Mmmmm vad det doftar gott

I lördags var det inte bara min farmors årsdag utan även sambons. Presenten jag köpt fick överlämnas oinsvept på grund av sin storlek. Medan han fortfarande sov smög jag ut i garaget och hämtade in den, la den på min sänghalva och höljde över mitt täcke.

Jag sa åt honom att sticka in handen och försöka känna sig fram till vad det var. Första gissningen kom efter en stunds fingrande: -Är det en stol?!?!

Det tog faktiskt en ganska lång stund innan han kläckte fram: -Röjsåg!

Eftersom det var storm ute fick den provköras inne. Ett tag var jag faktiskt rädd att benen på farmors vitrinskåp skulle kapas vid fotknölarna.

Huset fylldes av ett öronbedövande ljud och lukten av tvåtaktsolja. Sambon sniffade och njöt....

Länkarnas betydelse

Jag kollar min besöksstatistik emellanåt. Min blogg har nog inte en bråkdel av andras besökarantal. Jag tror att jag snittar på strax över 20 besök om dagen. Mitt tidigare rekord låg på 53. Det inträffade en dag förra veckan. När jag kollade gårdagens antal blev jag riktigt paff.

73 besök!

Då börjar man ju undra hur detta gick till. Ganska snabbt hittade jag den skyldiga:

CarlssonKarlsson

Vilken genomsslagskraft det har när man blir länkad på välbesökta bloggar.

100

farmor Signe tillsammans med sin morfar Mårten och mormor Celia

Idag skulle min farmor fyllt 100 år ifall hon inte lämnat denna jord i gråa November 1988.

Hon bodde under större delen av sin uppväxt hos sina morföräldrar i Sörby. Föräldrarna och syskonen bodde i Hässleholm, där pappan jobbade som stadsbud.


Hon gifte sig med Sigurd och flyttade till ett gammalt stenhus, Stora Slätteke . Där drev de ett lantbruk och tog hand om sina fyra barn. Livet var nog ganska hårt och vintrarna var kalla. Enligt pappa var det is på insidan av väggarna på morgonen.


Min farmor var väldigt duktig på att sticka och virka. Min farfar kallade det för att 'mörka'. Jag har faktiskt kvar tre och ett halvt par raggsockar som hon gjort åt mig. Det där halva paret var mina favoriter. Hon stickade dem till mig 1975. Jag gick i andra klass. Blå och rosarandiga var de. Jag minns att det gick hål på den ena och den har också försvunnit. Men den andra kommer jag alltid att behålla. Men de andra tre paren värmer fortfarande både mina fötter och mitt hjärta när jag strosar runt här hemma på kvällarna.


Hon använde en del uttryck som svetsat sig fast hos mig. Örnastärt, iven, strick, gänsare, lompa hem, dummastina, bögebränne.



Tänk om man kunde få träffa henne igen.

Utmärkelse

Tänk att jag, lilla jag, har blivit utvald av Heminnerlig. Jag har hamnat på hennes "You make my day-Award"-lista. Märkligt vad lycklig man kan bli av att hamna på en sådan lista.

"Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a comment on their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times!"

Då är det dags för mig att göra min egen lista. Det är just det som fått mig att avvakta några dagar med detta inlägget. Vilka ska jag välja?

Jag har ett sextiotal bloggar som jag kollar av varje dag. Och att välja ut tio av dem är inte lätt.

*Elisabet Detta var den första bloggen jag upptäckte och det är tack vare just denna bloggerska jag började blogga.

*Eva En bloggerska boende i min hemort med öppenhjärtiga inlägg och vackra foton.

*Jalkling Min kusins blogg mestadels om inredning.

*Mors Deka En annan bloggerska från hemorten som skriver om händelser i vardagen.

*CarlssonKarlsson En annan kusins sambo som bloggar om renoveringsvedermödor och inredning. En och annan dammtuss kanske dyker upp så småningom.

*Life in the Suburb Utlandssvensk med en inspirerande och trevlig blogg om livet i USA

*LindaLotta Trevlig blogg om stickning och andra vardagliga ting.

*Lotten Sanslöst underhållande blogg som var en av de första jag fastnade för.

*Scaniatjejen Här kan man få följa med på spännande turer genom land och rike.

*Fyrabarnsmamman Bloggerska som inte döljer tvätthögar och annat kaos, igenkänningsfaktor på hög nivå!

Som sagt var skulle denna listan kunna bli väldigt lång men tio skulle ju plockas ut.

Inredningsbloggar

Jag följer ett ganska stort antal inredningsbloggar och finner ett stort nöje i att läsa dem. Jag har upptäckt att många föredrar att möblera sitt hem i vitt, vitt och vitt. Eller är det kanske så att det är just de vita inredarna som väljer att blogga. Här pratar jag förstås inte om hudfärger.

I kontrast till dessa vita inredningsbloggar tänkte jag nu visa upp något från mitt hem. Alla älskare av vitt bör nu lämna denna blogg. Jag tar inte något som helst ansvar för avsvimningar och slaganfall. Sista varningen: Scrolla inte längre ner!!!!!

Att ha allt i vitt tycker jag ser väldigt fräscht, ljust och somrigt ut och skulle nog kunna trivas med att ha det så. Men så är inte fallet här.

Hos mig finns det inget enhetligt och ingen harmoni. Här samsas allt möjligt i en salig blandning och röra.

Det jag visar upp idag är vår lilla toalett. Här sitter det en orange blommig vinyltapet på väggarna. Golvet är klätt med en blå plastmatta. Och på golvet ligger en rund matta, handvirkad av olikfärgade plastband. Där har den legat sedan den lämnad min mammas flinka fingrar på sextiotalet. Jag har inte hjärta att plocka bort den. Ska jag vara riktigt ärlig så gillar jag den faktiskt.

Här kommer nu bilden och säg inte att jag inte varnat er.

solen tittar minsann fram för ett ögonblick

Tioårsprojekt

Jag har skaffat mig en tioårsdagbok. Vad som får mig att tro att jag verkligen kommer att skriva flitigt i den förstår jag inte.

Jag har haft en tidigare som sträckte sig över åren 1998-2007 och i den finns det inte många anteckningar.

Men tydligen var det något inom mig som trodde att jag skulle bättra mig när jag stod där i affären och tummade på den mjuka svarta dagboken. Det var väl något med det där att det sista som överger en är hoppet.

Nu ligger den på köksbordet och jag har redan skrivit en liten notis idag om att jag är hemma med sjuk dotter. Igårkväll kräkte hon en stor lädda i min säng.

Julslut

Idag har julen dansat ut här hemma. Alla tomtar har plockats ner och granen ligger numera ute på gräsmattan med vristen i vädret. Foten är ju kvar här inne.

Jag kan inte säga att jag känner någon lättnad nu utan bara en enorm saknad. Jag älskar julgranar. Får väl trösta mig med att jag slipper alla barr eftersom den faktiskt barrat sedan vi satte in den.

Efter att ha dragit den genom tre smala dörröppningar satt det inte många barr kvar på grenarna. De låg istället i nyckelhålen, under listerna, på skåp, i hyllor och i väskor, skor och jackor som befann sig i farstun. Jag fick rista av hela mig därute. Mitt hår var fullt av barr och mina kläder, jag hade nog barr ända in i trosorna.

Men nu är granen ute och barren är uppsugna. Ljusstakar och stjärnor får hänga med i en vecka till.