Första gången

Tänka att jag skulle hinna bli fyrtio år innan jag gjorde det för första gången......köpa en vitvara alltså.

Igår inhandlades min allra första spis. Den gamla började faktiskt tappa plattorna! Och långsam var den, den ena plattan gick det inte att få upp vattnet till kokpunkten på längre.

Tyvärr verkar det inte som om de någonsin rear sjuttiospisar så pengarna kunde istället räckt till antingen en bärbar dator eller en digital systemkamera eller till 1/20 av en Mini Cooper.

Jaajaa....en annan gång kanske

Annandag Jul

Sista juldagen är här och granen barrar. Det har den å andra sidan gjort sedan vi satte in den. Det är väl just det som är problemet när man inte hugger granen själv. Troligtvis höggs vår gran i Oktober!

I år är det en salig blandning av pynt i granen. Sonen var envis och tyckte att vi skulle ha en modern gran i år. Därför finns det både en Megamanfigur han gjort av Nabbipärlor, Pokebollar och en handkontroll till ett Nintendo 8-bitars bland pyntet.

Haha, som om en åttabitarskontroll vore modern! Jaja jag lät honom hållas. Men när han inte såg det flyttade jag in kontrollen långt in till stammen där den inte syns.

När han ville hänga upp transformatorn till tv-spelet satte jag faktiskt stopp för dumheterna. Någon gräns måste det väl ändå finnas.

För att motverka moderniteterna så har jag lite levande ljus i granen. Det blir så mycket mysigare. Jag sätter bara upp fem stycken så att jag ska hinna med vid eventuell brand. Några av mina plastkulor har faktiskt blivit aningen deformerade av värmen från lågorna under årens lopp.

Även buckliga kulor är kulor!

500

Denna dagen har ägnats åt en tripp ner till Lund. Det var jag och min mamma som drog söderut. Vi körde först ner till allra käraste syster i Loumma. Där ställde vi min bil och syster skjutsade in mig och mamma till Mårtenstorget.

Jag insåg idag att Lund är väldigt vackert med alla små gamla gatuhus i smala gränder. Kanske att man ska förlägga julklappshandeln här i år.

Att min syster skjutsade oss beror på att det inte är så lämpligt att släppa in två virrhönor i en stad full av cyklister och enkelriktade gator. Nu slutade det ändå så att vi hamnade både på busstorg och gator med fordonstrafik förbjuden. Då har ändå allra käraste syster bott ganska länge i Lund.

Anledningen till att vi företog oss denna resa var för att se Hipphipparna i deras nya 500. Det var en trevlig föreställning med många skratt. Men jag skrattade nog ändå lite mer när jag såg dem göra Hipp Hipp. Men en liten kort stund dök Kajan och Tiffany upp.

Jag tänkte allt på dig Elisabet när Wester kom in på scenen. Här skulle du varit med!

Nu är det klippt....

Efter att varit hemma med sjukt barn gör jag imorgon som de gamla vikingarna.........drar bort i västerled. Julmarknad på Tivoli, vandring på Strøget, friterad spätta med remoulaaade och övernattning på hotell ska det bli.

I övermorgon återvänder jag till Sverige som nybliven tant!

Som en dröm

Nu ramlar de över mig. Kryddhyllorna alltså......

Titta vad min arbetskamrat kom med till mig idag. Han hittade dem i sin matkällare. En tidigare hyresgäst i detta grevahus hade satt dem där. De var fulla av döda spindlar och damm. En vända i diskmaskinen så var de som nya.

Ute i hans länga står ett köksöverskåp med skjutluckor. Fäst under skåpet sitter hyllan som glasinsatserna tillhör. Detta ska hämtas vid ett annat tillfälle.

Jag hade tänkt att renovera skåpet och sedan behövs bara ett kök att sätta det i!

Bevare mig väl....

Nyss hemkommen från dotterns föräldramöte. Det var ett trevligt sådant men jag tror att från och med ikväll tycker alla andra föräldrar att jag är hemsk.

Det var så här att fröknarna i de båda tvåorna på skolan delat upp alla föräldrar i grupper om fyra. Sedan skrivit in våra namn på ett schema som sträcker sig nu från andra till sjätte klass. En grupp på höstterminen och en på vårterminen.

Jag blev placerad nu denna höstterminen och blev alltså ansvarig för att ordna julfesten, visserligen tillsammans med tre andra, men lite kort om tid är det väl ändå.

Problemet är att jag inte är ett dugg förtjust i dessa julfester. Jag riktigt ryser vid tanken på att behöva anordna en.

Och det sa jag.........

Det var ingen alls som stöttade mig, utan de ansåg att barnen tycker att det är så skojigt, och då får man ju ställa upp för dem.

Jag kan ställa upp genom att motvilligt masa mig dit om någon annan ordnar det. Men jag kommer inte att vara lycklig.

Räcker det inte att barnen har julmys med fröknarna på skoltid en av de sista dagarna, för det ska de också ha. Nej samla ihop två klasser med föräldrar och syskon i en liten matsal. Då blir det stimmigt vill jag lova, så kan jag sitta där med mitt falska leende.

En vänlig själ ställde upp för mig och erbjöd sig att byta med mig. Jag blev lättad och antog erbjudandet. Nu ska jag vara med och ordna julfest i femman om tre år. Måtte ungarna ha växt ifrån detta elände då.

Klirr i korgen

Idag skramlade det i svampkorgen. Svamparna var stelfrusna men jättefina. Det var allt lite annorlunda att plocka dem i det tillståndet. Sonen tyckte det var skoj att plocka djupfryst svamp.

Jag hittade fler och större svampar idag än vad jag gjort tidigare under hösten. Nu får jag nog inse att det var sista plocktillfället för i år. Förra året plockade jag på juldagen men så lär det inte bli detta året.

Flera liter blev det och jag har kokt soppa på det mesta. Soppan blev god men om jag tuggar noga på en svamp och känner efter så kan jag nästan tycka att de har lite annorlunda bismak.

Jag tror att jag överlever!

Äntligen.......

Länge har jag varit på jakt efter en kryddhylla. En Reda skulle det vara och med behållarna av glas.

Jag hittade en på Blocket och har velat fram och tillbaka ganska länge eftersom den kanske inte är exakt som jag vill ha den.

Jag vet inte hurdan jag vill ha, för jag vet inte hurdan jag behöver, för jag vet inte hur mitt framtida kök kommer att se ut.

Men om jag inte köpt denna hade det kanske aldrig dykt upp någon mer. Och jag vill ju inte vara utan! Jag kommer förmodligen fortsätta att hålla utkik.

Jag känner ju mig själv ganska väl och vet att risken är ganska stor att nu jag kanske kommer att börja samla på Redahyllor från femtiotalet!

Tack allra käraste syster för att du svängde inom Motala och hämtade klenoden åt mig.

Ljuv musik i spöktider

Vad har jag gjort?

