torsdag, december 23, 2010

23 december

Klockan är bara tidig morgon, trots det har jag redan slängt ihop lite julgodis. Jag har tagit en semesterdag idag och tänker fixa lite julmat, plantera någon blomma och inhandla en handfull julöl. Förmodligen kommer det nog att bli lite snöskottning också.

Men mest av allt kommer jag att tindra med ögonen...

söndag, oktober 31, 2010

Halloween

Ding-dong ljöd dörrklockan hemma hos min arbetskamrat. Han gick och öppnade och där, på trappan, stod ett gäng ungar utklädda till läskiga figurer.

-Bus eller godis? sa de.

Arbetskamraten tittade på dem och funderade: Hmmm....bus...vad skulle jag kunna hitta på för bus?...hmmmm

-Ahhh, jag tror att jag tar lite godis, säger han till barnen, stoppar ner handen i deras korg och tar lite sötsaker.

Snopna lommar barnen därifrån och varnar nog alla andra ungar i byn för att gå till huset med den elaka mannen.

Så kan det gå när man har lite dålig koll på nya seder...

fredag, oktober 01, 2010

Lycka

Trettonåringen ringde mig på jobbet.

-Jag drar hem till Rutger.... (Rutger heter givetvis något helt annat)

Tänk att dessa fem ord kunde få mammahjärtat att slå en volt innanför bröstkorgen. Aldrig har jag väl vågat tro att han skulle säga något sådant.

Sex år har passerat sedan han var med en kompis senast...

måndag, september 27, 2010

odjur


Det var ovanligt tyst i hönshuset idag när den oäkta maken skulle mata hönorna. När han öppnade dörren förstod han varför. Därinne låg 12 hönor och 2 tuppar ihjälbitna.


Förmodligen är det en mink som varit inne hos dem, stackarna. Bitit ihjäl allihopa helt utan anledning. Kunde väl nöjt sig med en.


Minkar är söta, säger trettonåringen...

fredag, september 10, 2010

motsägelse

Så var det Fredagkväll igen och jag sitter och väntar på att den arbetslöse oäkta maken ska komma hem från jobbet...

onsdag, september 08, 2010

say cheese

Jag hade liksom lite planer för den oäkta maken nu när han ska vara hemma lite mer. Jag hade tänkt att han ska få bättre kondition och kanske bli av med lite chaufförsmage.

Igår drog jag ut honom på en promenad, ungefär 5km var min planering. Men efter drygt en kilometer tog orken slut, hans alltså, och jag fick lägga om rundan lite.

Varje dag ska vi gå...

Idag ringde han mig på jobbet och föreslog att han kunde ju gå en rask promenad så där mitt på dagen. På så vis skulle ju kvällen vara ledig för annat roligt.

Haha, trodde han att jag skulle gå den lätta...

Nu är det inte så att han är den enda som behöver motion och mindre omfång, utan även jag.

Varför har jag då ätit upp ett kilo Gorgonzola på tre dagar?

söndag, september 05, 2010

omvälvning

I morgon börjar den oäkta makens nya liv. Han är numera arbetslös, för ett tag i alla fall.

En liten förändring kommer nog att kännas av. Från att inte ha sett honom från Måndag morgon till Fredag kväll kommer han nu att vara hemma varje kväll.

Han har valt att säga upp sig själv för han är så trött på att ligga ute hela veckorna. Det passar tydligen att börja vara hemma på kvällarna nu när ungarna har blivit stora och självgående. Under småbarnsåren var det nog riktigt skönt att åka iväg. (nu är jag nog allt lite ironisk)

Undrar om middagen är klar när jag kommer hem från jobbet...

lördag, september 04, 2010

svar

För dig, som kommenterade anonymt i mitt förra inlägg, kan jag avslöja hur det gick för den oäkta maken. Det fanns några som hade en bättre dag än honom, men han slutade på en hedrande tredjeplats.

lördag, augusti 28, 2010

nyfiken

Jag sitter här och funderar på hur det går för den oäkta maken idag. Han befinner sig någonstans i trakten av Borgholm. Där pågår i helgen SM i 3D-bågskytte.

Om han har sin allra bästa dag någonsin och alla konkurrenter sin absolut sämsta, då kan det ju gå hur bra som helst...

måndag, augusti 23, 2010

ordval

Typ, bah, visst och liksom är ju ord som ofta förekommer i ungdomars talspråk. Min trettonåring har också vissa ord som dyker upp så pass ofta att jag reagerat.

Nåväl, dock och dessutom är frekventa ord i hans vokabulär...

tisdag, augusti 17, 2010

325000 är ju inte mycket


Jag höll på att sätta teet i halsen när jag kollade in husen på Hemnet. Ett par kvarter ifrån där jag bor finns ett objekt med en trappa upp på övervåningen. Väggarna vid denna trappa är underbara.
Kan man köpa ett hus för tapeternas skull?

måndag, augusti 16, 2010

skallfrakur


Helt plötsligt hade jag lagt ett auktionsbud. Jag vann. Var det genomtänkt? Jag tror att den får stå bland ormbunkarna på norrsidan av huset...

söndag, augusti 15, 2010

sista skälvande timmarna


Så tog årets semester också slut. Något annat trodde jag ju inte heller skulle hända. Tio månader väntan till nästa gång.


