Titulera mig....

lillebror 1972

En ny titel har jag fått idag. Det kan jag tacka min lillebror för. Vid 17-tiden förärade han mig titeln; Faster! En flicka, lång som ett ösregn blev det. Nåja 54cm. Klara ska hon heta.

Grattis lillebror och svägerska!

Samlarmarknad

Kom nyligen hem från Degeberga där det varit en stor antik- och samlarmarknad idag. Jag tycker att det är jätteroligt att gå där och känna igen gamla saker från barndomen. Nu finns där ju även 60 och 70-talsgrejer. Rad efter rad står stånden uppställda och det är med sorg man upptäcker att efter ett par timmar tar raderna slut. Jag vill ju att de ska vara hela dagen.

Nu blev det inte så mycket handlat i år. Men en äldre ocarina tillverkad i Österrike, en kruka från Höganäs och några Lundbyattiraljer blev det. Jag funderade också på några Perstorpsunderlägg och en och annan negress, men stod över. Det är ju ganska fullt i mina skåp.

Antikrundan med Anne Lundberg och Knut Knutsson var också där.

Vilken vecka

Vilken annorlunda vecka detta varit. Två bloggare som jag följt i ett års tid har jag fått äran att träffa på riktigt. I fredags var det Elisabet och idag Eva. Fast Eva smygträffade jag redan i en affär i Tisdags tror jag det var. Och ikväll har jag suttit i hennes soffa i tre timmar. Jag tror att vi pratat om precis allt och ändå finns det nog ännu mera kvar.

Det var ett bra sätt att använda de sista skälvande timmarna på semester. Och cykelturen hem var helt underbar. Alldeles ljummet.............. vad bra att det blev en vacker kväll innan semestern tog slut.

Österlen

Fredagen den trettonde betämde vi oss för att köra en runda på Österlen. Vädret var ju faktiskt lovande. Sol och blå himmel....

Vi började med att köra till Bredarör i Kivik. En stor hög stenar med en ringlande gång som leder in i en gravkammare. Inne i kammaren står ett antal stenar resta. De har hällristningsliknande målningar. Vackert belysta är de också.

Sen gick färden längs kusten ner till Simrishamn. Här parkerade vi bilen och gick en runda i stan. Vi gick in i en affär som sålde allsköns bråte. Ungarna köpte varsin humörsring som sägs ändra färg efter vilket humör man är på. Men det är ju temeraturen som styr det. När vi kom ut från butiken regnade det, faktiskt överraskande.

Efter det styrde vi kosan mot Kåseberga och Ales stenar. En mycket brant backe ledde upp till skeppssättningen. Vi vankade runt och letade upp stjärnbilderna som var inristade som skålgropar. Delfinen och Svanen var det.

Vi åt lite mat på Ahls fisk innan vi for iväg.

Nästa anhalt var Ystad. Där var tanken att vi bara skulle strosa runt, och så blev det. Först stannade vi till vid Möllers bageri. Jag måste ju bara provsmaka Milanostänger. Efter det gick jag bort och knackade på Elisabets fönster. Fast hjärtklappning hade jag, eftersom jag är så feg. Hon öppnade fönstret och vi skakade hand. Ögon som glittrade ikapp med solen hade hon.

Ystads turistbyrå har en broshyr som heter "I Wallanders spår". Jag tycker att det för alla bloggare hade varit intressant om de gett ut en liknande i Elisabets spår också.

Efter att ha följt hennes blogg i över ett år nu kändes det nästan overkligt att få se Möllers café, Maggans secondhand, den lilla närbutiken där hon jobbat, och inte minst Elisabet själv. En konstig känsla över att allt fanns på riktigt, som om jag trott att det var hämtat från en fiktiv roman.

Efter underbart vackra Ystad var vi lite trötta och gav oss hemåt. En halvmil hemifrån sträckte sig skorstenarna på min arbetsplats mot den blå himlen. De riktigt hånskrattade åt mig för att min semester nu är slut. På Måndag är det dags att ge sig dit igen. Tolv månader kvar till nästa semester!

Ved är vackert

I kvällens avsnitt av sommartorpet tillverkades det ett vindskydd av ved. Ernst kom med ett nytt uttryck: -Ved är vackert!

Just på grund av hans och Timells vindskydd så tänkte jag att jag måste visa mina föräldrars uterum. Det planerades givetvis inte att det skulle bli en uteplats, det bara blev. Jag minns inte längre vad det är för träslag till väggarna, för de har många olika sorters bränne. Där ligger travar av ek, bok, björk och körsbär. Meter efter meter. Som en lång korridor var det tidigare men är nu staplat på annat vis.

Pappa har nog lagt ner många timmar på all denna ved. En vedklyv har han men den går för sakta! Nu kan de njuta av go´ spisavärme många vintrar.

garagerensning

Idag bestämde vi oss för att börja dagen med en garagerensning i miniformat. Där finns ju ett och annat att slänga. Det samlades ihop rester från det nya köksgolvet och andra rester från det gamla köksgolvet. Träbitar, lister, madrasser, täcken, kuddar, plåtdelar och kartonger lades på bilflaket. En dålig personvåg som måste visat minst tio kilo för mycket förpassades också. Gamla färgpytsar med diverse intorkade penslar försvann ut. Några saker som barnen inte fick veta om lades också på flaket.

Vi körde milen till den kommunala återvinningsstationen och började sortera. Man sprang som en yr höna fram och tillbaka mellan de olika containrarna. Det gäller ju att lägga rätt.

Allra sist satte jag en rälig gubbe i en container för brännbart. 10åringen fick honom i julklapp av sina kusiner för några år sedan. Gubben är ganska grotesk med en stor mun som man kan stoppa in handen i och nå ända ner i magen. Som tillbehör till honom så fick man ett antal inälvor att stoppa i. Sonen ville aldrig ens titta på honom utan lillasyster adopterade gubben direkt.

Nu tyckte jag med andra ord att det var dags för honom att vandra till kramdjurshimmeln eller var han nu kan höra hemma. När jag satt honom så fint i container, hoppat in i bilen och stängt dörren så tittade jag på honom. Jag tyckte att han såg sorgsen ut, jag tror även att det syntes en liten tår i hans ögonvrå.

Jag klev snabbt ur bilen och ryckte honom till mig igen. Klart att gubben skulle få fortsätta sitt liv lite till.

Gammal man gör så gott han kan.............