Just nu sitter jag här och är jättenervös och ångerfull. Min son är ute och gå "bus eller godis". Han är ute med en kompis från Göteborg som för tillfället är här nere och hälsar på sin mormor.

Ångerfull är jag mest för att jag inte gillar "bus eller godis". Ungar som går runt och tigger och skräms, vad liknar det.

Nervös är jag för att min son har ett smärre socialt funktionshinder. Ibland har han lite svårt för att bete sig som man ska kan man väl enkelt förklara det som.

Ute är han aldrig, alltså hittar han inte hem själv. Och mörkt är det!

Hoppas att de inte blir ovänner så att kompisen lämnar honom och springer hem till sin mormor.

Hur kunde jag bara gå med på detta hemska när kompisen ringde?

Tänk om spökena tar dem, hujedamig! Aldrig mer ska jag tillåta sådana hemskheter!

Djurkul

Dagen ägnades åt en tur till Skånes djurpark. Själv hade jag inte varit där sedan en klassresa i tredje klass och det är nu trettio år sedan. Jag och min storasyster hade stämt träff där idag eftersom vi båda är lediga nu på höstlovet.

Efter flera dagars regnande visade sig vädret från sin bästa sida. Lite kyligt var det förstås. Förmodligen tyckte inte alla besökare det, vi mötte en man i sextioårsåldern iklädd shorts! Jag tror inte att det var mer än 5-10 grader. Funderade på att fråga om han ville låna ett par vantar av mig.

Många djur fick vi se. Mest uppskattade av barnen var nog sälarna och de var faktiskt ganska roliga att titta på när de simmade runt i vattnet.

Dagens skratt fick vi när den ena kusinen passade på att ge älgen en puss. Allra roligaste blev det när älgen direkt efter pussen frustade så att älgspottet yrde.

Linnea och pensée

Så här i halloweentider tycker jag att det kan passa med att visa en bild där jag och min vän är utklädda. Men så där förskräckligt skrämmande är vi inte.

Året är 1972 och vi ska på maskerad på barntimmarna. Jag minns att det var andra gången som jag använde min dräkt.

Min mormor hade sytt dessa dräkter av crepépapp ovanpå en vanlig gammal klänning/tröja. Inför denna maskerad tyckte min mamma att jag växt ur min linneaklädsel och kunde låta vännen få den. Men jag ville absolut inte lämna bort min fina dress.

Det hela slutade med att min mormor sydde en penséedräkt till min vän. Jag var så avundsjuk för att jag tyckte att den var så mycket finare än min.

Men vår vänskap klarade av detta och jag vet inte om vännen uppfattade att jag var förtröden på henne. Idag tänker jag ärligt talat inte alls på det längre.

Ska det va så här?

Idag gick jag till jobbet efter att varit sjuk måndag till torsdag. Febern och halsontet hade lagt sig. Men efter en halvtimme på arbetsplatsen mådde uslare än jag gjort på hela veckan.

Är det meningen att man ska må så dåligt så att man till och med gråter på jobbet.
Det kändes som om någon satt på min bröstkorg, jag var småskakig och halvyr. Allt beror på att mina chefer ska lägga om våra arbetstider till skift.

Det nya schemaförslaget ger mig två val:

1. Uppsägning med eventuell arbetslöshet som följd.

2. Fosterfamilj till barnen

Nummer två är väl egentligen inget alternativ, men är det konstigt att man mår skit?

Nästa vecka har jag semester!!!!!!!!!!!!!

AJS

Nu är det dags för denna AJS modell 18s 1954 års modell att likt Fågel Fenix återuppstå ur askan. Min pappa köpte den 1975 i Blekinge. Den hade inte gått så mycket för sin ålder. Kanske beroende på att en av de tidigare ägarna bodde på Hanö, och där är inte motorfordonstrafik tillåten. Kanske får man ha moped.

Det var just denna motorcykel som pappa fick mig till att övningsköra på i vår trädgård. Jag kan ju tala om att jag absolut inte var intresserad att öva dragläge på en veteranare med växel och broms på fel sida. Speciellt inte hemma på gräsmattan. Och absolut inte för att det även stod lite träd ivägen. Men min pappa säger alltid: -Ah, det är väl ingenting.
Och jag kände mig mer eller mindre tvungen. Jag satte mig på cykeln gasade lite och släppte kopplingen så försiktigt jag kunde. Men inte tillräckligt..... Jag for iväg som skjuten ur en kanon och snuddade nästan det japanska körsbärsträdet. Sedan sa pappa att jag inte behövde prova mer.

För minst sex år sedan gav sig min pappa ut på en runda i Blekinge med sina arbetskamrater. Efter god mat och nytankade maskiner körde de vidare upp i skogen. Strax utanför Åkeholm började det brinna i förgasaren. De försökte att släcka på alla sätt de kom på, men förgäves.

Elden stod till slut som en kvast ur bensintanken. Alla aluminiumdetaljer smälte och la sig på asfalten som glittrande skogstjärnar.Brandkåren kom och cykeln fick köras hem av bärgaren.

Sedan dess har den stått och vilat i garaget. Svart, sotig och oljig långt ifrån sina glansdagar. Då hade den vackert glänsande kromad tank med svartmålade fält.

Nu kom det sig så att uppe i Burträsk satt det en man helt sysslolös och längtade efter att ha något att göra. Vad kan då passa bättre än att ta sig an denna skönhet.

Det var bara att sätta igång att skruva isär den i smådelar, eftersom den skulle in Burträskarens bil. Var han placerade frun och packningen från en veckas Skånesemester det vet inte jag.

Zon

Varför behandla hela kroppen när du vet var du har ont - är det inte något sådant de säger i reklamen för Zon.

Jag har en förskräcklig huvudvärk. Hmmmm..... jag tror att jag väljer att behandla hela kroppen istället.

Halsduk på

Halsont och feber det är inget vidare det. Tur att man inte är man!

Min Vän

Jag och Marie i sandlådan i det nybyggda kvarteret

För många år sedan byggde mina föräldrar ett hus i ett helt nytt villaområde. Vi flyttade in i slutet av Augusti 1969. I grannhuset flyttade det in en familj där det fanns en flicka jämnårig med mig. Hon hette Marie.

Hon kom att bli min allra första vän. Vi var som ler- och långhalm. Vi tillhörde nästan varandras familjer. Kom och gick som vi ville i varandras hus.

Hon lärde sig att cykla, men att stanna var det problem med. Hon fick köra varv efter varv runt kvarteret medan vi andra hämtade hennes pappa så att han kunde stoppa henne.

Vi hade tävlingar med vinbärssnäckorna hos hennes mormor som bodde i Paradiset.

Tillsammans med hennes mormor brukade vi spela Canasta. Och mormor kunde rapa med vilje, vad jag var imponerad!