Lite slö har jag varit idag efter gårdagskvällens begivenhet. Jag och en Magnus hade anordnat en klassträff och ett bättre sätt att fördriva en Lördagskväll finns inte i denna värld. Det absolut bästa sättet att avsluta en semester på...

tisdag, augusti 10, 2010

Var är släggan?

Det där gänget stängselstolpar av ek har nu under ett par veckors tid grinat åt oss på skånska. De behöver komma ner i marken för att hålla upp taggtråden lite. Vissa av de äldre stolparna har blivit väldigt dåliga och vi fick dessa bättre begagnade av min pappa.

Problemet är bara var släggan gömmer sig. Vi söker också efter det speciella verktyg som man slår i "maunarna" med.

Kan de gömma sig bakom den stora lo-porten?




Nej...här inne hittar vi inte dem. Men brädstumpar, läskbackar av trä, kakburkar, säckakärror, pallar, vagnar, chassi, bänkar, stolar, en Jetta, en tomte, kassaskåp, en stensläde, takpannor och dunkar det har vi.



Går man en bit in på logen så hittar man dörren som leder in i lagår´n. Kan de finnas här då?



Här, där korna ska stå, finns det cyklar, spiklådor, matlådor, verktygslådor, spannar, lastpallar brädor och framför allt den oäkta makens samling av frigolit. Faktum är att vilken dörr man än öppnar på gården så uppenbarar sig synen av just frigolit och brädstumpar.





Kan de gömma sig bakom portarna där Olle på sextiotalet förvarade sin Amazon?




Nej, här finns nu mest annat skit. Dräneringsrör, älgastaket, ännu mer brädor, bord, oljekannor, skåp, skyfflar, klinkers, järnstegar, pärekorgar och ännu mer frigolit.






Kanske kan vi hitta dem i traktorgaraget, där traktorn inte längre får plats.







Ojojoj....nu är det fullt av grannens gamla kasserade fönster, ytterdörr, innerdörrar, slipsten, lampor, kylskåp, juster, spännband, fälgar, en stor sikt, kapade underkörningsskydd, kaminöverdel, sprejburkar, mjölkabackar och brädor.
.
.
.
Tänk så mycket bra och ha det finns.....







onsdag, juli 28, 2010

grått


Från ungarnas sängar hörs tunga andetag. Sömnen har ännu inte velat släppa sitt grepp.


Den oäkta maken ligger fortfarande i sängen men han tittar i allafall, rakt upp i taket. Han ligger och laddar inför morgonduschen.


Själv är jag redo för att intaga hotellets frukostbuffé. Ska bara lyckas väcka de små först. Det kan bli svårt. Den store av de små är ungefär som sin far, väldigt trög att få ur sängen.


Idag håller Legoland sina portar öppna för oss. Vi ska beundra miniatyrlandet, åka karuseller och köpa legobitar i lösvikt.


Ute strilar regnet ner...



onsdag, juli 21, 2010

fantastiskt

Vid de flesta häckklippningar förlorar förlängningskabeln cirka en meter av sin längd. Fast i år klarade den sig. Jag ska kanske inte ropa -Hej, för vi har några häckstumpar kvar. Men de sparar vi till en annan dag...

söndag, juli 18, 2010

jaha

Första dagen på semestern får bilen bärgas hem, då blir man lycklig. Verkstaden har semesterstängt i tre veckor från och med imorgon, då blir man ännu lyckligare...

lördag, juli 17, 2010

No.7


Nu tror jag att vi är redo för att bege oss till sommarstället. Trädgårdstältet ska sättas upp och hönsgården ska städas...

Äntligen!


Nu börjar semestern, och till min förskräckelse har jag precis bokat två nätter på Jylland. Legoland i semestertider kan väl inte vara en vidare angenäm upplevelse. Hoppas innerligt att temperaturen vill sjunka en och annan grad innan dess. Fast sonen blev lycklig.

Själv ser jag fram mot morgondagen. Då ska jag stiga upp halv sex för att bege mig söderut. Årets besök på Degeberga antikmarknad väntar...

lördag, juni 05, 2010

en rar blomma


Ett par kom gående i det höga gräset. De hade varit på en liten floravandring på betesmarkerna runt i kring. Ända från Kullabygden hade de kört, bara för att få se en speciell blomma. De berättade att den snart har försvunnit överallt och här hittade de sju exemplar. För tio år sedan fanns det hundratals.


Jag gav mig själv ut på expediton och lyckades faktiskt hitta ett exemplar av den rara Fältnockan...


fredag, juni 04, 2010

Svart

Sommaren 2002 köpte jag mig en begravningsklänning på Polarn o Pyret. Den var på rea, 50kr istället för 800. Riktigt dyster är den. Slutar strax nedanför knäna och ärmar ner till armbågarna. En perfekt klänning för sorg.

