3 till 4

Svägerskan hade bestämt att nu fick det vara nog med att dela bostad med spöken. Det var inte längre så trevligt med gardiner som hängde med avigsidan inåt när hon kom hem, väckarklockor som flyttade på sig och mattor som vreds runt.

Vi tillkallades som flytthjälp. Jag kan tala om att bära ner möbler från tredje våningen för att bäras upp till fjärde våningen några minuter senare inte är så roligt. Vi bar, asade, drog, och puttade så vi blev alldeles utmattade. Till slut var det en pärs att bära upp en bara blomkruka till fjärde våningen. Allt gick på ren vilja, för orken var för länge sedan slut.

En hylla var groteskt tung. Ner för de tre våningarna kom den men ingen orkade bära den upp för åtta trappor. Alltså fick den följa med hem till vårat hus istället;-)

Den nya lägenheten har större spökpotential än den förra tycker jag. Huset är nog byggt i början på förra århundradet. Ett härligt gammalt kök med serveringsgång, stuckatur i taket och fiskbensparkett med en ram runt. En gammal öppen spis fanns det också med eldfast tegel från Skromberga.

Vackra fönster med vacker utsikt är det också. Allt blir säkert bra och hoppas att spökena inte följde med i släpet.

Äntligen Fredag

Vi är några stycken på mitt jobb som ungefär var fjärde fredag efter jobbet svänger inom för en öl eller två. Just idag blev det två öl och jag blev nog lite snurrig. Fast inte riktigt som J,S och L är på fotot. Det var underbart väder och vi kunde sitta ute. Där sitter vi sedan och pratar om veckans vedermödor.

Vi ventilerar allt möjligt, kollar alla som går in på systembolaget och varje gång lär man sig att någon är släkt med den eller den. Alltid stannar det några förbipasserande för en liten pratstund. S känner alla, det föreslogs att han överhuvudtaget inte behövde ta ner handen, han kan sitta och vinka hela tiden. Så är det i ett litet samhälle.

Framtidsplaner

Dagens största leende kom när jag läste detta. Läs du också.

Var är du Tiffany Persson?

Igår for jag och ungarna söderut för att hälsa på min lillebror med fru. Vi var nyfikna både på det nya huset och lillskruttan.

Först blev vi bjudna på en husesyn och efter det på Pasta Carbonara. Båda lika utsökta.

En promenad i de nya kvarteren blev det också. Som ett litet miniland är det, smala gator och små tomter. Trots att jag innerst inne tycker att det är lite väl trångt mellan husen så var det lite mysigt ändå, som att vandra runt på legoland.

Tösabiten låg och sov mest hela tiden. Var bara vaken de minuter det vankades mat.

Vacker trappa har de i sitt hus och färgen på fasaden är så varmt röd.

På ovanvåningen hänger det två fantastiska tavlor med små Lundamotiv, genomborrade av knappnålar liksom en fjärilsssamling.

Tiffany lyste med sin frånvaro, kanske höll hon till i de lite mera centrala delarna.

Arla.....

.....i urtid fanns ingenting

Så börjar den nordiska gudasagans skapelseberättelse i Völuspa. Jag kom att tänka på det idag eftersom det just idag är ett år sedan jag skrev mitt första blogginlägg!

Spiddvajj

Igår var det dags att ge sig iväg för att se en VM-deltävling i speedway igen. Vi var fyra stycken som skulle åka dit. På morgonen kom ett avhopp och vi började leta efter en ersättare. Min mamma skulle passa ungarna, men vi ordnade ny barnvakt och då följde mamma med oss istället.

Vi gav oss iväg norrut mot Målilla kvart över tre på eftermiddagen. Regnskurar mest hela vägen. Vi var framme vid målet kvart i sex. Köpte programblad och letade upp våra platser. Klockan sju drog karusellen igång. Gruset yrde, programbladet behövdes skakas av ett antal gånger. Öronproppar är inte helt tokigt att använda, speciellt på grund av de hemska tutorna publiken envisas med att använda.

Tur med vädret hade vi. Det var regntunga svarta moln runt oss, men vi klarade oss från att bli blöta. En ljummen kväll var det, man kunde sitta i kortärmat ända fram till tio på kvällen. Fast jag drog på mig jackan mot slutet för att gömma mig för alla mygg.

Klockan ett på natten kom vi hem och ungarna var fortfarande vakna. Vi fikade på te och frallor och sedan stöp vi i säng, nöjda och belåtna med kvällen.

Usch

Tänk vad hemskt det är med vissa arbetsuppgifter. Så otrevliga att man har svårt att somna kvällen innan man ska utföra dem.

Precis så hade jag det igår kväll. Då är det nästan bättre att få kallduschen på morgonen samma dag som man ska göra uppgifterna. Hela kvällen igår retade jag upp mig själv mer och mer. Jag borde till och med haft lön i natt, för som jag har arbetat i mina drömmar, mardrömmar.

Mitt arbetsfordon är en grotesk sak. Ingen luftkonditionering och inga riktiga fönster att öppna. Bromsen får man trycka ner hela tiden och trög är den. Mitt vänsterben skakar fortfarande av utmattning, nästan.

Godset jag lastar är stort. Rullar inklädda i gul plast. Över två meter höga, en och en halv meter i diameter och mer än tre ton tunga. När jag lyft upp dem för att sätta dem på lastbilsflaket är min sikt obefintlig. Allt får göras på känn och rutin som inte finns.

Tilläggas kan ju också att man står och lastar på fabriksområdets genomfartsled. Lastbilar, truckar och människor att hålla koll på hela tiden. Och att hålla koll utan sikt är jobbigt.

Nu är det gjort och jag överlevde. Hoppas att det dröjer tills det är min tur igen!