Vi hade väldigt roligt med Maries kasettbandspelare, själv hade jag bara en gammal rullbandspelare. Vi lyssnade på Pat Boone, sjöng till Sofia Dansar Gogo och Dagny.

-ohhohhohhh
-Dagny kom hit och spill...
-ohhohhohhh
-Dagny vänd rumpan till...

...trodde vi att texten lydde. Det har vi skrattat gott åt många gånger.

Vi var ett fantastiskt team när vi hade parorientering i skolan. Hon var mindre bra på att läsa kartor och jag var en usel löpare. Jag skötte kartan och när vi närmade oss en kontroll pekade jag med hela handen varthän hon skulle springa. Sedan stod jag och väntade på att hon skulle komma tillbaka till mig med stämplad lapp.

Vid grupparbeten i skolan var det alltid hon och jag. Redovisade gjorde vi i sketch-form. Mycket trams blev det.

Och just idag fyller denna alldeles speciella vän 40 år. Grattis!

Nytt användningsområde

Nu har jag äntligen kommit på vad jag ska ha det förskräckliga mästerverket till. Jag har ju varit och är fortfarande lite kluven till vad jag igentligen tycker om sambons avskedspresent.

Först låg den i sin kartong i ungefär 8 månader. Sedan tog jag fram den och ställde den uppe på Billyhyllorna, lagom högt för att inte synas så mycket.

Nu har jag kommit på att den är ganska bra som ljuslykta, en stor ljuslykta. Ett värmeljus i botten, snabbt upp med handen och sedan lyser den upp så fint i fönstret.

Missingno

Detta är ett inlägg av min 10-åriga son. Han är sjuk och har varit lite kreativ idag.

Texten är hittad på Pokémonforumet:

Missingno. alias "M" är en Variabel som tar tom plats i pokémon spelen-Pokémon i Gameboy-spelen Pokémon Röd och Blå. Om man möter en Missingno. kommer spelarens "Hall of Fame" vara konstig och visa olika pixlar och tecken, Om man fångar den kommer pokémona du möter vara spegelvända och bilder kan vara skramlade (Halft förstörda)Bilden en Missingno. har är vanligen ett block liknande ett bakåtvändt "L". När man ser en Missingno. kopieras ens sjätte sak i item-listan uppifrån. Detta är väldigt användbart för kopiering av Rare Candy och Master Ball. Attacker: Water gun, Sky attack Sky attack, Eller också kombinationen: Water Gun, Water Gun och Sky attack. Utvecklas till Kangashkan när den får föremålet rare candy (under förutsättning att det är en "Nivå 0 Missingno. Eller " M ") vilket är enda sättet att få en Kangaskan lära sig attacken "Fly". Om man inte använder sig av en GameSharkHur man hittar Missingno. 1. Säg "Nej" till mannen i Virdian City när han frågar dig om du har bråttom. 2. Se hans demonstration om hur du fångar en Pokémon. 3. Surfa på östra kusten av Cinnabar Islands. Du kommer möta Missingno.'s och hög-level Pokémon som vanligtvis hittas på land.Östra kusten vid Cinnabar Island sägs vara felprogrammerat, där kan man möta monster ifrån den senaste delen utav världen du var på. Det är mycket användbart eftersom att man lättare kan fånga pokémon ifrån "Safari Zone" än man kan göra inuti den. Man kan även möta pokemon vars level (nivå) överskrider den egentliga maxsumman 100. Dessa pokémons har högre styrka än dom annars ska kunna ha. Om dom tränas så går dom ner till level 100 igen men behåller sin styrka.Lite mer fakta om MissingNO. I Pokémon Blue/Red/Green finns det ca 250 såkallade "slots" för pokemons till spelet. 151 av dom finns i pokedexen och resten är såkallade MissingNO´s. Dom heter MissingNO (Missing Number) Eftersom att dom finns inte med i pokedexen. och att spelaren var inte menad att träffa på sig dessa kvarlämnor från programmeringen.F Varför fungerar detta fusk/trick som har med MissingNO. att göra? S När Game Freak (Programmerarna) Gjorde de olika ställena för vart de olika pokemonen skulle uppträda gjorde dom ett litet fel, Den första stipen med vatten på sidan av Cinnabar Island och Seafom Island var ställen där pokemonen KUNDE uppträda, Men (Och tacka Game Freak för den här) Dom glömde definera VILKEN/VILKA pokemon som kunde uppträda där. Det här skulle inte vara en sån stor sak, Förutom att de föregående inställningnarna i kodningen för "Vilka pokemon som kan uppträda" Kommer stanna kvar. Och nu tänkte jag förklara mer varför:När den gamla mannen i Viridian Staden. (Läs tricket om hur du hittar MissingNO.) fångar "Weedle" Ändrar dom variabeln som du gav till "Ditt namn" Till OLD MAN. Så texten visar "Old Man threw the poke ball" Så för att det ska stå det så måste spelet skriva över ditt namn till "Old Man" Efter det måste spelet flytta variablerna med ditt riktiga namn till ett annat ställe. Så programmerarna tänkte nog:"Vilka variabler kan vi skriva över för att fixa så att spelarens namn stannar kvar för den här processen?"Jag vet! Vad sägs som platserna som definerar vilka pokemon man kan möta på det definerade stället? "Där har vi det! Någon gång när spelaren kommer till ett nytt område, blir dom omskrivna. Så det kommer inte störa spelet alls! "Men det var också något som dom gjorde fel här. Och resultatet när man kommer till "stranden" på Cinnabar Island (Alltså sidan den högra närmaste randen med vatten). Självklart kan du inte bara möta MissingNO. där, utan också några Lvl 100+ pokemon. Dessa pokemon uppträder för dom olika variablerna för bokstäverna i ditt namn. Men detta orkar jag inte ta med i denna artikel eftersom då måste vi gå in på HEX koder, etc.

Neeej.....

Här tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg om sambons favoritkalsonger. Ett par kalsonger som var så sköna att han inte riktigt kunde skiljas från dem. Ett par kalsonger som var så sköna att det trots stora hål fick leva kvar. Ett par kalsonger som var så favoriserade att tillochmed symaskinen åkte fram för lappning och lagning.
Men jag tror inte att han skulle uppskatta inlägget så jag tror att jag låter bli!

GRATTIS

Idag vill jag hylla min mamma på hennes födelsedag. Hon föddes i Landskrona samma dag som M/T Constance levererades till Rederi Ab Monacus.

Dagen kommer hon att tillbringa i värmen framför en bagarovn. Tillsammans med min storasyster och några till ska det någonstans i Sörby knådas och bakas över 50 brödlimpor.

Fotot är taget julen 1967 när jag är nyfödd. Mamma är 23 år och min syster är 2. Fåtöljen har träplattor på armstöden, praktiskt till ölglaset.

-Minsann, är det inte samma soffbord som föräldrarna har ännu?

Det som glöms vid tö.....

....kan få ligga kvar väldigt länge.

