MAYDAY MAYDAY

Lugn, lugn.....

Jag försöker just nu lugna ner mig lite. Men paniken kryper i kroppen.

Om sex timmar kommer gästerna. Jag ska baka kladdkakor, helsteka fläskfile´, grilla kycklinginnerfileér, och ungsteka potatis till 14 personer.

Just DÅ råkar jag slå på barnspärren på spisen, och den har hamnat i baklås.......

70

Unge Herr Meijer klev upp på sin cykel för att träffa sin brevkamrat frk. Rosqvist. Cykelturen startades vid Smaltjärnshöjden i Strömsdalsbruk, Dalarna, och avlutades i Rinkaby, Skåne.

Idag hade de varit gifta i sjuttio år, mina morföräldrar, om de fått leva så länge. Ett ljus på graven ska jag tända för dem ikväll.

mätt o trätt

Nu är kalkonmiddagen avklarad. Det var jag, sambon, dottern, sonen, den äldre sonen, den äldre sonens flickvän, farmor och gammelmorfar. Vi åt och åt. Kalkonen var inte alls dum och såsen var nästan ännu bättre.

Efter kalkonen serverades kaffe med mandelmusslor. De var fyllda med grädde och hemgjord hallonsylt.

När jag mätt och däst intagit soffläge ringde väninnan och frågade om vi ska gå på juldagsdans i Folkets Hus.

Hur gör jag nu då?

julada´

Det ska serveras kalkon till middag här idag. En sådan har jag aldrig tillagat förut.

Tror ni att jag kan köra den i micron?

God Jul

Det hördes en duns utifrån...

Tomten hade ett par slitna trätofflor på sig. I kombination med regnblöta trätrallor kan det då lätt hända en olycka. Vilket det också gjorde. Raklång låg han där plötsligt i ryggläge.

Med den magen borde han ju inte varit baktung precis. Knäna vred sig lite och bakhuvudet fick sig en smäll. Oj, vad han klagade.

Hoppas att han kunde fortsätta sin julklappsrunda så att ni andra också fick varsin julklapp...

dan före...

Knäcken är kokt och min Jansson har precis tagits ur ugnen, så nu är jag redo för morgondagen. Fast skinkan är inte griljerad och revbenen ligger råa i kylskåpet, men det ordnar sig i morgon.

Julen 1962 firade min mamma och pappa jul hemma hos mina morföräldrar. De hade nyligen träffats. Mamma var 18 år , pappa var 22.

Jag tycker att det är så kul att titta på gamla foton. Länge kan jag sitta och titta på interiörerna. Många av sakerna minns man. Numera är porslinet, stolarna, bambin och ungdomarna på bilden mina.

julstök

Nu har det kokats knäck i flera omgångar i huset. Barnen har gnagt skedar och slevar rena. Knäcken står ute i garaget på kylning och jag sitter alldeles utschasad i soffan.

Mannen i huset jobbar och väntas hem om någon dag. Hade han varit hemma hade jag nog fått en kopp te...

tindrande

Det gick ganska snabbt att välja gran i år. Vårt problem brukar vara att den ena granen är fulare än den andra. I år var det nästan tvärtom. Alla var riktigt fina så man nästan inte visste vilken man skulle välja men vi valde den andra vi tittade på.

Vi satte fast den i foten och sedan drog sambon iväg. Han hjälper aldrig till med att klä den, kanske bäst så. Jag vill nog ha kulorna på mitt sätt. Fast ungarna hjälper till, med lite vägledning från mig förstås...

Här råder ingen enhetlighet. Här samsas kulor i diverse färg och form med Betty Boop, klockor, stjärnor, änglar och tomtar. Varje år utökas kulförrådet och jag har numera två stora flyttlådor med kulor. Tyvärr får inte allt plats i granen.

Jag har en traditionell slinga med sexton ljus, en slinga med massa smålampor och sju levande julgrans ljus utplacerade. Allt för att kunna välja belysning efter sinnesstämning.

