onsdag, mars 31, 2010

väder

Vi har nog valt den sämsta dagen för ett besök i Yosemite. Jag har kollat väderleksrapporten på nationalparkens hemsida...

Winterstormwarning
Hazardous Weatheroutlook
1-3 inch snow

Ärligt talat har vi nog inte rätt klädespersedlar för detta, men med några åkarbrasor ska det väl gå vägen.

Jag tror att jag inte berättar något för den oäkta maken för då kanske han drar öronen åt sig och vill ligga kvar här på hotellet. Men som tur är har det bara ösregnat här i Mariposa inatt. Hade det kommit snö här tror jag knappt att vi kommit iväg från motellets parkering. Uppförsbacken därifrån är som en störtloppsbacke med en snäv 90graderssväng.

Jag har ju lurat ut den oäkta maken i oväder förr. Inte bangar vi, läs jag, för detta...

Hwy 99


Vi lämnade vackra Bakersfield i morse. Jag beundrade de underbara Kallorna och doftade på Gardenian, som växte i motellrabatten, en sista gång innan vi gav oss iväg.


Vi körde norrut på highway 99 och efter en och en halv timme stannade vi till i svenskstaden Kingsburg. Vi vandrade längs huvudgatan i det lilla samhället. Utanför en presentaffär satt ägarinnan i en svensk folkdräkt och väntade på kunder. Vi tittade in i affären men valde att inte köpa någon elljusstake, Zoegaskaffe eller Ekströms blåbärssoppa.


Lite sugna på fika blev vi så vi gick in på Café Stockholm. Min brownie var jättegod, men den oäkta makens wienerbröd var inte alls till belåtenhet. Jag såg hur han tuggade och tuggade. Efter det cafébesöket körde vi vidare mot Mariposa.


Landskapet blev underbart vackert med gröna väldigt höga kullar och djupa dalar. Väl framkomna upptäckte vi att det var en trevlig lite håla med ca 1200 invånare. Vi hittade ett Visitorcenter och gick in och frågade om snökedjor. Tjejen tipsade om en biltillbehörsfirma som heter Napa, det låg ett kvarter ner i backen.


Jag gick in på Napa och frågade om de hade några till vår Chevrolet Tahoe. Lyckligtvis fanns de inne, det var de största de hade. Vi har betalt $130 för dem men får tillbaka $90 när vi lämnar tillbaka dem.


Nu ska vi gå ut en runda och kolla in buslivet i byn.


Jaha... precis nu började det hagla och det väntas snö inatt.


tisdag, mars 30, 2010

keykeeper

Den oäkta maken har två ansvarsområden på denna resan, det är att hålla i ratten och att hålla reda på hotellrumsnyckeln. Allt har gått bra tills nu ikväll.

Vi skulle köra iväg för att äta en sen middag. När vi satt oss i bilen så frågade jag:

- Tog du nyckeln?

-NEEEJ

Det blev så att jag fick gå in på receptionen och förklara situationen. Receptionisten aktiverade en ny nyckel och jag gick lyckligt tillbaka till bilen och gav honom den nya. Vi körde någon kilometer och jag sa:

-Brukar du inte ha nyckeln i plånboken?

-Jo men denna gången hade jag inte lagt tillbaka den.

-La du den nya i plånkan nu då?

-Ja.....men jag vet inte var jag har plånboken nu!

Som tur var så låg den på konsollen mellan förarsätena. Vi åt, körde hem, och ungarna skulle bada. Vi följde med dem ut en stund. Sonen frös ganska omgående och ville in. Han fick nyckeln, men lyckades inte öppna dörren. Den oäkta maken hade tagit den gamla oaktiverade nyckeln med sig ut denna gången.

Det slutade givetvis med att jag fick gå till receptionen igen...

gjort är gjort

vår trip så här långt
Nu får det bära eller brista...

Jag har bokat rum fem dagar framåt, och det känns konstigt att ha det planerat så långt i förväg. Vi har först två nätter i Mariposa och sedan tre i San Fransisco, där vi hamnar över påsken. Dumt nog har vi hamnat i storstäderna precis när det blir helg och mycket dyrare hotell. I Las Vegas kostade hotellen tre gånger så mycket på helgen jämfört med vardagar. Men nu är det så det råkat bli.

Ungarna har precis badat i poolen och jag sitter vid datorn och försöker lösa Yosemiteproblemet, snökedjorna. Gubben ligger på sängen och drar sig.

Kanske kan man åka buss från Mariposa in i Yosemite, det får kollas vidare...

måndag, mars 29, 2010

och nu då...

Nu har vi kanske ett litet problem. Vi velar hit och dit om hur vi ska göra. Men vi bestämde oss för att stanna i värmen i Bakersfield ytterligare en dag för att barnen ska få bada lite. Men hur ska vi göra sedan...