Detta är sambons gamla pulka. Den lämnades kvar i ett buskage vid snösmältningen. Där fick den ligga kvar och fåglarna använde den till en början som ett spa. Med tiden växte sig buskarna större och den älskade pulkan klämdes fast.

I många många år låg den bortglömd fram tills i förra veckan. Då skulle buskaget sågas ner till förmån för indragning av kommunalt vatten och avlopp. Fram i ljuset kom den gula pulkan, lite blekt i färgen.

I över trettiofem år låg den i sin ensamhet och tänkte på de härliga åken i Gäddehålan. Nu har den fått komma fram och vem vet, kanske blir det ett nytt åk till vintern.

Blommor och blader

För säkert ett år sedan råkade jag på något sätt hamna på Peter Callesens sida. Lycklig är jag för det. Hans konstverk är fantastiska. Jag skulle nog vilja prova på att göra något liknande tavlan med de hängande blommorna. Vågar man stjäla idén ...............

Gårdens själ har mott bättre

För någon vecka sedan upptäcktes det med förskräckelse att gårdens vårdträd drabbats av kastanjemott. Det låter väldigt illavarslande för någonstans läste jag att trädet kommer att dö inom några år.

I höst ska minsann alla löven räfsas och eldas upp, allt för att försöka rädda trädet. Jag har aldrig riktigt varit förtjust i kastanjeträd, men är det ett vårdträd så är det. Ingen vet väl hur gammalt trädet är men bilden är tagen innan 1928, och där har det nog redan ett antal år på nacken. Kastanjen är det träd som står till höger.

I förgrunden kan man se att i hela trädgården odlades det tobak. Det fanns två cigarrfabriker i den lilla byn.

3 till 4

Svägerskan hade bestämt att nu fick det vara nog med att dela bostad med spöken. Det var inte längre så trevligt med gardiner som hängde med avigsidan inåt när hon kom hem, väckarklockor som flyttade på sig och mattor som vreds runt.

Vi tillkallades som flytthjälp. Jag kan tala om att bära ner möbler från tredje våningen för att bäras upp till fjärde våningen några minuter senare inte är så roligt. Vi bar, asade, drog, och puttade så vi blev alldeles utmattade. Till slut var det en pärs att bära upp en bara blomkruka till fjärde våningen. Allt gick på ren vilja, för orken var för länge sedan slut.

En hylla var groteskt tung. Ner för de tre våningarna kom den men ingen orkade bära den upp för åtta trappor. Alltså fick den följa med hem till vårat hus istället;-)

Den nya lägenheten har större spökpotential än den förra tycker jag. Huset är nog byggt i början på förra århundradet. Ett härligt gammalt kök med serveringsgång, stuckatur i taket och fiskbensparkett med en ram runt. En gammal öppen spis fanns det också med eldfast tegel från Skromberga.

Vackra fönster med vacker utsikt är det också. Allt blir säkert bra och hoppas att spökena inte följde med i släpet.

Äntligen Fredag

Vi är några stycken på mitt jobb som ungefär var fjärde fredag efter jobbet svänger inom för en öl eller två. Just idag blev det två öl och jag blev nog lite snurrig. Fast inte riktigt som J,S och L är på fotot. Det var underbart väder och vi kunde sitta ute. Där sitter vi sedan och pratar om veckans vedermödor.

Vi ventilerar allt möjligt, kollar alla som går in på systembolaget och varje gång lär man sig att någon är släkt med den eller den. Alltid stannar det några förbipasserande för en liten pratstund. S känner alla, det föreslogs att han överhuvudtaget inte behövde ta ner handen, han kan sitta och vinka hela tiden. Så är det i ett litet samhälle.

Framtidsplaner

Dagens största leende kom när jag läste detta. Läs du också.

Var är du Tiffany Persson?

Igår for jag och ungarna söderut för att hälsa på min lillebror med fru. Vi var nyfikna både på det nya huset och lillskruttan.

Först blev vi bjudna på en husesyn och efter det på Pasta Carbonara. Båda lika utsökta.

En promenad i de nya kvarteren blev det också. Som ett litet miniland är det, smala gator och små tomter. Trots att jag innerst inne tycker att det är lite väl trångt mellan husen så var det lite mysigt ändå, som att vandra runt på legoland.

Tösabiten låg och sov mest hela tiden. Var bara vaken de minuter det vankades mat.

Vacker trappa har de i sitt hus och färgen på fasaden är så varmt röd.

På ovanvåningen hänger det två fantastiska tavlor med små Lundamotiv, genomborrade av knappnålar liksom en fjärilsssamling.

Tiffany lyste med sin frånvaro, kanske höll hon till i de lite mera centrala delarna.

Arla.....

.....i urtid fanns ingenting

Så börjar den nordiska gudasagans skapelseberättelse i Völuspa. Jag kom att tänka på det idag eftersom det just idag är ett år sedan jag skrev mitt första blogginlägg!

Spiddvajj

Igår var det dags att ge sig iväg för att se en VM-deltävling i speedway igen. Vi var fyra stycken som skulle åka dit. På morgonen kom ett avhopp och vi började leta efter en ersättare. Min mamma skulle passa ungarna, men vi ordnade ny barnvakt och då följde mamma med oss istället.

Vi gav oss iväg norrut mot Målilla kvart över tre på eftermiddagen. Regnskurar mest hela vägen. Vi var framme vid målet kvart i sex. Köpte programblad och letade upp våra platser. Klockan sju drog karusellen igång. Gruset yrde, programbladet behövdes skakas av ett antal gånger. Öronproppar är inte helt tokigt att använda, speciellt på grund av de hemska tutorna publiken envisas med att använda.

Tur med vädret hade vi. Det var regntunga svarta moln runt oss, men vi klarade oss från att bli blöta. En ljummen kväll var det, man kunde sitta i kortärmat ända fram till tio på kvällen. Fast jag drog på mig jackan mot slutet för att gömma mig för alla mygg.

Klockan ett på natten kom vi hem och ungarna var fortfarande vakna. Vi fikade på te och frallor och sedan stöp vi i säng, nöjda och belåtna med kvällen.

Usch

Tänk vad hemskt det är med vissa arbetsuppgifter. Så otrevliga att man har svårt att somna kvällen innan man ska utföra dem.

Precis så hade jag det igår kväll. Då är det nästan bättre att få kallduschen på morgonen samma dag som man ska göra uppgifterna. Hela kvällen igår retade jag upp mig själv mer och mer. Jag borde till och med haft lön i natt, för som jag har arbetat i mina drömmar, mardrömmar.

Mitt arbetsfordon är en grotesk sak. Ingen luftkonditionering och inga riktiga fönster att öppna. Bromsen får man trycka ner hela tiden och trög är den. Mitt vänsterben skakar fortfarande av utmattning, nästan.