Det känns bra nu...

kulor i grenen

Granen är nu klädd hos den ordentliga familjen och julstämningen börjar faktiskt infinna sig. Nu är det bara julklapparna som ska slås in.

ilska

Det var något som sonen ville göra igårkväll. Jag minns inte längre vad det var, men han fick i alla fall inte. Han hotade med att då skulle han minsann äta rå vitlök, vilket han också gjorde. Två råa klyftor blev det. Men det bet inte på mig.

Jag tror att han blev arg för när jag kom ut i köket i morse hittade jag fyra pastabokstäver vackert placerade på diskbänken.

julhälsningar 3

En lite gosse kikar fram bakom trädets stam. Lyktan sprider ett mysigt sken.

Kortet kom julen 1958 från min morfars syster Hulda som bodde uppe i Mörsil. Hon hade själv inga barn och jag minns att vi brevväxlade med henne på sjuttiotalet när jag var barn.

Hennes brev var långa och skriven med en mycket liten snirklig stil. Jag kan tro att det tog mig en bra stund att läsa dem.

julhälsningar 2

Dagens julhälsning är poststämplat den 23/12 1950 i Strömsdalsbruk. Det var därifrån min morfar kom, närmare bestämt Smaltjärnshöjden.

Kortet är adresserat till min morfar med familj och avsändaren är hans mor och lillebror Inge som snart fyller 90.

julhälsningar

Att skicka julkort tillhör inte en av mina starkaste sidor. Vissa år blir det av och vissa inte. 2008 tillhör ett sådant år då jag inte fått iväg ett enda. Därför skäms jag lite i dess tider när jag öppnar locket på brevlåda och där ligger julkort adresserade till mig.

Trots att de jag nog borde skickat till troligtvis inte är här och tittar så kommer jag nu att lägga in en kavalkad av gamla julkort ur min mormors och morfars gamla gömmor.

Först ut är ett sött litet kort frankerat med ett grönt tioöresmärke föreställande Gustav V. På stämpeln kan jag inte tyda något årtal men kan mig tyckas se att det är stämplat i Landskrona.

Hälsningen kommer från fam. Tage Engdahl

En liten text är också tryckt på baksidan:

För mångtusende gången

hörs välkända sången

->>ja, nu är det jul igen>>.

När julstjärnan blänker

den sången oss skänker

tillbaka vårt barnasinn´än.

6.20

Jag låg kvar i sängen eftersom jag idag hade lite sovmorgon, men det var dags att stiga upp. Lite småtrött var jag när det började mullra. Trots det var jag snabbt uppe ur sängen, och hjärnan började arbeta.

Det första jag tänkte på när hela huset skakade var den gamla pannan. Givetvis måste det vara den som kokar.

Sambon trodde att det var något som kört förbi ute på vägen. Men det har väl kört förbi mycket här förr utan att hela huset skakar.

Jag tyckte ljudet kom från rummet där datorn står. Hade jag glömt stänga den kvällen innan. Hade den blivit så varm så att den höll på att explodera. Men det var bara ljudet från det skramlande porslinet i vitrinskåpet som jag härledde in i det rummet.

Nu återstod bara en vettig förklaring enligt mig. Jag trodde mig ha upplevt mitt första möte med ett spöke. Det fanns inga andra alternativ än att det måste varit ett spöke som skakat på mitt vitrinskåp. -Ja mitt favoritprogram på tv är Det Okända.

För en jordbävning kunde det ju inte varit.....

färg

Fredagen tillbringades i Malmö. Besök på Ikea var ett måste för mina värmeljus var nästan slut. När vi kom till ett litet gulligt kök log jag lite igenkännande.

Kan det vara så att Persilja arbetar som dekoratör på landets sydligaste Ikea när hon förmodligen har närmare till det nordligaste.

Decemberkväll

Det är Luciakväll. Vinden viner ute i det svarta mörkret och termometern visar på +4 grader. Lite gnistrande snö hade varit önskvärt.

Tredje advent står för dörren.......

två ljus

Den andra advent fick vi en plötslig ingivelse att det skulle bakas lussekatter. Ungarna gjorde kusar och andra egna skapelser. Själv gjorde jag snäckor med mandelmassefyllning av saffransdegen.

