fredag, juni 04, 2010

Svart

Sommaren 2002 köpte jag mig en begravningsklänning på Polarn o Pyret. Den var på rea, 50kr istället för 800. Riktigt dyster är den. Slutar strax nedanför knäna och ärmar ner till armbågarna. En perfekt klänning för sorg.

Sju år senare, i höstas närmare bestämt, skulle den användas igen. Då insåg jag att fler kilon skulle den inte klara av.

Idag är det dags igen och ytterligare kilon har tyvärr hamnat på min kropp. Hade det bara varit på magen de satt sig kunde jag ju dragit in den under dagen. Men nu är det inte så, och rumpan är inte lika lätt att dra in...

5 kommentarer:

Synnøve. sa...

Inte skoj det där.
Att behöava använda den allså.

Kilona ja, de smyger sig på. Utan att man egentligen tänker på det. Inte förren det är försent.

Hoppas det går bra i alla fall.
Klems från nabolandet.
Synnöve.

Elisabet sa...

Ja, jag säger bara en sak ..., jag känner igen syndromet .-)

Londongirl sa...

Ja tänk det där känner man ju igen. Har också såna klänningar.

Mors Deka sa...

Därför använder jag inte klänning alls. KRAMEN!

frktjatlund sa...

Välkommen i klubben! Jag har åtminstone 18 kjolar, 7 klänningar, 2 jeansjackor plus en massa annat i garderoben som jag växt ur.