Godset jag lastar är stort. Rullar inklädda i gul plast. Över två meter höga, en och en halv meter i diameter och mer än tre ton tunga. När jag lyft upp dem för att sätta dem på lastbilsflaket är min sikt obefintlig. Allt får göras på känn och rutin som inte finns.

Tilläggas kan ju också att man står och lastar på fabriksområdets genomfartsled. Lastbilar, truckar och människor att hålla koll på hela tiden. Och att hålla koll utan sikt är jobbigt.

Nu är det gjort och jag överlevde. Hoppas att det dröjer tills det är min tur igen!

Titulera mig....

lillebror 1972

En ny titel har jag fått idag. Det kan jag tacka min lillebror för. Vid 17-tiden förärade han mig titeln; Faster! En flicka, lång som ett ösregn blev det. Nåja 54cm. Klara ska hon heta.

Grattis lillebror och svägerska!

Samlarmarknad

Kom nyligen hem från Degeberga där det varit en stor antik- och samlarmarknad idag. Jag tycker att det är jätteroligt att gå där och känna igen gamla saker från barndomen. Nu finns där ju även 60 och 70-talsgrejer. Rad efter rad står stånden uppställda och det är med sorg man upptäcker att efter ett par timmar tar raderna slut. Jag vill ju att de ska vara hela dagen.

Nu blev det inte så mycket handlat i år. Men en äldre ocarina tillverkad i Österrike, en kruka från Höganäs och några Lundbyattiraljer blev det. Jag funderade också på några Perstorpsunderlägg och en och annan negress, men stod över. Det är ju ganska fullt i mina skåp.

Antikrundan med Anne Lundberg och Knut Knutsson var också där.

Vilken vecka

Vilken annorlunda vecka detta varit. Två bloggare som jag följt i ett års tid har jag fått äran att träffa på riktigt. I fredags var det Elisabet och idag Eva. Fast Eva smygträffade jag redan i en affär i Tisdags tror jag det var. Och ikväll har jag suttit i hennes soffa i tre timmar. Jag tror att vi pratat om precis allt och ändå finns det nog ännu mera kvar.

Det var ett bra sätt att använda de sista skälvande timmarna på semester. Och cykelturen hem var helt underbar. Alldeles ljummet.............. vad bra att det blev en vacker kväll innan semestern tog slut.

Österlen

Fredagen den trettonde betämde vi oss för att köra en runda på Österlen. Vädret var ju faktiskt lovande. Sol och blå himmel....

Vi började med att köra till Bredarör i Kivik. En stor hög stenar med en ringlande gång som leder in i en gravkammare. Inne i kammaren står ett antal stenar resta. De har hällristningsliknande målningar. Vackert belysta är de också.

Sen gick färden längs kusten ner till Simrishamn. Här parkerade vi bilen och gick en runda i stan. Vi gick in i en affär som sålde allsköns bråte. Ungarna köpte varsin humörsring som sägs ändra färg efter vilket humör man är på. Men det är ju temeraturen som styr det. När vi kom ut från butiken regnade det, faktiskt överraskande.

Efter det styrde vi kosan mot Kåseberga och Ales stenar. En mycket brant backe ledde upp till skeppssättningen. Vi vankade runt och letade upp stjärnbilderna som var inristade som skålgropar. Delfinen och Svanen var det.

Vi åt lite mat på Ahls fisk innan vi for iväg.

Nästa anhalt var Ystad. Där var tanken att vi bara skulle strosa runt, och så blev det. Först stannade vi till vid Möllers bageri. Jag måste ju bara provsmaka Milanostänger. Efter det gick jag bort och knackade på Elisabets fönster. Fast hjärtklappning hade jag, eftersom jag är så feg. Hon öppnade fönstret och vi skakade hand. Ögon som glittrade ikapp med solen hade hon.

Ystads turistbyrå har en broshyr som heter "I Wallanders spår". Jag tycker att det för alla bloggare hade varit intressant om de gett ut en liknande i Elisabets spår också.

Efter att ha följt hennes blogg i över ett år nu kändes det nästan overkligt att få se Möllers café, Maggans secondhand, den lilla närbutiken där hon jobbat, och inte minst Elisabet själv. En konstig känsla över att allt fanns på riktigt, som om jag trott att det var hämtat från en fiktiv roman.

Efter underbart vackra Ystad var vi lite trötta och gav oss hemåt. En halvmil hemifrån sträckte sig skorstenarna på min arbetsplats mot den blå himlen. De riktigt hånskrattade åt mig för att min semester nu är slut. På Måndag är det dags att ge sig dit igen. Tolv månader kvar till nästa semester!

Ved är vackert

I kvällens avsnitt av sommartorpet tillverkades det ett vindskydd av ved. Ernst kom med ett nytt uttryck: -Ved är vackert!

Just på grund av hans och Timells vindskydd så tänkte jag att jag måste visa mina föräldrars uterum. Det planerades givetvis inte att det skulle bli en uteplats, det bara blev. Jag minns inte längre vad det är för träslag till väggarna, för de har många olika sorters bränne. Där ligger travar av ek, bok, björk och körsbär. Meter efter meter. Som en lång korridor var det tidigare men är nu staplat på annat vis.

Pappa har nog lagt ner många timmar på all denna ved. En vedklyv har han men den går för sakta! Nu kan de njuta av go´ spisavärme många vintrar.

garagerensning

Idag bestämde vi oss för att börja dagen med en garagerensning i miniformat. Där finns ju ett och annat att slänga. Det samlades ihop rester från det nya köksgolvet och andra rester från det gamla köksgolvet. Träbitar, lister, madrasser, täcken, kuddar, plåtdelar och kartonger lades på bilflaket. En dålig personvåg som måste visat minst tio kilo för mycket förpassades också. Gamla färgpytsar med diverse intorkade penslar försvann ut. Några saker som barnen inte fick veta om lades också på flaket.

Vi körde milen till den kommunala återvinningsstationen och började sortera. Man sprang som en yr höna fram och tillbaka mellan de olika containrarna. Det gäller ju att lägga rätt.

Allra sist satte jag en rälig gubbe i en container för brännbart. 10åringen fick honom i julklapp av sina kusiner för några år sedan. Gubben är ganska grotesk med en stor mun som man kan stoppa in handen i och nå ända ner i magen. Som tillbehör till honom så fick man ett antal inälvor att stoppa i. Sonen ville aldrig ens titta på honom utan lillasyster adopterade gubben direkt.

Nu tyckte jag med andra ord att det var dags för honom att vandra till kramdjurshimmeln eller var han nu kan höra hemma. När jag satt honom så fint i container, hoppat in i bilen och stängt dörren så tittade jag på honom. Jag tyckte att han såg sorgsen ut, jag tror även att det syntes en liten tår i hans ögonvrå.

Jag klev snabbt ur bilen och ryckte honom till mig igen. Klart att gubben skulle få fortsätta sitt liv lite till.

Gammal man gör så gott han kan.............