Dagens bakning fick mig att tänka på en händelse för några år sedan när sonen var ungefär fyra år. Han frågade mig om vi inte kunde göra chokladbollar. Jag tyckte att jag hade lite dåligt med tid den dagen så jag föreslog att vi skulle göra det till helgen.

Mycket besviket svarade sonen:

-Jag vill inte göra det till helgen, jag vill göra det till mig.

Nattåg genom ett vintermörkt Sverige

Jag förstår att den trötta mamman är saknad. Hon ska bara hjälpa till att hänga upp de skitiga julgardinerna i köket. Frun i huset ligger på sängen och tar igen sig en stund. Hon ska åka till Mörrum på julbord ikväll.

Tåget lämnar järnvägsstationen här i byn klockan 15.00. Hon vill gärna bli hämtad på den lokala busstationen kl 11.40 imorgon då hon anländer med länsbuss 20.

Hon förutsätter att palten står på bordet när hon kommer hem. Här har det blivit dåligt med mat. Soppan var så rälig att grytan har hamnat på golvet, men inte ens katterna vill ha den.

Inlägg nr 200

En kraftig duns hördes från andra änden av huset. Efter det kom det lite jämmer och klagan. Jag frågade sonen om han ramlade ner för trappan. Men ack, så fel jag hade.

-Jag ramlade upp för den! svarade han.

advent

Frun i huset sitter och tar igen sig en liten stund. Hon har precis satt upp adventsljusstaken i fönstret och nu väntar en välbehövlig dammsugning av golvet. (precis likadant är det i min verklighet)

Polis polis potatisgris

Tidigt på lördagsförmiddagen blev jag stoppad av polisen. Efter kontroll av körkortet, som jag för en gång skull hade med mig, var det dags för att blåsa i bläran.

Varför blir jag alltid lite nervös när jag ska göra ett alkotest? Det är väldigt sällan jag intar alkoholhaltiga drycker men ändå tycker jag det är lite läskigt att blåsa.

Min första tanke var: -Hjälp,vad hade jag till frukost?

Precis som om min frukost brukar bestå av ett stop öl och en näve likörpraliner.....

Anders

Anders slaskar, julen braskar. Alltså har jag en köldslagen jul att se fram mot i år.

Det är inte bara Andersdagen idag, utan också Första advent och även min dag. Åren rusar iväg och numera är jag inte ens 40 längre.

Mina föräldrar drog i österled för att provsmaka lite paella och saffranstårta. Vad kan väl passa bättre i adventstider.

Mamma tjuvade lite interiörbilder för att ha något att visa på Fototriss på sin blogg.

Just nu sitter jag i soffan och avnjuter lite glögg och tårta. Resterna av paellan blir en god middag på jobbet imorgon.

Snart glöggdags

Strax innan sex igårkväll steg jag in på det lokala systembolaget. Jag skulle köpa mig ett fempack av Blossas årgångsglögg. Jag hamnade i kassan där föreståndaren var expedit för tillfället. Jag talade om vad jag ville ha och han gick för att hämta det.

Ett par kassor bort stod en dam och tittade lite fundersamt på knappdosan till kortbetalningen. Det kan ju vara lite klurigt att hitta rätt knapp ibland.

När föreståndaren kommer jämsides med hennes kassa säger han:

-Visst är den vacker?

-Vilken? undrar damen.

-Knappsatsen, jag ser ju hur du beundrar den! svarar han.

Han kom tillbaka med mina varor och jag betalar. Jag köpte två fempack årgångsglögg och en flaska Dufvenkrooks X-mas delight.

Efter mig kom det en man och sa vad han ville ha. Han använde varunummer som jag inte minns längre, utan bara hittar på.

-Jag vill ha en flaska 16534 och en flaska 7342.

Föreståndaren ger sig bak på lagret för att hämta vad mannen ville ha. Han återkommer med flaskorna ställer dem på disken och frågar kunden:

-Du vill inte ha en 8451 också?

