Ordlös Onsdag

Fler bidrag hittar du hos Nejma.

Förvånad? Nej!

Idag har vi varit på lilla minsta kusinens ettårskalas. 12 mil har vi enkel resa och sonen kom hem skolös. Det verkar ju lite konstigt att glömma sina skor.

Skoaffären nästa.....................

Degeberga

Trots att vi var ganska urlakade efter Stockholmsturen var vi tvungna att stiga upp efter bara några timmars sömn. Det gäller ju att vara tidigt ute när man ska till Antik- och samlarmarknaden i Degeberga.

Det är som ett gift att åka dit. När vi svänger in på parkeringen spritter det i hela kroppen och jag kan knnappt bärga mig innan vi är inne på området.

Rad efter rad av marknadsstånd avverkas. Här finns precis allt. det är så roligt att gå där och känna igen gamla saker som fanns i hemmen när man var liten. Alldeles extra roligt blir det när även min syster kommer dit och vi kan gå och minnas tillsammans.

Lika besviken blir jag varje år när jag upptäcker att jag redan gått igenom kilometern med krämare, och varje år har jag lika ont i nacken. Jag går ju rad efter rad och vrider huvudet åt samma håll i tre till fyra timmar. Kanske skulle jag lägga om varvet i halvtid.

Både jag och min syster fick med oss lite hem. Hon handlade en gammal kopparlampa och en ny Peter, hennes docka från barndomen. Själv kom jag hem med ett uppläggningsfat från kockums, ett brödställ, pippibokmärken, en vacker blomkruka, mynt från 1700talet, och till sist ett negerhuvud som är alldeles underbart.

Det allra sämsta är att det är ett år till nästa gång.

55 mil norröver

Efter 55 mil och ett par stopp, Gemla och Brahehus så anlände vi till hotellet kl. 15. Välplanerat av sambon som lät mig köra andra delen av resan så att han slapp Stockholmstrafiken.

Trots att vi hade incheckning klockan tre så var inte rummet klart när vi kom. De frågade om de fick bjuda på något att dricka så länge.
Sambon väljer en kopp kaffe värt 25 kronor medan jag väljer vin för 90 kronor. Dottern väljer en flaska Cola medan sonen säger: -Nej tack, jag har precis druckit.

Just då börjar jag undra hur den manliga delen av familjen fungerar. Själv är jag ute efter att få ut så mycket som möjligt av hotellkostnaden.


Rummen var till belåtenhet tyckte vi alla. Fast medan sambon tyckte att sängarna var sköna så kändes de för mig som träbritsar. Och vad fint sängöverkasten matchade våra nya resväskor. Dottern var snabbast och valde den lilla alkoven som sin.

Utsikten från vår balkong kunde vi inte heller klaga på, det ända man skulle kunna önska sig mer vore en grönare gräsmatta.

Vinet var dyrare än de dyra sandalerna som sambon med stor vånda köpte dagen innan vår avresa. Och det första vi sa till ungarna var: -Rör inget i minibaren! Förskräckligt dyr var läsken.

Under våra dagar i huvudstaden hann vi med ganska mycket. Vi var i gamla stan där mitt favoritställe genast blev "brända tomten". Vilken oas........

Vi besökte också Sergels torg, Postmuseet, Museet Tre kronor, Katarinahissen, Myntkabinettet, Naturhistoriska museet, Vasamuseet, Vattenmuseet, Historiska museet, promenad på söder, Tekniska museet, Gröna Lund och Skansenakvariet.

En sådan här lemur fick dottern i huvudet på skansenakvariet. Ett snabbt skutt så var den bara där, hon blev ganska förskräckt till en början men sedan var det ganska skoj. Fast hon gillade inte riktigt att den satte tassen i hennes öga.

På den vita båten utanför hotellet skulle sonen vilja varit för där måste det ju finnas en väldigt stor kruka med guld.

Trevligt har det varit men ändå så skönt att komma hem.

Vår huvudstad

Precis på detta hotell kommer familjen att befinna sig de närmaste fyra dagarna. Kanske alldeles för fint för oss. Vi får väl smyga längs väggarna och gå ner och äta frukost innan de andra orkat stiga upp.

Vi ska alltså göra huvudstaden i år. Många museeum blir det, tror jag. Vi orkar kanske inte med hälften av det vi har på ToDo-listan, så vi tar det som det kommer.

Rapport kommer en annan gång, tror jag.

Wimbledon

Så här mitt under Wimbeldonfinalen mellan Federer och Nadal kom jag att tänka på mitt allra starkaste Wimbledon-minne. Minnet har inget alls med själva sporten att göra utan tystnaden som krävdes.

Det var under sjuttiotalet. Familjen var på väg hem söderut efter en en veckas stugsemester. Tre syskon satt vi i baksätet på den varma Austin Maxin. Och alldeles tysta var vi tvungna att vara. Pappa skulle lyssna på radion där Wimbledonfinalen sändes. Resan och finalen uppfattades som olidligt lång. Men till slut vann Borg och vi barn vågade återigen släppa en fis.

25 timmar

Det är nu 25 timmar sedan jag kom hem från jobbet igår eftermiddag. Alla dessa 25 timmar har jag tillbringat i sängen. Inga trevliga timmar. Visserligen har jag varit uppe ett antal gånger men bara för att besöka toaletten.

Jag har maginfluensa.

Just idag, enda dagen sambon är hemma i sin intensiva arbetsperiod ska jag vara så här tråkig. Just idag när jag är ledig och solen skiner. Just idag när vi skulle åka in till grannstaden och flanera runt i festivalstämmningen. Och inte minst just igår när dottern fyllde år och hon fick sitta alldeles ensam medan mamma låg i sängen och jämrade sig. Men ett parti Yatzy försökte vi oss på.

Här ligger jag med fluesmällan i högsta hugg och önskar mig bara bort till en annan dag lite längre fram. Kanske en vecka framåt, för då har jag semester.