Sju år senare, i höstas närmare bestämt, skulle den användas igen. Då insåg jag att fler kilon skulle den inte klara av.

Idag är det dags igen och ytterligare kilon har tyvärr hamnat på min kropp. Hade det bara varit på magen de satt sig kunde jag ju dragit in den under dagen. Men nu är det inte så, och rumpan är inte lika lätt att dra in...

fredag, maj 07, 2010

Långmossavägsvind

En förfärlig motvind hade jag när jag cyklade hem från jobbet idag. Som om inte det var nog så har mina jeans blivit lite små. Så små att benmusklerna ganska snart började lida av syrebrist.

Förvisso är det stretchjeans, men även sådana byxor har ju en töjningsgräns...

måndag, maj 03, 2010

100


Min mormor hade fyllt 100 år idag om hon fått leva så länge.


Min mormor föddes som Astrid Linnea Roskvist


Min mormor sjöng alltid


Min mormor var duktig på att skriva dikter


Min mormor sydde alla sina klänningar


Min mormor hade pastellfärgade plockgafflar till smörgåspålägget


Min mormor kallade mig för Moster Mjölgumpa


Min mormors hund hette Happy


Min mormor föddes i Rinkaby


Min mormor blev bara 65 år


Min mormor var så snäll

måndag, april 26, 2010

Urrrrk! som man säger på mädska

Min tolvårige son har plötsligt blivit alldeles begeistrad i en tidning som heter MAD. Den finns ju inte längre här i landet, men som tur är så hade jag mina gamla nummer kvar. Han läser och läser...

Även jag satte mig ner och skummade genom blaskorna. De var inte alls lika roliga som jag minns dem, men visst finns där vissa ljusglimtar.

Plötsligt kom jag fram till sidan som heter Blaskbörsen. Det var en köp- och säljsida där läsare kunde införskaffa sig gamla tidningar eller sälja de man tröttnat på.

En av annonserna fick mig att börja fundera...




Kan det vara så att det är HippHipparen Johan Wester som i sin ungdom läste denna eminenta tidsskrift? Kanske var det av den, han blev inspirerad att trampa in på komikens bana?

Jag tror faktiskt att det är just han och han är ju så mycket roligare än Alfred E Neuman...

lördag, april 24, 2010

piggar

Snart är mina händer helt obrukbara. Tidigare i veckan fick jag något otyg i högra pekfingret. På Torsdagen stack jag hål på varbölden och det har blivit bättre.

På Torsdagskvällen skulle jag plantera om en blomma. Jag tog in blomjordspåsen och stack ner handen. Jag drog upp den ganska snabbt för det stack till i höger ringfinger. Jag trodde jag blivit biten av en myra. Efter en stund hittade jag den lilla elakingen, det var en sömnig geting. I morse var mitt finger alldeles svullet och det kliar hemskt.

Idag har vi röjt tjörne. Det bar sig inte bättre än att jag fick in en tagg långt under nageln på höger långfinger. Där sitter nu kvar en bit och fingret dunkar och är alldeles varmt.

Jag kan nog inte utföra några sysslor med mina onda händer på flera dagar. Tror bara att de duger till att plocka chokladpraliner med...

lördag, april 10, 2010

i fäderneslandet

Hemma igen kan vi bara konstatera att vi har en väska mindre än när vi checkade in i Los Angeles. Den oäkta makens dyra bågskytteutrustning han köpte i paradiset kom på villovägar någonstans i London...

torsdag, april 08, 2010

sluttampen

Nu har jag áter, via dotterns Nintendo, fátt kontakt med omvärlden. Vi är tillbaka i Los Angeles och pá fredag är det dags att áka hem igen.

Monterey var báde regnigt och trevligt. Pá kvällen var vi nere vid hamnen och vandrade längs Cannery Row, som alla Steinbeckfantaster givetvis känner till. Det var mysigt och pittoreskt bland de gamla konservfabrikerna, mycket trevligare än vad det láter.
Vi gick in och át en ljuvligt god middag pá Bubba Gump. Du känner väl Forrest...

Nästa morgon brast axelremmen till min väska. Displayen pá min alldeles splitternya 7000kronorsvideokamera sprack.

Resan ner längs västkusten var spännande. Vägen slingrade sig längs stupen ner mot Stilla havet. Hárnálskurvorna var otaliga. Där skulle man inte köra av vägen.

Idag gjorde vi ett bottennapp. I 30 graders värme begav vi oss till Disneyland. Det var sá varmt och köerna sá lánga till alla attraktionerna, en timme, att vi ganska snabbt gav upp.

Vi körde vidare till den oäkta makens paradis, HiTech Archery. Här hade han spenderbyxorna vill jag lova. Även sonen trivdes pá grund av att det fanns flera gamla arkadspel där.

Nu ikväll har vi sorterat och packat om vára väskor sá nu är vi snart redo...

söndag, april 04, 2010

missnöje

Den oäkta maken är inte riktigt nöjd med det förra inlägget. Han vill mena att han doppar den i vattnet även hemma, där vattenniván háller sig ända nere i kröken.