-Vad är det då? frågar kunden, förmodligen något förvånad.

-Plastpåse! svarar föreståndaren.

Jag gick ut från systemet med ett stort leende på läpparna.

10600 dagar

Det skulle hinna passera exakt 10600 dagar, eller 29 år och sju dagar. Så lång tid tog det alltså mellan mina besök på en konsert med Ulf Lundell.

Första gången jag såg honom var på den lokala biografen, Mosaiken. Det var torsdagen den 8 November 1979 och min tolvårsdag låg runt hörnet. Tre lärare från byn hade lyckats få hit honom och jag och min storasyster beslutade att använda 30 kronor av våra veckopengar till varsin biljett. Vi satt i biografens röda manchesterfåtöljer tillsammans med 398 andra bybor. Uffe uppträdde med en basker på huvudet och jag var nöjd med mitt livs första konsert.

Nu var det alltså dags igen. Även denna gång tillsammans med min storasyster. Vi tog tåget till Köpenhamn för att besöka Stora Vega. En promenad på lite mer än en och en halv kilometer från stationen så var vi framme. Lite hårdare stolar och utan basker men helt underbart. 3 timmar ren och skär njutning.

En stilla undran infinner sig, var det här sista gången jag såg honom? En sak är ganska säker, ska jag vänta 10600 dagar igen så är det nog kört.

Hmmmm

Förra veckan fick alla elever i kommunens skolor hem en lapp där det stod att det finns en tidigare dömd pedofil som rör sig i området. Han försöker locka in barn i sin bil. Vi föräldrar uppmanades att tala med barnen om att aldrig prata med okända.

Igår morse skickade jag ett mail till dotterns lärare där jag sjukanmälde tösen. Tydligen hade inte detta mail gått fram för fröken ringde mig idag vid middagstid.

Hon berättar för mig att när dotterns bänk var tom idag så hade hon sagt:

-Jaså C är inte här idag!

-Hon var hemma igår också, sa de andra eleverna.

En vecka efter denna oroväckande lapp saknas alltså inte min dotter av någon vuxen på hela dagen.

tv-krockar

Själv sitter jag i soffan och tittar på Desperate Housewives medan sambon sitter ute på gatan och tittar på Dr. House.

Ja, hans lastbil står parkerad därute så han sitter i sitt andra hem och kollar på den halte och lytte läkaren.

brrrrrr

I morse hade vi 16 grader i huset när vi steg upp. Nu tyckte till och med jag att det var dags att shunta upp pannan lite.

Så nu kan du nog ta av dig ytterkläderna när du hälsar på, mamma.

smash

Här hemma hos mig utspelar sig något som man kan likna vid ett tredje världskrig. Skottet i Sarajevo har bytts ut mot en halloweenpumpa.

Ungarna bråkar om vad det ska karvas in för mönster i pumpan. Dottern vill ha en gammal klassisk pumpa medan sonen vill ha Strongbad.

Själv har bara lust att ta den förbannade pumpan och kasta ut den på ölandsstenen så att den exploderar.

Minnen

Pappa och Pelle som små pojkar på 40-talet

Det händer inte så ofta att jag träffar mina kusiner. Numera sker det en gång om året. Nästkusinerna ska vi ju inte bara tala om. Det har bara hänt fyra gånger i mitt liv tidigare och det var under första hälften av sjuttiotalet.

Det hade alltså gått över trettio sedan sist när det igår var dags igen.

Jag körde hem till mina föräldrar i Sörby där min pappas kusin Pelle hälsade på med sin familj. Pelle träffade jag två gånger i början av sjuttiotalet, sedan lämnade han landet. Under alla dessa år har man bara hört ibland om var han nog befann sig. Det var Egypten, Iran, Jordanien, Bangladesh och Pakistan. Han gifte sig med en pakistansk kvinna och fick två döttrar.

Efter 36 år utomlands har han nu kommit hem till sitt fosterland med sin familj. Och jag fick äntligen träffa dem.

Vi gick ut och promenerade i omgivningarna där han tillbringat åtskilliga dagar hos hans och min pappas gemensamma farmor och farfar.

