Burnin´

Efter att jag fick köra hem från jobbet på frukosten så får jag väl ge med mig till slut.

Vi har en alldeles underbart vacker brödrost, vilket jag är ensam om i familjen att tycka. De andra fattar ju ingenting!

Den är av den allra manuellaste sorten. Har man väl satt i den mörkbruna bakelitkontakten i vägguttaget så går den på full speta hela tiden. Vill man ha ut brödskivorna får man trycka ner en svart spak på den bakre gaveln. Då fälls brödet ut på motsatt gavel. Många gånger tänker man på annat, det börjar ryka och man får ta med sig en tidning och vifta under brandvarnaren med.

För något år sedan kom sambon hem med en nyare variant, troligtvis från sjuttiotalet. Han hade hittat den hos sin morfar. Detta var en praktisk modell där bröden hoppar upp när de är klara. Snabbt ställde jag upp den överst och längst in i ett skåp. Inte kunde jag svika mina föräldrars lysningspresent.

Men nu hände det så här att när jag kom till jobbet så kom en tanke upp i mitt huvud:

-Jag sa ju aldrig till barnen att dra ut den textilomspunna brödrostsladden efter sig!

Det slutade alltså med att jag fick köra hem. Jag var ju så rädd att de glödande trådarna skulle brännas i sönder på min kära brödrost. Givetvis var sladden inte i.

Faktiskt så grävde jag fram den andra rosten ur skåpet. Jag tvättade den ren, satte fram den på bordet och visade den för ungarna.

-Vad fin, sa de båda i kör förbluffade över något så modernt som självupphoppande skivor.

Förrädare!

Den fina blanka Elektro Heliosen från 1963 kommer bara att plockas fram vid speciella tillfällen.

Alltså när jag ska rosta bröd.

Lyckliga jag

Tänk vad man kan bli lyckliga för små ting. Idag ringde Mors Deka mig och berättade att Estrella ska börja med Vinägerchips igen. De hade fått en provpåse till butiken och den fick hon. När jag kom hem från jobbet så hängde den på min dörr.

Kan det vara så att mitt mail som jag skickade till Estrella när de slutade med chipsen för några år sedan verkligen hjälpte? Nej, det tror jag inte. Men de kanske liksom jag hoppas att det svenska folket nu äntligen är redo för dessa läckerbitar.

Min son älskade också dem då för några år sedan. Nu när jag visade honom påsen så sa han:

-Så bra, men jag har förstås avvänjt mig.

Men se det har inte jag. Bara jag tänker på chipsen så rinner snålvattnet till.

Så nu gäller det att alla NI frossar i dessa syrliga potatisflarn, för ensam kan jag inte hålla uppe produktionen.

Arla morgonstund

Söndag förmiddag, och frukosten är sedan någon timme avklarad. Lugnt och skönt tempo råder i huset. Barnen leker i extrarummet, de rotar bland sina gamla grejer som ligger undanlagda i kartonger. Det är något jag inte riktigt glädjs över. Jag vet ju att de kommer att ta tillbaka vissa grejer till sina rum. Dottern har tagit in ett dockskåp i sitt redan överbelamrade rum.

Jag hör att de just nu håller på att planera planlösningen i hamsterns bur. Kraken heter Roll.

Snart kommer friden att störas av motorsågen och det blir dags att ge sig ut i regnet. Vi har ett träd som pga. ålderdom och tyngdlag förlorade halva sin krona förra helgen. Just idag ska det forslas bort. Och jag som har så ont i ett muskelfäste................

Ko-OS

Jag har precis tittat på "Olssons Studio" på Svt1. Vad jag inte förstår är varför alla korna utanför studiofönstret envisas med att backa.

renovering

Nu har det dragits igång ytterligare ett projekt. Trots att det finns en stor mängd ofullbordade som bara väntar på att bli klara. Denna gång är det ett bak- och pannrum som ska få sig en omgång. Det är alltså inte ett stengärde som är med på det dåliga fotot.

Man kan verkligen säga att det renoveras från "grunden".

gungeligung

Här sitter jag, min storasyster och mamma och vinkar till er ända från sextiotalet. Min farfar tog tillvara och återanvände gärna saker. Den urtjusiga hammocken vi sitter i har han gjort av ett gammalt bilsäte och några rostiga kedjor. Han kallade den HongKong-gungan.

Vad jag är glad för de totalt 16 minuter film vi har från min barndom. Mycket ljusinsläpp och dålig skärpa men ändå så lycklig.........

Ordlös Onsdag

Fler bidrag finns hos Nejma.

uppdaterat: Jag har fått upplysningar om att Krokofanten är vikarie för Ordlös Onsdag, och det är där man hittar fler bidrag.

Kryss i taket

Igår köpte jag 2,5 kg köttfärs och bestämde mig för att äntligen testa Lottens köttfärslimpa. Det har jag skullat göra i säkert ett år och nu skulle det bli av.

Sonen har ganska snäv matsedel och äter helst bara fisk, broccoli och bönor. Nya saker brukar inte tas emot med glädje. Men han lovade att provsmaka. Han tog en bit i munnen, tuggade och sa: -Det var okej!

Det är ett väldigt gott betyg på en maträtt när han säger det.

Hurra för Lotten!

Hmmm

I förmiddags fick jag för mig att jag skulle putsa lite fönster i vardagsrummet. Det blev bara ett. Och det lyckas jag nu inte stänga riktigt. När sambon kommer hem får vi nog hjälpas åt att bända in det i karmen igen.

Jag visste att fönsterputsning är något som man ska passa sig för......

sommaren är över

Ute ryter stormen och regnat piskar. Klass 2-varning har utfärdats och folk uppmanas att hålla sig inne.

Jag tror att jag ska gå ut i mörkret och be sonen att sova inomhus inatt...........

Ljuvlig morgon

Så här i de sista skälvande minuterna av högtrycket gäller det ju att ta vara på vädret. Därför avnjöts frukosten under plommonträdets skuggande lövverk.

På frukostbrickan fanns inte så mycket, kylskåpet är tomt. Men frallor, grovt bröd, mjukost och marmelad kunde vi frambringa.

Just idag hade vi också en viktig attiralj på brickan, ett par solförmörkelseglasögon från 1954. Vi i vår familj (läs: jag) är ganska fascinerade av solförmörkelser. För några somrar sedan körde jag upp familjen vid halv fem på morgonen och tvingade upp dem för stegen. Eftersom förmörkelsen var just vid soluppgången och att vi bor i ett villakvarter var vi ju tvungna att stå på taket för att se solen i horisonten.

Den 16 Oktober 2126 är det dags för en total solförmörkelse i Sverige. Då skulle jag vilja vara med. Visst känner jag mig vigör men.......

Godnatt

Jag ligger på min säng med fönstret på vid gavel. Den svala, ljuva nattbrisen sveper in över min nakna kropp.........

Märkte ni att jag nästan blev lite poetisk nu?