24-timmarsrapport

Igår:
21.00-23.00 Satt i soffan och kollade på ungarna som spelade på vårt nyinköpta Wii

23.00 Skickade ungarna i säng.

23.05 La mig själv och somnade nog ganska omgående.

Idag:
04.20 Vaknade av en jätteknall.

04.21 Tog på mig entröja och gick ut i ösregnet för att hämta in ungarna från tältet. Tyckte
inte att de skulle ligga där i värsta åskvädret. Fattar inte att de inte vaknat av smällen.

04.22-05.00 Tvingade mig att vara vaken för att se blixtarna och lyssna på åskan. Vill inte
missa det vackra skådespelet.

09.11 Vaknade lite sent och gick ut och hämtade tidningen. Läste den och fixade frukost.

10.00 Väckte ungarna och åt.

10.30-13.00 Gick mest runt och plockade undan lite överallt.

13.00-14.25 Lagade middag, åt och plockade undan igen.

14.25-14.45 Satt i bilen på väg in till habiliteringen med 10-åringen.

14.45-15.45 Väntade i ett väntrum på att sonen skulle komma ut igen

15.45-16.10 In till Cervera för att köpa de två sista uppsättningarna av Vivianna.

16.10-16.30 I bilen för att köra till mina föräldrar och hämta dottern som övernattat.

16.30-17.20 Visade 19-åringen nattviolerna i vägkanten, fikade och pratade.

17.20-18.30 Körde runt till fyra butiker för att få tag på extra Wiimotes.

18.30-19.35 Hem och lastade in ungarna, träffade sambon som var hemma för en snabb dusch.

19.35-20.05 Var på Kvantum och handlade lite.

20.05-21.00 Packat upp varorna samtidigt som jag strötittat på Allsång samtidigt som jag småmåslat lite.

Sol och regn

Tidigt i fredags morse gav vi oss iväg på en 42 mil lång tur västerut i jakt på solen. Här hemma skulle det ju regna och vad gör man inte för att få uppleva lite sol på midsommarafton.

Vid middagstid var vi framme vid Legoland som badade i solsken. Nästan tomt på folk var det, inga köer att tala om. De flesta svenskar var väl hemma och firade midsommar och danskarna jobbade förmodligen. Toppen var det alltså, ungarna kunde åka karuseller hur mycket de ville.

När vi skulle köra från Legoland till campingen ställde vi vår Gps. Den elake f-n försökte lura in oss genom bommen till betalparkeringen vi precis kommit ut ifrån. Visst är den bra att ha men att lita blint på den vore dumt och dyrt.

Vi bodde i en campingstuga på Hampen Sø. Kan man skriva ett danskt Ö med något specialkommando???????

Min tioåriga son löste problemet åt mig genom att kopiera Ö:et från en annan sida på nätet. Hurra för honom!

När vi klockan åtta på kvällen satt ute och avnjöt både sol och matjesill ringde min mamma. De hade fått 5o mm regn. Vi var alltså på rätt ställe.

På rätt ställe var vi inte på midsommardagen. Legoland i ösregn är inte alltid toppen. Vi hann trots allt med ett par timmar i parken innan himlen öppnade sig. Sonen sa faktiskt att han tyckte att Miniland var väldigt vackert i regn. Vi hade regnkläder på oss men inga gummistövlar, undrar när mina skor kommer att torka.

I morse steg vi upp, åt frukost, städade ur stugan och checkade ut. Där höll resan på att bli dubbelt så dyr som jag räknat med. När vi checkade in på fredagen hade jag inte lämnat den riktiga vouchern utan en liknande lapp, vilken de då tog mot utan problem. Men nu ville de ha den riktiga.

Jag fick lite smått panik och såg framför mig att jag skulle riva upp hela packningen igen för att ändå inte hitta den. Få fortsätta bort till campingens gigantiska soptunnor och riva upp alla soppåsar men ändå inte hitta den. För att till slut få betala hela kalaset en gång till.

Men vouchern låg i ett fack i bildörren och jag kunde andas ut! Min sambo säger alltid att jag är så vimsig och inte vet var grejerna är, ändå lämnar han gång på gång ansvaret till mig. Varför?

Efter 42 mils resa österut var vi hemma vid halvfyra. Sambon han ungefär bara duscha innan han hade 30 mil norrut framför sig, Ulricehamn nästa.

Det svarta folket

Igårkväll körde vi in en sväng till Sweden Rock Festival i Norje. 27000 sålda biljetter. Vi var bara utanför på marknaden och tittade på folk. I marknadsstånden såldes tröjor, glasögon, smycken och annat krafs. Det fanns en gemensam nämnare och det var att allt var svart. Sonen köpte en tröja med Jack från Nightmare Before Christmas, och han är överlycklig.

Folket var ganska skoj att beskåda. Alla var svarta enligt min uppfattning, så fotot känns lite missvisande med olikfärgade klädespersedlar. Goth-tjejer vita som lakan gömde sig för solen under svarta paraplyn. En magnecyl på deras hud hade sett ut som en leverfläck.

Här fanns män med änglavingar, män med kiltar, män med svarta volangflik-kjolar och män med endast en minimal amerikansk flagga över ändalykten. Den ena slirigare än den andra. De låg utslagna i gassande solsken med svettpärlor i hela ansiktet, usch.

Det kostade 1900 för ett fyradagarsinträde tror jag. 260 kr för att komma in på campingarna. 100 kr i parkeringsavgift och 250kr för en tredagarsparkering. Överallt i trädgårdarna stod det tält, nu tjänar de pengar i lilla Norje.

Vädret har varit väldigt varmt och soligt hela festivalen, nästan lite för varmt och soligt. Många röda kroppar syntes. Hela området var som en savann. Jag skulle inte velat ligga där i tält i fyra nätter.

Tänk att vakna bakfull i ett stekande tält och det enda som finns att dricka är det ljumma vattnet i de flera år gamla kylklamparna du hade med dig när du kom.

Vivianna

Jag har införskaffat mig nya bestick. De heter Vivianna och är alldeles underbara. Jag har sucktat efter dem i snart åtta år och nu äntligen gav jag mig hän.

De är i rostfritt stål och mattpolerade. Finnishen är total. Sammetslena med så mjuka former att det är en njutning att hålla dem i handen. Kniven kan man ställa så att den vilar på eggen.

Skeden är den mest fulländade man kan tänka sig. Den avslutas i en liten snirp, den avslutas alltså inte mitt i skålformen utan böjer av med en liten kant. Inte lätt att förklara. Den måste upplevas.

De skulle kanske kunna få mitt stussmått att minska, i synnerhet skeden. Den är så skön i munnen att jag inte behöver ha någon vit chokladmousse på den för att njuta.

Tack Vivianna Torun Bülow-Hübe för din fantastiska design.