Nästa mål är ju Yosemite. Där är det kallt och ska snöa nu in veckan. Det just där problemet ligger. Med all säkerhet måste vi då ha snökedjor på bilen och det vet vi inte riktigt om vi får tag på. Vad heter biltillbehörsaffärerna i Usa? Får vi sätta kedjor på hyrbilen?

elevation


Dagen har till största delen tillbringats i bilen. Vi lämnade Las Vegas vid tio i morse. Stannade till och köpte varsin baugette fylld med diverse pålägg.


Vi hade som mål att komma till Bakersfield, vilket skulle ta ca 4 timmar. Vi passade på att stanna i en gammal spökstad som heter Calico. Det var en riktig trevlig upplevelse att få gå in i de gamla övergivna husen där vissa var museum över de gamla invånarna. Några gamla hus inrymde små souvenirbutiker och matställen. Det var riktig västernstämning. Man kan inte alls jämföra det med High Chapparal utan det kändes mer äkta, vilket det ju också var. Där var ungefär 20 grader varmt, det ligger i Mojaveöknen.


Vi körde vidare västerut och hamnade i en ganska stillastående kö. Vi kröp sakta fram och tre mil tillryggalade vi på 1,5 timme. När vi till slut kom fram i Baker fick vi reda på vad det var som skapade kön. Aldrig förr har jag stått i en så lång kö till ett RÖDLJUS...


Vi körde upp och ner för bergen. Lastbilarna varnades för 8% lutning. Ja, det lutade förstås lika mycket för oss, men våra bromsar blir ju inte varma och mister bromsförmågan lika lätt. Det var så stora höjdförändringar så jag fick så mycket lock för öronen att jag nu flera timmar senare precis lyckats bli av med det.


Väl framme i Bakersfield hittade vi motellet och blev positivt överraskade. Här är jättemysigt och varmt. Det var 27 grader nu ikväll och ungarna har badat i poolen. 400kr kostar det för oss fyra och då ingår frukost. Det kan man inte klaga på, Annelie.


Bakersfield verkar riktigt mysigt. Fina villakvarter där frukträden är överfyllda av gula citroner. Vi funderar faktiskt på att stanna en natt extra...

söndag, mars 28, 2010

Go mad, möed mad o mad i rättan ti´

Så där jättetidigt är det väl inte men jag är den enda som är vaken, på detta hotellrum i alla fall.

Snart är det dags att väcka de andra och packa ihop våra saker. Det är dags att lämna Las Vegas till förmån för Yosemite. Vi kommer att mellanlanda i en stad som heter Bakersfield. Varför det blev just den staden vet jag ej, men den ligger på bra avstånd och jag hittade ett billigt motell där. Det är just det vi tittar efter, billiga motell.

Igår blev vårt shoppingbehov mättat, tror jag. Två outlets besöktes för att handla lite. Man har ju blivit lite skickebud hemifrån. Men trots många timmar hittade vi inte allt och det är minsann inte så lätt att handla till andra. Många frågor uppstår och man vet inte om det blir rätt.

Kvällen fördrevs på the Strip och längst tid la vi nere i en källare full med arkadspel, Gameworks. Det var ett sånmt fruktansvärt oväsen där att den oäkta maken led av tinnitus efter besöket.

På hotellet köpte vi ett "åkband" till en av restaurangerna. Då fick man äta så mycket frukost, lunch och middag man ville. Det serverades ungefär samma mat vid alla måltider. Det fanns allt att välja på, kinesiskt, mexikanskt och amerikanskt. Efterrätt och fläskkotletter även till frukost.
När jag valde att ta tre olika sorters efterrätt så undrade oäkta maken om jag inte tänkte på figuren.

-Nej men på ekonomin...

lördag, mars 27, 2010

Cl

För första gången på resan finns det vatten i kranarna som inte smakar och luktar klor. Även på en restaurang i LA där jag beställde in vatten så spred sig klordoften kring bordet.

Det är kanske bra att tvätta sin vittvätt i men annars vet jag inte precis om jag uppskattar det...

neon


För er som gottade er åt att det snöade på mig i morse kan jag nu berätta att klockan är nio på kvällen och jag har precis kommit från en promenad i t-shirt.


Vi befinner oss just nu i neonlyset och syndens stad. Här blinkar det och rasslar överallt och aldrig verkar staden somna. Vi vandrade en bit på the Strip och beskådade den vackra fontänen vid Bellagio. Det är nog ett väldigt tjusigt hotell, som jag inte ville betala för. Vi bor på det aningen billigare Excalibur som duger utmärkt åt oss. Det ska föreställa en engelsk riddarborg.


Kasinona på hotellen är fruktansvärt jobbiga att bevista. Jag fattar inte att det finns människor som orkar jobba i detta oväsen. Och själv känner jag mig inte det minsta lilla sugen på att dra i någon spak.


