Husesyn

Igår var jag ute på en promenad. Längs den lilla härliga vägen som leder genom en lantlig del av byn ligger ett gammalt grevahus. Det har stått öde i många år men nu är det någon som tagit sig an det.

Jag kunde inte låta bli att gå in i trädgården för att kika in i huset. Jag är omåttligt förtjust i gamla hus. Tycker att man riktigt kan känna historiens vingslag.

Fönsterna har plockats bort, fasadbrädorna är borttagna, och en pump står källaren för att ta bort vattnet som finns där.

I ett rum stod det en gammal soffa, i ett annat fanns det en vacker kakelugn. Köket kunde jag inte riktigt komma in i för där fanns inget golv, bara en avgrund ner i källaren. Men jag kunde se kakel som följde väggen runt en hörna. Flera lager tapeter satt det på väggen i farstun.

En stor gammal länga finns det också som ligger vinkelrätt mot boningshuset. Ett härligt vårdträd står det också på tomten.

Här skulle jag visst kunna tänka mig att bo, men renoveringen hade nog inte varit så rolig att ta sig an. Det är alltid mer jobb än man kan tänka sig. Och med tanke på hur jobbigt jag tycker att det verkar så vill jag inte ens tänka på hur jobbigt det i verkligheten skulle vara.

Koskräck

Igår försökte jag två gånger att gå upp till enebacken för att titta på en gammal gödselspridare. Men jag fick vända hem med outrättat ärende båda gångerna.

Anledningen var att korna stod precis där jag skulle gå in. Andra gången jag kom dit hade de precis fått nytt hö och de verkade inte alls bry sig om mig. Jag öppnade grinden och gick ungefär tio meter in i hagen då en fick syn på mig och han verkade att, enligt min åsikt, gå till attack. Så jag vände snabbt och gick hem igen.

Det största problemet är kanske att jag är så dålig på att klättra i träd så jag har ju ingenstans att ta skydd.

Idag tog vi traktorn för att dra hem det gamla vraket. Jag såg hela tiden till att ha traktorn mellan mig och korna. Tänk att man kan ha en sådan koskräck. De är ju så söta och verkar så lugna men de där hornen är ju inte att leka med precis. Kalvarna skulle man bara vilja krama.

Gödselspridaren kom hem och korna kommer nog att sakna den för de har använt den till att klia sig på.

En sheila som jag glädjande nog fått träffa

Just nu sitter det en tjej på ett flygplan på väg hem till sitt andra hemland, Australien. Efter ett år här i Sverige så är det än en gång dags att återvända söderut. Hon flyttade dit första gången redan i koltåldern och har sedan växlat mellan länderna ett antal gånger.

Hon har studerat på komvux här och samtidigt läst en australiensk utbildning på distans. Till slut blev det övermäktigt och hon blev tvungen att välja. Valet föll på Yoga-utbildningen Down Under.

Med all säkerhet kommer hennes kille och hund överösa henne med blöta pussar när hon anländer till Sydney.

Hon kommer att bo på en kulle i Gosford,Central Coast och förmodligen kommer hon att trivas alldeles utmärkt. En fast punkt efter att levt lite i kappsäck i ett år.

Jag var och tog adjö igår kväll. Hon höll precis på att avluta packningen. Lämnade kvar lite pinaler hos sin syster för att minska på bagagevikten. Nerpackad i ena resväskan låg en pakethållare. Ja en hel cykel skulle hon ha med sig, sin Skeppshult. Kanske fanns resten av järnhästen i handväskan, jag såg den inte i alla fall.

Lycka till och hoppas att du slapp betala 400kr per kilo i överlass, Josie!

Vrooom

Tänk att man kan slösa bort en sådan vacker Lördagsförmiddag på att sitta i en lastbil. Men det är inte så ofta det händer, kanske var det första gången, mitt minne är kort.

