Vad gör man inte för pengar?
Igår var jag och barnen ute och cyklade en sväng. Helt plötsligt fanns inte sonen där. Jag vände mig om och 50m bort låg han på marken blickstill. Jag ställde min cykel och började gå dit. Då började han röra ena foten.
Han reste sig upp och borstade av knäna och händerna för att sedan börja skratta. Det första han sa var:
-Mamma, denna vurpan kan du väl skriva om på din blogg!!!!!
Därför gör jag det nu. Tydligen tyckte han att det var viktigt att alla skulle kunna få reda på hur vurpan gick till.
Skruven som håller fast framskärmen i gaffeln hade släppt. Skärmen satt bara kvar i de två stagen som sitter fästa vid navet. Den kasade då framåt och la sig mot däcket. Till följd av detta så kilade sig skärmen fast i en av nabbarna på däcket och det blev tvärstopp. Bakhjulet reste sig då upp och cykeln slog runt. Sonen flög rakt över styret och landade på huvudet säger han.
Han tyckte att det var så synd att vi inte filmade det eftersom han då kunde vunnit flera miljooooner på den roligaste hemvideon i USA. Han tycker att det är så synd att han vill försöka göra om vurpan en gång till, men det vill inte jag ställa upp på.
.JPG)
5 kommentarer:
Hälsa sonen att jag tycker det var bra att han inte blev skadad. Och att den lät våldsam den vurpan!
Men oj! Det var tur att han inte bröt nacken av sig. Nån repris vill vi INTE ha!
Jag blev lite full i skratt när jag läste om din sons reaktion "Mamma, det här kan du väl skriva om på din blogg". Så talar en sann blogg-son.
Nej, men vad läskigt..Vurpor är så otäcka, usch och fy!
Min dotter och svärson läser min blogg då och då. Oftast är det bara trevligt, men det händer att de avbryter med:
- Jaaa, du behöver inte berätta. Vi läste det på bloggen.
Det blir lite dämpande i umgänget.
Sonen skrattar fortfarande två dygn efter vurpan.
Frk: Det är inte många jag känner som har adressen till min blogg så det råkar jag inte ut för direkt.
Skicka en kommentar