Det var så roligt att se hur han mindes mjölkabordet som fortfarande står kvar, hur han kände igen olika stenar och vägar, körsbärsträdet han ramlade ner ifrån för kanske sextio år sedan och det stora flyttblocket, Hultastenen, som han och min pappa brukade klättra upp på.

Och som han njöt av den hederliga Slottsteken med de inlagda gröna tomaterna som min mamma serverade. Efter att vi dukat av bordet stod han med en tesked och sörplade i sig såsen som fanns kvar i såsskålen.

Åhh så trevliga de var allihop.

En alldeles särskilt speciell dag var allt för mig igår...

bättre förr?

Sonen reflekterade häromdagen om olika livsmedel. Numera skyltas det ofta om mindre socker, mera fibrer och fullkorn.

Han gillar inte det riktigt, han vill ha mycket socker och inget fullkorn. Men han har inte sagt att de har försämrat maten. De har inte heller förbättrat den.

Utan de har förnyttigat den.

middagmiddagmiddagmiddag

Sällan är jag så energisk med middagar som jag varit idag. Mellan klockan fyra och sju har jag lagat spagetti och köttfärssås som också åts upp.
Efter det lagade jag Lottens köttfärslimpa för två framtida middagar, de kommer nu att hamna i frysen.
Sedan fixade jag till de tjocka revbenen som vi ska äta i morgon, marinerade i Teriyakisås är de. Det är riktigt gott.

Samtidigt som jag ägnade mig åt dessa kulinariska utsvävningar så formaterade jag den virussmittade datorn. Efter fyra år av virusangrepp och utan vare sig diskdefragmenteringar eller andra åtgärder var den ganska seg. Mycket skit har vi blivit av med, förmodligen massor av saker vi ville ha kvar också.

Även omställningen till vintertid hann jag med att förbereda åt sambon. I detta hushållet är det jag som får sköta alla tekniska prylar. Tydligen även tekniken på sambons arbete. Det var dags för den halvårliga omställningen av den digitala färdskrivaren. Det är så avancerat att det krävs en kvinna för detta och då får jag som vanligt rycka in.

En ny och fin värmepump har installerats på gården sambon fått av sin morfar. Morfarn bor ännu kvar. Pannan är vit, blank och har en lysande display med digital text på framsidan. Det är nog just displayer med digital text som gör att sambon får stora skälvan.

Han var uppe hos sin morfar nu ikväll för att kolla hur det var med värmen.
-Jo det är bra, säger morfar, men du kanske kan skruva upp några grader!
Vad kommer då sambon med för svar, jo detta:
-Då kommer Moster Mjölgumpa och fixar det imorgon!

Men att rensa avloppen är faktiskt hans jobb...

Nu ska jag gå och sätta en deg till söndagsmorgonfrallorna.

Virtuell fest

Idag är det virtuell fest på Mellisplace. Det bjuds minsann både på musik och tårta. En tårta som likt Särimner aldrig tar slut.

På med utklädningskläderna och bege er dit. Själv hittade jag en linnea-dräkt min mormor sydde åt mig 1972. Jag tar även med mig min barndomskompis, lilla fröken Pensée.

Vi ses på Mellisplace!

sjuttonde oktober

photo:Oakman

Den sjuttonde Oktober är ett av de datum i almanackan som är ett av de allra speciellaste på hela året. Liksom den 24 december, 30 april och 31 december så är det en dag som jag inte glömmer.



Anledningen är att medan höststormarna röt utanför knutarna just detta datum år 1967 föddes min allra första vän. Numera bor hon långt ifrån mig, högt över Vätterns strand.



Just idag, den sjuttonde Oktober, fick jag åka jänkare för första gången. En Ford galaxy -59. Min arbetskamrat var i Stockholm i förgår och köpte den och idag på frukostrasten fick vi en liten provtur. .......glider fram på gatan, aha........



Efter jobbet tog vi en after work. Två öl blev det. Jag kom hem klockan sex. Fick lägga mig lite på soffan i ungefär två timmar ( tränade bob, ni vet). Oj vad jag tål mycket då.



