måndag, mars 29, 2010

elevation


Dagen har till största delen tillbringats i bilen. Vi lämnade Las Vegas vid tio i morse. Stannade till och köpte varsin baugette fylld med diverse pålägg.


Vi hade som mål att komma till Bakersfield, vilket skulle ta ca 4 timmar. Vi passade på att stanna i en gammal spökstad som heter Calico. Det var en riktig trevlig upplevelse att få gå in i de gamla övergivna husen där vissa var museum över de gamla invånarna. Några gamla hus inrymde små souvenirbutiker och matställen. Det var riktig västernstämning. Man kan inte alls jämföra det med High Chapparal utan det kändes mer äkta, vilket det ju också var. Där var ungefär 20 grader varmt, det ligger i Mojaveöknen.


Vi körde vidare västerut och hamnade i en ganska stillastående kö. Vi kröp sakta fram och tre mil tillryggalade vi på 1,5 timme. När vi till slut kom fram i Baker fick vi reda på vad det var som skapade kön. Aldrig förr har jag stått i en så lång kö till ett RÖDLJUS...


Vi körde upp och ner för bergen. Lastbilarna varnades för 8% lutning. Ja, det lutade förstås lika mycket för oss, men våra bromsar blir ju inte varma och mister bromsförmågan lika lätt. Det var så stora höjdförändringar så jag fick så mycket lock för öronen att jag nu flera timmar senare precis lyckats bli av med det.


Väl framme i Bakersfield hittade vi motellet och blev positivt överraskade. Här är jättemysigt och varmt. Det var 27 grader nu ikväll och ungarna har badat i poolen. 400kr kostar det för oss fyra och då ingår frukost. Det kan man inte klaga på, Annelie.


Bakersfield verkar riktigt mysigt. Fina villakvarter där frukträden är överfyllda av gula citroner. Vi funderar faktiskt på att stanna en natt extra...

3 kommentarer:

Elisabet sa...

Snart dags att cykla till affären .. men först måste jag läsa hur det är med mjölgumpan med familj.

Härligt!

Tack igen för att du delar med dig.

Mors Deka sa...

Det är så härligt att läsa att ni, i alla fall ni vuxna, njuter av resan och att den blivit som ni tänkt er... så här långt iaf.
Kärleken och jag suger i oss allt, eftersom vi hoppas kunna göra samma typ av resa inom några år, när Dottern inte är lika bunden av sin egoistiske och ägande far.
Vi ser med spänning fram emot nästa inlägg i äventyret.
Stooooora KRAMEN!

Moster Mjölgumpa sa...

Själv är jag lite bekymrad inför nästa delmål...