Men jag har fått se lite av de Blekingska omgivningarna. Två ekorrar har jag sett skutta in i skogen. Vitsippor och svalört har jag beskådat. Fiske i Mörrumsån har jag sett. Och så har jag njutit av Långasjön och andra skogssjöar där de glittrade i solskenet.

Jag har också fått köra en Volvo FH16 2007 års modell. Men jag var lite nervös nästan varenda meter av de fyra- fem milen jag satt bakom ratten. Pulsen var aningen förhöjd. Första rondellen och ingen koppling var det läskigaste. Har aldrig kört automatare förr och det kändes lite som om det inte var jag som hade kontrollen över skutan.

Men nu ska jag ut i det vackra vädret och njuta resten av dagen.

Konstig konst

Så var det långfredag och dags för den årliga konstrundan. Bara andra gången för mig. Förra året var jag där med min arbetskamrat Malin. I år var det dags för en tur med min barndomsvän som numera bor i ett väldigt ljusgult hus nära en pizzeria, inte alls långt från svt som ligger ganska nära ett område med svartvita fåglar, nästgårds med statliga lokaler som inhyser svartvita burfåglar, i en stad på västkusten.

Vi började med att köra till Hammenhög för att kolla om det fanns någon tavla av Calmeyer som jag ville ha med mig hem. Det gäller att vara först på plats innan allt blir sålt. Men jag gick därifrån utan att ha köpt något. Berodde nog mest på att börsen inte var tillräckligt tjock. Men jag har tre tavlor av honom och det kan kanske räcka.

Efter det körde vi till Glimmingehus som är en gammal medeltidsborg. Där hade Johan Thunell ställt ut sin nyllen. Alla hade horn så utställningen hette "Se på Fan". Fantastiska ansikten är det. Nu ska jag suga på denna karamell till nästa påsk, och då kanske skaffa mig ett litet tryne.

I Simrishamn parkerade vi bilen och gick en sväng i den vackra miljön. Vi lunchade på "Börje Olssons skafferi". Ett trevligt ställe med en fantastiskt god medelhavsbuffé för det facila priset 100kr. Getostpajen var så god, likaså potatissalladen, morötterna, fetaostsalladen och alla andra rätter för den delen.

Här i gamla Cimbris fanns en rolig installation som hette "The living room". Kolla bara på bilden. Människorna har tydlig tröttnat på att sitta fängslade innanför glas och ram. De ringlar sig ner och tar sekretären i besittning. Ur posten på golvet växer det maskrosor. Akantusen på tapeten växer sig vidare upp i taket. Lamporna har fått fötter. Och till höger, ur bild, står det en fåtölj klädd med brun sammet. Tyget har formats så att det är ett par hängbröst och en knapp bildar naveln.

Vi följde kusten norrut och hamnade hos Gunilla Mann. Oj vad hon är dyr. Jag tycker att alla hennes tavlor ser likadana ut. Men det är nog för att de är så röriga så att jag inte riktigt orkar titta på dem. Men hon snålar inte med färgerna i alla fall.

Vi körde igenom alla små kustnära fiskesamhällen som vi hittade. de är så underbara med sina smala vägar och gulliga hus som ligger alldeles intill gatorna. Tänk om man kunde få ett hus här.

Vår utflykt varade i åtta timmar men man kunde lätt lagt två dagar på Österlen. Det finns hur mycket som helst att titta på så man blir alldeles vilsen och inte vet vart man ska köra.

Boalappen

Ja nu gissade ni rätt. Jag tror att ledtrådarna var allt för avslöjande. Ordet boalapp är synonymt med en inköpslista. Det kommer med all säkerhet från att det var en lapp som man tog med till handelsboden, boa.

På bilden visas min farfar som troligtvis är i tjugoårsåldern på fotot. Det var ju just han som använde ordet boalapp. Han kallade ett snöre och tvättlinan för stricket. Alla flickor kallade han för Katarina, det var väl hans favoritnamn.

Och en vacker namnteckning hade han.