Men nu har jag precis rört ihop en deg som ska stå och kalljäsa över natten så att vi får nybakta frallor imorgon bitti.

Tagged

För flera dagar sedan blev jag utmanad av Terése. Som vanligt tar det ganska lång tid för mig att anta utmaningen. Engelska är tydligen språket denna gång (lite franska också).

Eleven details about moi:

1. Clothes shop - almost noone

2. Furnitureshop - sopstation

3. Sweets - chocolate

4. City - Bridgemill

5. Drink - Tea

6. Music - Neverhood

7. Tv-series - Desperate Housewives

8. Film - Hmmmm....no idea

9. Workout - Bob

10. Pastries - all of them are for me

11. Coffee - with milk

Jag kommer från Skåne

Jag sitter och läser i ett reklamblad. Just takpannorna tittar jag extra på. Jag läser om ett erbjudande. Fraktfritt lossat på mark söder om Sundsvall.

Jag tänker: -Finns det något norr om Sundsvall?

Pappersinsamling

Det var verkligen dags att åka iväg med alla gamla dagstidningar idag. Jag hade två fulla papperskassar och de hade faktiskt stått i kofferten på bilen i ett tag nu.

Jag for till en av kommunens insamlingsplatser. Här finns containers för papper, glas, plast, metall och kläder. Har man andra sopor och avfall måste man åka 1 mil norr om centralorten. Nu är det så att det finns vissa busiga invånare här i samhället och därför hamnar det ofta andra saker runt de olikfärgade behållarna.

Så var det även idag. Eftersom jag är så ordentlig av mig så måste jag ju ta hand om skräpet!

Därför har jag nu ett tidningsbord som heter Numeroett och är tillverkat i Värnamo, troligtvis på femtiotalet.

Det ska inte målas vitt!

Rätttstavning

Dottern har fått hem rättstavningsläxa till fredag. Nu är det så att jag tycker ett fel har smugit sig in i texten. För inte kan jag väl minnas så fel vad jag lärde mig för trettio år sedan.

Kanske borde fröken anlita Lotten som korrekturläsare. Eller är det jag som ska gå och dra något gammalt över mig?

Texten ligger inte alls behagligt i munnen , en ryslig massa skiljetecken. Och det är just där jag tycker att problemet ligger.

Hittar ni något fel?

Uppdatering:

Det som jag anser vara helt fel finns i raden: Du är en riktig liten krabat!, sa hans mamma en dag.

Jag har alltid trott att man inte ska ha två skiljetecken efter varandra. Utropstecknet ersätter väl ändå kommatecknet?

Utmaning

För några dagar sedan blev jag utmanad av min kusin. Jag brukar vara ganska trög när det gäller utmaningar men denna gången ska det nog gå. Det gäller alltså sex saker som gör mig lycklig.

Jag kommer att hoppa över det här med familjen, fred, mat på bordet och att få vara frisk.

1. En nyklippt gräsmatta gör mig glad.

2. Ett nystädat hus ger mig tillfredsställelse.

3. Underbart choklad är en njutning.

4. När den 20-åriga 245:an klarar Bilprovningens hårda krav känner jag ett lyckorus.

5. Ett tappat kilo är inte heller fy skam.

6. Igår fann jag ytterligare ett överskåp till Briohuset för en silverpeng och ett leende framträdde klart och tydligt.

Myspys

Min son har skaffat sig ett kramdjur. Det kan ju vara mysigt att gosa med något på kvällen när man ska sova. Min son väljer sällan, eller oofta som han själv säger, de vanliga sakerna, de saker som andra väljer.

Denna kramis är en äggformad gråsten. Ganska slät och fin, men mjuk......nääääää. Den äggformade stenen har sitt rede i en gul textilbehållare där det från början legat en webkamera. Man kan stänga om stenen med en dragkedja och den passar som handen i handsken.

Den heter Roger..................