Igár träffade vi ″buskmannen″nere vid Fishermans Warf• Dottern skrek rakt ut. Du fár googla om du inte vet vem han är.

Idag ger vi oss söderut och ska sova i Monterey inatt. Ute är vädret ruggigt och blásigt. Hoppas att det blir lite bättre.

lördag, april 03, 2010

vatten

Vad är det med kranarna i Amerika? Inte pá ett enda hotell har de fungerat pá samma sätt. Ibland ska man vrida, ibland trycka och ibland máste man dra i den för att vattnet ska börja strila.

Pá första hotellet duschade dottern och den oäkta maken i kallvatten innan jag lyckades fá fram det varma.

För att inte tala om toastolarna...
Det är ju nästan vatten ända upp till ringen. Speciellt den oäkta maken tycker att detta vállar problem, han vill ju inte doppa den i kallvattnet...

Men pá detta hotellet i Nob Hill känner man sig nästan hemma, en toastol frán Gustavsberg minsann...

virus

Vár dator har drabbats av nágot otrevligt. ″Blue screen of death″ kallar sonen det. Jag bloggar nu frán dotterns Nintendo DSi och det är inte det lättaste. Nágra längre reseskildringar blir det nog inte mer. Bilder är helt uteslutet.

Idag har det regnat hela dagen medan vi har flanerat runt i stan. Det blev Chinatown först där át en lunch som inte alls var god. Vi ″klättrade″ vidare till Fishermans Warf och gick in och át lite till pá Ihop.

Nu är vi tillbaka pá hotellet för att torka upp lite....

fredag, april 02, 2010

otur

Alla biljetter till Alcatraz är slutsålda fram till Söndag då vi lämnar stan på morgonen. Så kan det gå...

torsdag, april 01, 2010

vilken pärs

Jag ligger nu på hotellsängen på Nob Hill Motor Inn i San Fransisco. Det var riktigt svårt att ta sig hit. Mitt i smeten hamnade vi. Tyvärr kan man inte riktigt förlita sig på en gps mitt inne bland skyskrapor. Kontakten med satelliterna försvinner ju.

Som tur var hade jag en liten usel karta över SF med mig. Men i stressig trafik, nytt område och enkelriktade gator överallt så var det ganska jobbigt att hänga med på den lilla, lilla kartan.

Uppförsbackarna var så branta att det var riktigt läskigt. När vi stod vid ett stopp för att korsa en gata så såg vi ju inte ens vägen för motorhuven, utan bara himmel. Bevare mig väl...

Men helt plötsligt låg hotellet där framför oss och vi svängde in på parkeringen. Vi ställde bilen och konstaterade att det var 2 timmar till incheckning. Men inte tänkte vi köra en extra sväng för att fördriva tiden. Är bilen parkerad så är den.

Vi bestämde oss för att kolla om det var okej att checka in lite tidigare, hade det inte varit det hade vi minsann suttit i bilen och väntat tills tiden var inne.

Men allt gick bra och mannen bak disken var väldigt trevlig och tog fram en karta och förklarade alla sevärdheter vi kan titta på. Han markerade även ut områdena där vi absolut inte ska befinna oss.

Synd bara att vi inte hade dottern till att filma oss från baksätet, medan vi hade vår stimmiga konversation hur vi skulle köra.

Hmmmm


På varje toalett, på varje motell, vi bott på än så länge finns det en sak jag undrar över. Där, på handfatet, står det en fyrkantig plastburk som är ca 13 cm hög. Över den hänger det alltid en plastpåse, modell fryspåse.


Vad ska man ha detta till?

Yosemite


Nu är vi hemkomna från äventyret i Yosemite. Vi gav oss iväg tidigt imorse och vyerna dit var betagande.


Framme vid parkens ingång möttes vi av skylten där det stod: Chains required. Tur att vi hade dem i kofferten. Vi var bekväma och lät en kille med rätta kläder ligga i snöslabbet för att sätta på kedjorna åt oss. Det kostade $30 och det tyckte vi det var värt. Han fixade det på ett par minuter medan vi kanske fortfarande hade legat kvar i snön och dividerat om hur de ska sättas dit.


Själv tyckte vi inte att det hade behövts kedjor, väglaget var betydligt bättre än vad det varit hemma i vinter. Vägarna var ju bara så gott som överallt.


Utsikten var vacker precis som jag trodde att det skulle vara. Vi körde runt ett tag för att sedan stanna till vid Visitor Center. Där åt vi varsin sandwich och sedan tyckte nog ungarna att det var dags att ge sig hemåt. Men lite till ville jag nog stanna.


Vi körde söderut mot Mariposa Grove där de stora Sequoiaträden finns. Vägen upp dit är avstängd för biltrafik under vintern så det var bara att börja traska. Sonen satt kvar i bilen, det var för kallt för att gå ut.