Rost rost rost

Idag var det dags för den årliga besiktningen. Fast det känns som om jag är där ganska ofta. Detta var den tredje gången i år och det är inte slut med det. Så går det när man har en gammal vagnpark och ett antal fordon. Volvon är avklarad efter en ombesiktning, Caddyn en ombesiktning kvar och så HD´n där det största bekymret blir att köra dit den. Jag måste nog ut och träna lite först.

Caddyn fick alltså fyra tvåor och fyra "bra att veta". Jag visste redan innan jag körde dit att den inte skulle gå igenom eftersom det var ett mycket ljudligt hål på avgassystemet. Men jag ville först veta om det var lönt att köpa ett nytt. Rost är så tråkigt och den är ganska röd undertill kan man säga. Det var där alla "bra att veta" fanns.

Men med ett nytt drag, nya reflektorer och nytt avgassystem så går den väl i ett år till.

murbruk

I en veckas tid har jag kämpat med återvinning. Inte varje dag men så ofta jag orkat. Det tar på krafterna ska jag säga. Mina händer är som om de tillhört en reumatiker vid det här laget. Jag kan knappt inte greppa med dem så ont det gör.

Det är tegel jag tar hand om. Vi har rivit ett koskjul som var byggt av tegel som redan en gång tagits om hand från ett annat hus. Svågern kom med sin hjullastare för att lyfta av taket. Det gick bra. Då frågar han om han kan ta tegelstenarna och cementblocken och använda som fyllning i ett hål på sin mark. Varpå sambon svarar: -Ja.

Det gick en rysning längs min ryggrad. Ska det tippas tegel från det gamla tegelbruket i ett stort hål. Nej.

Hur skulle jag ha kunnat leva med den vetskapen. Att det ligger gammalt handslaget tegel, tillverkat med blod svett och tårar för kanske hundra år sedan, i en grop.

Operation Räddning satte genast igång. Jag började knacka fram sten efter sten och tog bort murbruket så gott jag kunde. Dammet yrde och håret blev aningen strävt vill jag lova. Men värt besväret var det. Jag fick under tiden även utså visst hån från grannen och svågern. Gammalt tegel duger endast till fyllning enligt dem.

Nu ligger det lavat på två halvpallar av plast. Trä ruttnar ju och då hade jag väl fått lava om det efter trettio år om det fortfarande står kvar oanvänt. Men det finns åtminstone kvar i dagsljus och jag kan gå och känna på det när jag vill. Titta på barnhändernas avtryck, jämföra mina egna fingrar i vuxenavtrycken och låta mitt finger följa spåret som någon gjort i form av ett S.

Vad gör man inte för pengar?

Igår var jag och barnen ute och cyklade en sväng. Helt plötsligt fanns inte sonen där. Jag vände mig om och 50m bort låg han på marken blickstill. Jag ställde min cykel och började gå dit. Då började han röra ena foten.

Han reste sig upp och borstade av knäna och händerna för att sedan börja skratta. Det första han sa var:
-Mamma, denna vurpan kan du väl skriva om på din blogg!!!!!

Därför gör jag det nu. Tydligen tyckte han att det var viktigt att alla skulle kunna få reda på hur vurpan gick till.
Skruven som håller fast framskärmen i gaffeln hade släppt. Skärmen satt bara kvar i de två stagen som sitter fästa vid navet. Den kasade då framåt och la sig mot däcket. Till följd av detta så kilade sig skärmen fast i en av nabbarna på däcket och det blev tvärstopp. Bakhjulet reste sig då upp och cykeln slog runt. Sonen flög rakt över styret och landade på huvudet säger han.

Han tyckte att det var så synd att vi inte filmade det eftersom han då kunde vunnit flera miljooooner på den roligaste hemvideon i USA. Han tycker att det är så synd att han vill försöka göra om vurpan en gång till, men det vill inte jag ställa upp på.

Husesyn

Igår var jag ute på en promenad. Längs den lilla härliga vägen som leder genom en lantlig del av byn ligger ett gammalt grevahus. Det har stått öde i många år men nu är det någon som tagit sig an det.

Jag kunde inte låta bli att gå in i trädgården för att kika in i huset. Jag är omåttligt förtjust i gamla hus. Tycker att man riktigt kan känna historiens vingslag.

Fönsterna har plockats bort, fasadbrädorna är borttagna, och en pump står källaren för att ta bort vattnet som finns där.

I ett rum stod det en gammal soffa, i ett annat fanns det en vacker kakelugn. Köket kunde jag inte riktigt komma in i för där fanns inget golv, bara en avgrund ner i källaren. Men jag kunde se kakel som följde väggen runt en hörna. Flera lager tapeter satt det på väggen i farstun.

En stor gammal länga finns det också som ligger vinkelrätt mot boningshuset. Ett härligt vårdträd står det också på tomten.

Här skulle jag visst kunna tänka mig att bo, men renoveringen hade nog inte varit så rolig att ta sig an. Det är alltid mer jobb än man kan tänka sig. Och med tanke på hur jobbigt jag tycker att det verkar så vill jag inte ens tänka på hur jobbigt det i verkligheten skulle vara.

Koskräck

Igår försökte jag två gånger att gå upp till enebacken för att titta på en gammal gödselspridare. Men jag fick vända hem med outrättat ärende båda gångerna.

Anledningen var att korna stod precis där jag skulle gå in. Andra gången jag kom dit hade de precis fått nytt hö och de verkade inte alls bry sig om mig. Jag öppnade grinden och gick ungefär tio meter in i hagen då en fick syn på mig och han verkade att, enligt min åsikt, gå till attack. Så jag vände snabbt och gick hem igen.

Det största problemet är kanske att jag är så dålig på att klättra i träd så jag har ju ingenstans att ta skydd.

Idag tog vi traktorn för att dra hem det gamla vraket. Jag såg hela tiden till att ha traktorn mellan mig och korna. Tänk att man kan ha en sådan koskräck. De är ju så söta och verkar så lugna men de där hornen är ju inte att leka med precis. Kalvarna skulle man bara vilja krama.

Gödselspridaren kom hem och korna kommer nog att sakna den för de har använt den till att klia sig på.

En sheila som jag glädjande nog fått träffa

Just nu sitter det en tjej på ett flygplan på väg hem till sitt andra hemland, Australien. Efter ett år här i Sverige så är det än en gång dags att återvända söderut. Hon flyttade dit första gången redan i koltåldern och har sedan växlat mellan länderna ett antal gånger.

Hon har studerat på komvux här och samtidigt läst en australiensk utbildning på distans. Till slut blev det övermäktigt och hon blev tvungen att välja. Valet föll på Yoga-utbildningen Down Under.

Med all säkerhet kommer hennes kille och hund överösa henne med blöta pussar när hon anländer till Sydney.

Hon kommer att bo på en kulle i Gosford,Central Coast och förmodligen kommer hon att trivas alldeles utmärkt. En fast punkt efter att levt lite i kappsäck i ett år.