Imorgon ska vi besöka LV Premium Outlet. Det kan väl glädja dottern i alla fall....

fredag, mars 26, 2010

ombyte

Ena dagen är man ute i öknen och svettas och andra dagen får man dra upp luvan över öronen för nu snöar det...

Grand Canyon


Dagen började med en enkel frukost på hotellet. Vi kom lite sent så de hade redan börjat plocka undan.


Den oäkta maken trivdes så bra här med ljudet från Santa Fe-banan så att vi bokade en extranatt här. Han låg och räknade tåg i stället för får igårkväll. Han kom till 14 innan han somnade.


När vi gjort oss färdiga körde vi till Subway och köpte fyra baugetter som vi tog med som lunch på dagens utflykt.


Vi körde nog i en och en halv timme innan vi kom in i Grand Canyons nationalpark. Väl framme betalade vi inträdet på $25 och körde in i parken. Det blåste väldigt mycket. Vi gick först en sväng runt Visitor Centerområdet för att sedan köra längs med kanjonen mot Desert Veiw. Vi stannade till på flera ställen och beundrade den vackra utsikten innan vi några timmar senare lämnade området. Vi kom in i Navajoindianernas reservat där de stod längs vägen och sålde sina handarbeten.


Vi har precis varit på Sizzler och ätit och nu ligger de andra på sängarna och slappar. Den oäkta maken har ikväll räknat tågvagnar. Ett tåg hade fyra lok och etthundrafyra vagnar, lastade med fyrtiofotscontainers i dubbel höjd. Oj vad han är imponerad!


Tolvåringen, som jag felaktigt kallade elvaåringen i ett tidigare inlägg, men som snart blir trettonåringen, vill helst bara vara på hotellet och tioåringen längtar hem till sina kompisar. Vi som inte ens varit här en vecka av de tre...

torsdag, mars 25, 2010

berg och dal


Igår hade vi vår jobbigaste dag än så länge. Vi hade övernattat på ett Super8-motell i Yucca Valley där jag blev väckt, av ett fordon utanför, redan halv fyra på morgonen. Efter dusch och frukost som ingick i priset så gav vi oss iväg.

Vi körde in i en nationalpark som heter Joshua Tree. Här finns fantastiska klippformationer och joshuaträd. Vi var ute och klättrade lite och vissa av oss lyckades få kaktustaggar i fötterna. Så ett tips är att aldrig gå, vare sig barfota eller med flipflop i öknen.

Efter det begav vi oss mot Flagstaff där vi bokat ett nytt Super8rum. Och det var här det fruktansvärt tråkiga och jobbiga började. Jag tror att vi körde i 60 mil genom Mojaveöknen som bjöd på ett ogästvänligt landskap. Smala krokiga vägar, som gick som en berg och dalbana. Inte någonstans kunde man köra om alla gigantiska husbilar som tillochmed hade en vanlig bil på släp.

Men till slut lämnade vi öknen och det gick stadigt uppför. Vi är nu på 7000 fots höjd och man känner sig nästan hemma bland tallar och snö.

Motellet vi bor på ligger utmed en dubbelspårig järnväg där godstågen dundrar förbi.

Tut tut sa tåget....*

*tillägnat min mamma

onsdag, mars 24, 2010

uppkopplad

Flyget blev ombokat och vi är framme. Men trasigt flygplan och LÅNG väntan i flygplansstolarna gjorde resan ganska jobbig.

Efter trettio timmar i farten så är motståndskraften mot övertalningar inte så hög, vilket medförde att vår hyrbil byttes mot en ännu större och dyrare än vad vi bokat hemifrån.

Vi har avklarat LA och det är vi glada för. Staden var ganska jobbig att köra omkring i så gps´n jag köpte innan vi åkte är värd varenda öre.

Den oäkta maken satt nog lite illa på planet så han har så ont i benet. Han drar det nästan efter sig, men det släpper snart, säger han.

I natt ska vi sova i Yucca Valley, en gudsförgäten ort i öknen, som jag inte skulle vilja bo i. Men här funkar iallafall intenet till skillnad från hotellet i LA. Vi blev så lyckliga att vi kan hålla kontakt med omvärlden och allt känns mycket lättare med hotellbokningar.

I morgon beger vi oss på väg mot Grand Canyon, som inte imponerar på elvaåringen. Det finns ju hur många kanjoner som helst...

onsdag, mars 17, 2010

Stånk

Inte sedan 1998 har jag varit på flygsemester. Då gick resan till Miami. Just då bestämde sig de danska piloterna för att strejka.

Nu tolv år senare är det dags för en trip till västra Amerika. Just då behagar kabinpersonalen gå ut i strejk...