När vi gått ungefär två kilometer gav den oäkta maken upp. Värken i benet, sedan flyget, har gått över, men nu var det ryggen och höften som gjorde ont. Han säger själv att jag inte skulle tagit honom med mig till Amerika utan letat upp en fräsching istället.


Jag och dottern kämpade vidare. Det gick stadigt uppför men det värsta var nog att vägen svängde hela tiden och doseringen var väldigt kraftig. Det kändes som om benen inte var lika långa. Efter en kraftansträngning var vi äntligen framme. Vi gick en slinga i skogen och beskådade lite stora träd. Bla annat Grizzly Giant med en omkrets på 29 meter. Andhämtningen var ansträngd. Snön låg ganska djup på vissa ställen.


Efter ett tag började vi bege oss nedför igen och allt kändes mycket lättare. Väl nere vid bilen hade vi gått knappt en mil och det kändes i fötterna, som för övrigt var alldeles blöta.


Nu är snökedjorna tillbakalämnade och våra magar fyllda av goda saftiga hamburgare från den lokala dinern...

onsdag, mars 31, 2010

väder

Vi har nog valt den sämsta dagen för ett besök i Yosemite. Jag har kollat väderleksrapporten på nationalparkens hemsida...

Winterstormwarning
Hazardous Weatheroutlook
1-3 inch snow

Ärligt talat har vi nog inte rätt klädespersedlar för detta, men med några åkarbrasor ska det väl gå vägen.

Jag tror att jag inte berättar något för den oäkta maken för då kanske han drar öronen åt sig och vill ligga kvar här på hotellet. Men som tur är har det bara ösregnat här i Mariposa inatt. Hade det kommit snö här tror jag knappt att vi kommit iväg från motellets parkering. Uppförsbacken därifrån är som en störtloppsbacke med en snäv 90graderssväng.

Jag har ju lurat ut den oäkta maken i oväder förr. Inte bangar vi, läs jag, för detta...

Hwy 99


Vi lämnade vackra Bakersfield i morse. Jag beundrade de underbara Kallorna och doftade på Gardenian, som växte i motellrabatten, en sista gång innan vi gav oss iväg.


Vi körde norrut på highway 99 och efter en och en halv timme stannade vi till i svenskstaden Kingsburg. Vi vandrade längs huvudgatan i det lilla samhället. Utanför en presentaffär satt ägarinnan i en svensk folkdräkt och väntade på kunder. Vi tittade in i affären men valde att inte köpa någon elljusstake, Zoegaskaffe eller Ekströms blåbärssoppa.


Lite sugna på fika blev vi så vi gick in på Café Stockholm. Min brownie var jättegod, men den oäkta makens wienerbröd var inte alls till belåtenhet. Jag såg hur han tuggade och tuggade. Efter det cafébesöket körde vi vidare mot Mariposa.


Landskapet blev underbart vackert med gröna väldigt höga kullar och djupa dalar. Väl framkomna upptäckte vi att det var en trevlig lite håla med ca 1200 invånare. Vi hittade ett Visitorcenter och gick in och frågade om snökedjor. Tjejen tipsade om en biltillbehörsfirma som heter Napa, det låg ett kvarter ner i backen.


Jag gick in på Napa och frågade om de hade några till vår Chevrolet Tahoe. Lyckligtvis fanns de inne, det var de största de hade. Vi har betalt $130 för dem men får tillbaka $90 när vi lämnar tillbaka dem.


Nu ska vi gå ut en runda och kolla in buslivet i byn.


Jaha... precis nu började det hagla och det väntas snö inatt.


tisdag, mars 30, 2010

keykeeper

Den oäkta maken har två ansvarsområden på denna resan, det är att hålla i ratten och att hålla reda på hotellrumsnyckeln. Allt har gått bra tills nu ikväll.

Vi skulle köra iväg för att äta en sen middag. När vi satt oss i bilen så frågade jag:

- Tog du nyckeln?

-NEEEJ

Det blev så att jag fick gå in på receptionen och förklara situationen. Receptionisten aktiverade en ny nyckel och jag gick lyckligt tillbaka till bilen och gav honom den nya. Vi körde någon kilometer och jag sa:

-Brukar du inte ha nyckeln i plånboken?

-Jo men denna gången hade jag inte lagt tillbaka den.

-La du den nya i plånkan nu då?

-Ja.....men jag vet inte var jag har plånboken nu!

Som tur var så låg den på konsollen mellan förarsätena. Vi åt, körde hem, och ungarna skulle bada. Vi följde med dem ut en stund. Sonen frös ganska omgående och ville in. Han fick nyckeln, men lyckades inte öppna dörren. Den oäkta maken hade tagit den gamla oaktiverade nyckeln med sig ut denna gången.

Det slutade givetvis med att jag fick gå till receptionen igen...

gjort är gjort

vår trip så här långt
Nu får det bära eller brista...

Jag har bokat rum fem dagar framåt, och det känns konstigt att ha det planerat så långt i förväg. Vi har först två nätter i Mariposa och sedan tre i San Fransisco, där vi hamnar över påsken. Dumt nog har vi hamnat i storstäderna precis när det blir helg och mycket dyrare hotell. I Las Vegas kostade hotellen tre gånger så mycket på helgen jämfört med vardagar. Men nu är det så det råkat bli.

