söndag, mars 11, 2012

Hygge


Under min promenad går jag en sträcka längs en fägata, och fägator tycker jag om. På vänster hand har jag underbara betesmarker. På våren växer här backsippor, gullvivor, blåsippor och orkidéer. Fåglarna drillar så högt och på sina ställen reser sig berggrunden upp som branta hallar, vackert slipade av inlandsisen. Branthalla heter området.

På höger hand har det, fram tills för någon vecka sedan, stått en tät granskog. Nu återfinns här istället ett kalhygge, och kalhyggen tycker jag inte om. Men ändå är jag lite glad när jag ser hygget, för jag vet, att fram tills på femtiotalet var det vackra betesmarker även där. Vilket alla stengärden skvallrar om. Jag kan inte annat än att hoppas att det får bli betesmark igen.


När jag går förbi träden, där några barn för flera år sedan byggde en koja av en massa slanor, ler jag inombords. Tänk vad omtänksamma skogsarbetarna som avverkat denna skog måste vara. De har kapat koj-träden ett par meter upp, allt för barnens byggnadsverk.