Jag var och tog adjö igår kväll. Hon höll precis på att avluta packningen. Lämnade kvar lite pinaler hos sin syster för att minska på bagagevikten. Nerpackad i ena resväskan låg en pakethållare. Ja en hel cykel skulle hon ha med sig, sin Skeppshult. Kanske fanns resten av järnhästen i handväskan, jag såg den inte i alla fall.

Lycka till och hoppas att du slapp betala 400kr per kilo i överlass, Josie!

Vrooom

Tänk att man kan slösa bort en sådan vacker Lördagsförmiddag på att sitta i en lastbil. Men det är inte så ofta det händer, kanske var det första gången, mitt minne är kort.

Men jag har fått se lite av de Blekingska omgivningarna. Två ekorrar har jag sett skutta in i skogen. Vitsippor och svalört har jag beskådat. Fiske i Mörrumsån har jag sett. Och så har jag njutit av Långasjön och andra skogssjöar där de glittrade i solskenet.

Jag har också fått köra en Volvo FH16 2007 års modell. Men jag var lite nervös nästan varenda meter av de fyra- fem milen jag satt bakom ratten. Pulsen var aningen förhöjd. Första rondellen och ingen koppling var det läskigaste. Har aldrig kört automatare förr och det kändes lite som om det inte var jag som hade kontrollen över skutan.

Men nu ska jag ut i det vackra vädret och njuta resten av dagen.

Konstig konst

Så var det långfredag och dags för den årliga konstrundan. Bara andra gången för mig. Förra året var jag där med min arbetskamrat Malin. I år var det dags för en tur med min barndomsvän som numera bor i ett väldigt ljusgult hus nära en pizzeria, inte alls långt från svt som ligger ganska nära ett område med svartvita fåglar, nästgårds med statliga lokaler som inhyser svartvita burfåglar, i en stad på västkusten.

Vi började med att köra till Hammenhög för att kolla om det fanns någon tavla av Calmeyer som jag ville ha med mig hem. Det gäller att vara först på plats innan allt blir sålt. Men jag gick därifrån utan att ha köpt något. Berodde nog mest på att börsen inte var tillräckligt tjock. Men jag har tre tavlor av honom och det kan kanske räcka.

Efter det körde vi till Glimmingehus som är en gammal medeltidsborg. Där hade Johan Thunell ställt ut sin nyllen. Alla hade horn så utställningen hette "Se på Fan". Fantastiska ansikten är det. Nu ska jag suga på denna karamell till nästa påsk, och då kanske skaffa mig ett litet tryne.

I Simrishamn parkerade vi bilen och gick en sväng i den vackra miljön. Vi lunchade på "Börje Olssons skafferi". Ett trevligt ställe med en fantastiskt god medelhavsbuffé för det facila priset 100kr. Getostpajen var så god, likaså potatissalladen, morötterna, fetaostsalladen och alla andra rätter för den delen.

Här i gamla Cimbris fanns en rolig installation som hette "The living room". Kolla bara på bilden. Människorna har tydlig tröttnat på att sitta fängslade innanför glas och ram. De ringlar sig ner och tar sekretären i besittning. Ur posten på golvet växer det maskrosor. Akantusen på tapeten växer sig vidare upp i taket. Lamporna har fått fötter. Och till höger, ur bild, står det en fåtölj klädd med brun sammet. Tyget har formats så att det är ett par hängbröst och en knapp bildar naveln.

Vi följde kusten norrut och hamnade hos Gunilla Mann. Oj vad hon är dyr. Jag tycker att alla hennes tavlor ser likadana ut. Men det är nog för att de är så röriga så att jag inte riktigt orkar titta på dem. Men hon snålar inte med färgerna i alla fall.

Vi körde igenom alla små kustnära fiskesamhällen som vi hittade. de är så underbara med sina smala vägar och gulliga hus som ligger alldeles intill gatorna. Tänk om man kunde få ett hus här.

Vår utflykt varade i åtta timmar men man kunde lätt lagt två dagar på Österlen. Det finns hur mycket som helst att titta på så man blir alldeles vilsen och inte vet vart man ska köra.

Boalappen

Ja nu gissade ni rätt. Jag tror att ledtrådarna var allt för avslöjande. Ordet boalapp är synonymt med en inköpslista. Det kommer med all säkerhet från att det var en lapp som man tog med till handelsboden, boa.

På bilden visas min farfar som troligtvis är i tjugoårsåldern på fotot. Det var ju just han som använde ordet boalapp. Han kallade ett snöre och tvättlinan för stricket. Alla flickor kallade han för Katarina, det var väl hans favoritnamn.

Och en vacker namnteckning hade han.

Ledtråd

LindaLotta undrade om ordet boalapp verkligen var skånska i kommentarerna till förra inlägget. Jag kan härmed tala om att det är ett ord som min farfar använde i Göinge i norra Skåne. Jag vet inte om han hittat på det själv eller om det var vanligt förekommande.

Tänkte härmed lämna några ledtrådar för att göra det lite enklare.

1. Man kan stoppa den i fickan.

2. Elisabet har flera stycken på sin blogg.

Varsågoda att gissa vidare, för nu kanske ni knäcker det.

Dialektala ord

Jag gör som LindaLotta, låter er gissa på ett provinsiellt ord. Så alla hugade läsare gissa på vad detta är:

boalapp

Oj vilken pärs

Tänk att jag överlevde i två dygn utan internet. Helt utestängd har jag varit. Ingen server kunde hittas. Jag skickade ett sms till sambons son;

Katastroflarm! Kommer inte ut på nätet. Utryckning krävs!

Tror ni han svarade? Nej.......

Jag stängde av modemet som kanske stått på i ett år, vem vet.

Jag ska ju inte skylla något på honom för det är ju mitt problem att jag inte kan sådan saker som att gå in i konstiga inställningar. Just sådant gör mig så nervös.

Ett dygn senare svarade han att han inte sett meddelandet förrän långt efter, men då satt jag på jobbet.
Väl hemkommen startade jag modemet igen, satte på datorn och vips så funkade allt igen.

Tänk att även ett modem behöver lite nattsömn då och då.

Dagens samling del 9

Här visas min samling av gamla vykort från samhället med omnejd. Jag tycker att det är kul att kunna se hur byn har förändrats under 1900talet. Detta samlarintresse delar jag med min mamma. Hennes samling är större än min. Några kort som hon saknat och som jag fått tag på har jag överlämnat till henne. Bättre med en komplett samling hos henne än två halvdana.

Jag räknar med att få ärva dem av henne en gång!

De tråkigaste vykorten är de på kyrkan tycker jag.

De roligaste är de där det finns människor och fordon med. Flygfotona är också roliga att titta på och att försöka orientera sig på.

De märkligaste är de med hyreshusområden på. Det måste varit samhällets stolthet på femtiotalet. Jag kan inte tänka mig att ett sådant motiv skulle väljas idag.