Ungarna har precis badat i poolen och jag sitter vid datorn och försöker lösa Yosemiteproblemet, snökedjorna. Gubben ligger på sängen och drar sig.

Kanske kan man åka buss från Mariposa in i Yosemite, det får kollas vidare...

måndag, mars 29, 2010

och nu då...

Nu har vi kanske ett litet problem. Vi velar hit och dit om hur vi ska göra. Men vi bestämde oss för att stanna i värmen i Bakersfield ytterligare en dag för att barnen ska få bada lite. Men hur ska vi göra sedan...

Nästa mål är ju Yosemite. Där är det kallt och ska snöa nu in veckan. Det just där problemet ligger. Med all säkerhet måste vi då ha snökedjor på bilen och det vet vi inte riktigt om vi får tag på. Vad heter biltillbehörsaffärerna i Usa? Får vi sätta kedjor på hyrbilen?

elevation


Dagen har till största delen tillbringats i bilen. Vi lämnade Las Vegas vid tio i morse. Stannade till och köpte varsin baugette fylld med diverse pålägg.


Vi hade som mål att komma till Bakersfield, vilket skulle ta ca 4 timmar. Vi passade på att stanna i en gammal spökstad som heter Calico. Det var en riktig trevlig upplevelse att få gå in i de gamla övergivna husen där vissa var museum över de gamla invånarna. Några gamla hus inrymde små souvenirbutiker och matställen. Det var riktig västernstämning. Man kan inte alls jämföra det med High Chapparal utan det kändes mer äkta, vilket det ju också var. Där var ungefär 20 grader varmt, det ligger i Mojaveöknen.


Vi körde vidare västerut och hamnade i en ganska stillastående kö. Vi kröp sakta fram och tre mil tillryggalade vi på 1,5 timme. När vi till slut kom fram i Baker fick vi reda på vad det var som skapade kön. Aldrig förr har jag stått i en så lång kö till ett RÖDLJUS...


Vi körde upp och ner för bergen. Lastbilarna varnades för 8% lutning. Ja, det lutade förstås lika mycket för oss, men våra bromsar blir ju inte varma och mister bromsförmågan lika lätt. Det var så stora höjdförändringar så jag fick så mycket lock för öronen att jag nu flera timmar senare precis lyckats bli av med det.


Väl framme i Bakersfield hittade vi motellet och blev positivt överraskade. Här är jättemysigt och varmt. Det var 27 grader nu ikväll och ungarna har badat i poolen. 400kr kostar det för oss fyra och då ingår frukost. Det kan man inte klaga på, Annelie.


Bakersfield verkar riktigt mysigt. Fina villakvarter där frukträden är överfyllda av gula citroner. Vi funderar faktiskt på att stanna en natt extra...

söndag, mars 28, 2010

Go mad, möed mad o mad i rättan ti´

Så där jättetidigt är det väl inte men jag är den enda som är vaken, på detta hotellrum i alla fall.

Snart är det dags att väcka de andra och packa ihop våra saker. Det är dags att lämna Las Vegas till förmån för Yosemite. Vi kommer att mellanlanda i en stad som heter Bakersfield. Varför det blev just den staden vet jag ej, men den ligger på bra avstånd och jag hittade ett billigt motell där. Det är just det vi tittar efter, billiga motell.

Igår blev vårt shoppingbehov mättat, tror jag. Två outlets besöktes för att handla lite. Man har ju blivit lite skickebud hemifrån. Men trots många timmar hittade vi inte allt och det är minsann inte så lätt att handla till andra. Många frågor uppstår och man vet inte om det blir rätt.

Kvällen fördrevs på the Strip och längst tid la vi nere i en källare full med arkadspel, Gameworks. Det var ett sånmt fruktansvärt oväsen där att den oäkta maken led av tinnitus efter besöket.

På hotellet köpte vi ett "åkband" till en av restaurangerna. Då fick man äta så mycket frukost, lunch och middag man ville. Det serverades ungefär samma mat vid alla måltider. Det fanns allt att välja på, kinesiskt, mexikanskt och amerikanskt. Efterrätt och fläskkotletter även till frukost.
När jag valde att ta tre olika sorters efterrätt så undrade oäkta maken om jag inte tänkte på figuren.

-Nej men på ekonomin...

lördag, mars 27, 2010

Cl

För första gången på resan finns det vatten i kranarna som inte smakar och luktar klor. Även på en restaurang i LA där jag beställde in vatten så spred sig klordoften kring bordet.

Det är kanske bra att tvätta sin vittvätt i men annars vet jag inte precis om jag uppskattar det...

neon


För er som gottade er åt att det snöade på mig i morse kan jag nu berätta att klockan är nio på kvällen och jag har precis kommit från en promenad i t-shirt.


Vi befinner oss just nu i neonlyset och syndens stad. Här blinkar det och rasslar överallt och aldrig verkar staden somna. Vi vandrade en bit på the Strip och beskådade den vackra fontänen vid Bellagio. Det är nog ett väldigt tjusigt hotell, som jag inte ville betala för. Vi bor på det aningen billigare Excalibur som duger utmärkt åt oss. Det ska föreställa en engelsk riddarborg.


Kasinona på hotellen är fruktansvärt jobbiga att bevista. Jag fattar inte att det finns människor som orkar jobba i detta oväsen. Och själv känner jag mig inte det minsta lilla sugen på att dra i någon spak.


Imorgon ska vi besöka LV Premium Outlet. Det kan väl glädja dottern i alla fall....

fredag, mars 26, 2010

ombyte

Ena dagen är man ute i öknen och svettas och andra dagen får man dra upp luvan över öronen för nu snöar det...

Grand Canyon


Dagen började med en enkel frukost på hotellet. Vi kom lite sent så de hade redan börjat plocka undan.


Den oäkta maken trivdes så bra här med ljudet från Santa Fe-banan så att vi bokade en extranatt här. Han låg och räknade tåg i stället för får igårkväll. Han kom till 14 innan han somnade.


När vi gjort oss färdiga körde vi till Subway och köpte fyra baugetter som vi tog med som lunch på dagens utflykt.


Vi körde nog i en och en halv timme innan vi kom in i Grand Canyons nationalpark. Väl framme betalade vi inträdet på $25 och körde in i parken. Det blåste väldigt mycket. Vi gick först en sväng runt Visitor Centerområdet för att sedan köra längs med kanjonen mot Desert Veiw. Vi stannade till på flera ställen och beundrade den vackra utsikten innan vi några timmar senare lämnade området. Vi kom in i Navajoindianernas reservat där de stod längs vägen och sålde sina handarbeten.


Vi har precis varit på Sizzler och ätit och nu ligger de andra på sängarna och slappar. Den oäkta maken har ikväll räknat tågvagnar. Ett tåg hade fyra lok och etthundrafyra vagnar, lastade med fyrtiofotscontainers i dubbel höjd. Oj vad han är imponerad!


Tolvåringen, som jag felaktigt kallade elvaåringen i ett tidigare inlägg, men som snart blir trettonåringen, vill helst bara vara på hotellet och tioåringen längtar hem till sina kompisar. Vi som inte ens varit här en vecka av de tre...

torsdag, mars 25, 2010

berg och dal


Igår hade vi vår jobbigaste dag än så länge. Vi hade övernattat på ett Super8-motell i Yucca Valley där jag blev väckt, av ett fordon utanför, redan halv fyra på morgonen. Efter dusch och frukost som ingick i priset så gav vi oss iväg.

Vi körde in i en nationalpark som heter Joshua Tree. Här finns fantastiska klippformationer och joshuaträd. Vi var ute och klättrade lite och vissa av oss lyckades få kaktustaggar i fötterna. Så ett tips är att aldrig gå, vare sig barfota eller med flipflop i öknen.

Efter det begav vi oss mot Flagstaff där vi bokat ett nytt Super8rum. Och det var här det fruktansvärt tråkiga och jobbiga började. Jag tror att vi körde i 60 mil genom Mojaveöknen som bjöd på ett ogästvänligt landskap. Smala krokiga vägar, som gick som en berg och dalbana. Inte någonstans kunde man köra om alla gigantiska husbilar som tillochmed hade en vanlig bil på släp.

Men till slut lämnade vi öknen och det gick stadigt uppför. Vi är nu på 7000 fots höjd och man känner sig nästan hemma bland tallar och snö.

Motellet vi bor på ligger utmed en dubbelspårig järnväg där godstågen dundrar förbi.

Tut tut sa tåget....*

*tillägnat min mamma

onsdag, mars 24, 2010

uppkopplad

Flyget blev ombokat och vi är framme. Men trasigt flygplan och LÅNG väntan i flygplansstolarna gjorde resan ganska jobbig.

Efter trettio timmar i farten så är motståndskraften mot övertalningar inte så hög, vilket medförde att vår hyrbil byttes mot en ännu större och dyrare än vad vi bokat hemifrån.

Vi har avklarat LA och det är vi glada för. Staden var ganska jobbig att köra omkring i så gps´n jag köpte innan vi åkte är värd varenda öre.

Den oäkta maken satt nog lite illa på planet så han har så ont i benet. Han drar det nästan efter sig, men det släpper snart, säger han.

I natt ska vi sova i Yucca Valley, en gudsförgäten ort i öknen, som jag inte skulle vilja bo i. Men här funkar iallafall intenet till skillnad från hotellet i LA. Vi blev så lyckliga att vi kan hålla kontakt med omvärlden och allt känns mycket lättare med hotellbokningar.

I morgon beger vi oss på väg mot Grand Canyon, som inte imponerar på elvaåringen. Det finns ju hur många kanjoner som helst...

onsdag, mars 17, 2010

Stånk

Inte sedan 1998 har jag varit på flygsemester. Då gick resan till Miami. Just då bestämde sig de danska piloterna för att strejka.

Nu tolv år senare är det dags för en trip till västra Amerika. Just då behagar kabinpersonalen gå ut i strejk...

söndag, februari 28, 2010

sonens funderingar

-Curling är märkligt (paus) en riktigt duktig fönsterputsare skulle nog kunna spela...

torsdag, februari 25, 2010

grannar


Mina grannar har varit bortresa ett antal gånger denna vintern. Givetvis har det snöat varje gång de rest bort. Fast att missa ett snöfall denna vintern hade varit svårt.


Så denna vintern har jag fått lite mer motion än vanligt eftersom jag haft två garageuppfarter att sköta. Häromdagen kom frun i grannhuset in till mig med en underbart vacker tulpanbukett som tack för hjälpen.


Den står nu i min mammas avlagda tyska vas och förgyller min vardag...

lördag, februari 20, 2010

vad jobbigt

Ska jag verkligen slösa tre veckors semester på att åka hemifrån. Tänk så skönt jag kunde ha det här hemma. Bara ta dagen som den kommer, inga tider att passa, ingen stress utan bara lugnt och skönt.

Det är sådant jag tänker på, fyra veckor innan avresan...

söndag, februari 14, 2010

kol


Enbart för att bespara er besväret, så har det i vårt provkök gjorts en test denna veckan. Jag förstår att ni länge varit nyfikna på hur nudlar ser ut efter en timme på spisplattan.


Nu kan vi efter att tolvåringen tog initiativet till provkörningen, medan jag var på innebandyträning med dottern, visa resultatet.


Instruktioner:


Koka upp vatten


Lägg i nudlarna, lägg på locket och låt stå kvar på spisen


Gå och sätt dig vid datorn


När du efter lite mer än en timme känner att det luktar konstigt går du ut i köket.


Lyft på locket och låt röken välla ut i huset


Försök dammsug ut all rök


Jag kan tala om att grytan blir nog aldrig mer som den varit, och 3 dygn efter koket så luktar det fortfarande brännt i hela huset...



lördag, februari 06, 2010

lättnad

Medan tolvåringen tittar i morgontidningen säger han:

-Det är tur att sporten är en bilaga, för då kan man bläddra förbi den snabbt...

måndag, januari 25, 2010


Väggord har ju varit populärt ett tag nu. Diverse deviser i svart snirklig stil sätts upp på väggar lite här och var.


Carpe diem


Välkommen


Kärleken övervinner allt


Ett auktionsköp, och jag kan skriva BRÖD och MJÖLK i stora, röda, halvt söndervittrade blockbokstäver av trä....

söndag, januari 17, 2010

Hårfagre

Det är ungefär sex år sedan jag tyckte att tolvårige sonens frisyr var acceptabel. För varje år har håret blivit längre och jag har skämts mer och mer när vi varit ute bland folk.

Nu hängde det halvvägs ner på ryggen och såg fruktansvärt slitet och ovårdat ut. Då äntligen sa han att han börjat fundera på att klippa sig lite.

-Det finns en i min parallellklass som har en fin frisyr, sa han en dag.

Jag blev lycklig att han äntligen vill se ut som någon annan och inte alltid skilja sig från mängden. Detta till trots att jag nog aldrig själv följt strömmen. Jag hoppades på att det skulle vara en kort, fräck frisyr som skulle göra sig bra på en kille på väg in i tonåren och frågade ivrigt:

-Vem är det då?

-Carolina, svarade han bestämt.

Nu är han klippt och det blev som han ville, en haklång page med lika lång lugg. Vad kunde jag förvänta mig av en kille som vägrade vara med i Luciatåget om han inte fick vara tärna...

onsdag, januari 06, 2010

vetskap


En enda kvällskurs har jag gått på i mitt liv. Det var 1980-81 och jag var 13 år gammal. Yngst av alla deltagare.


Vi träffades i en ateljé hemma hos en konstnärinna boende bara en nerförsbacke från mitt hem. Jag minns inte hur många vi var men vi satt nog alla samlade runt ett bord av lite större modell. Själv målade jag med oljepastell och de andra höll på med andra tekniker.


En gång blev jag inbjuden till det röda boningshuset med vita knutar. Jag minns det bara vagt, men känslan av att det var lågt i tak och ganska mörkt därinne infinner sig. Konstnärinnan visade mig sina alster och berättade med finsk brytning att hon arbetat som formgivare på Upsala Ekeby. Om det företaget visste jag absolut inget då men la det ändå på minnet.


Innan vi gick ut fick jag två tavlor av henne som hon målat i en teknik jag inte alls minns vad det var. Bilderna är snarlika och går i färgerna brunt och orange, mycket sjuttiotal.


Nu är det längesedan jag såg henne och har många gånger tänkt på var hon håller hus.


Sedan ett par veckor vet jag var den lilla, lilla damen med basker på huvudet finns...

fredag, januari 01, 2010

Gott Nytt År

Igår hade jag det jättetrevligt på nyårsfesten. Det är väl det kroppen får betala för idag...