Koslick

Ungarnas skolfoto kom i brevlådan häromdagen. jag öppnade kuverten och plockade upp bilderna. Sedan frågade jag sonen:

-Har du vattenkammat luggen?

-Njae jag vet inte. Jo, det gjorde jag för att få en bättre frisyr.

Jag vet inte riktigt om jag vill hålla med honom om det , men det är klart att så mycket sämre kan det nog ändå inte bli. Han odlar till en frisyr som han kallar "blond rockstar".

Jaja, jag skulle ju inte vilja att någon annan skulle bestämma hur jag ska ha mitt hår.....

Nu är det klippt.......

Idag i regn och fukt passade vi på att klippa häckarna. Nu var det inte bara häckarna som klipptes utan vi kan kallt konstatera att vår förlängningskabel blir ca 15-20 cm kortare för varje år....

Oj vad jag längtar

I fredags öppnade jag mina Salt and vinegar-chips. Jag la upp lite i en skål och de flesta åt jag upp. Dottern tyckte inte riktigt om dem och sonen hade inte tid. Resten av påsen bestämde jag mig för att spara, kanske till nästa helg.

Men........

Just hemkommen från jobbet igår skulle jag bara smaka en näve. När den var uppäten skulle jag ta en till bara. Efter den andra näven åkte hela påsen fram.

Så det kan gå..............

Burnin´

Efter att jag fick köra hem från jobbet på frukosten så får jag väl ge med mig till slut.

Vi har en alldeles underbart vacker brödrost, vilket jag är ensam om i familjen att tycka. De andra fattar ju ingenting!

Den är av den allra manuellaste sorten. Har man väl satt i den mörkbruna bakelitkontakten i vägguttaget så går den på full speta hela tiden. Vill man ha ut brödskivorna får man trycka ner en svart spak på den bakre gaveln. Då fälls brödet ut på motsatt gavel. Många gånger tänker man på annat, det börjar ryka och man får ta med sig en tidning och vifta under brandvarnaren med.

För något år sedan kom sambon hem med en nyare variant, troligtvis från sjuttiotalet. Han hade hittat den hos sin morfar. Detta var en praktisk modell där bröden hoppar upp när de är klara. Snabbt ställde jag upp den överst och längst in i ett skåp. Inte kunde jag svika mina föräldrars lysningspresent.

Men nu hände det så här att när jag kom till jobbet så kom en tanke upp i mitt huvud:

-Jag sa ju aldrig till barnen att dra ut den textilomspunna brödrostsladden efter sig!

Det slutade alltså med att jag fick köra hem. Jag var ju så rädd att de glödande trådarna skulle brännas i sönder på min kära brödrost. Givetvis var sladden inte i.

Faktiskt så grävde jag fram den andra rosten ur skåpet. Jag tvättade den ren, satte fram den på bordet och visade den för ungarna.

-Vad fin, sa de båda i kör förbluffade över något så modernt som självupphoppande skivor.

Förrädare!

Den fina blanka Elektro Heliosen från 1963 kommer bara att plockas fram vid speciella tillfällen.

Alltså när jag ska rosta bröd.

Lyckliga jag

Tänk vad man kan bli lyckliga för små ting. Idag ringde Mors Deka mig och berättade att Estrella ska börja med Vinägerchips igen. De hade fått en provpåse till butiken och den fick hon. När jag kom hem från jobbet så hängde den på min dörr.

Kan det vara så att mitt mail som jag skickade till Estrella när de slutade med chipsen för några år sedan verkligen hjälpte? Nej, det tror jag inte. Men de kanske liksom jag hoppas att det svenska folket nu äntligen är redo för dessa läckerbitar.

Min son älskade också dem då för några år sedan. Nu när jag visade honom påsen så sa han:

-Så bra, men jag har förstås avvänjt mig.

Men se det har inte jag. Bara jag tänker på chipsen så rinner snålvattnet till.

Så nu gäller det att alla NI frossar i dessa syrliga potatisflarn, för ensam kan jag inte hålla uppe produktionen.

Arla morgonstund

Söndag förmiddag, och frukosten är sedan någon timme avklarad. Lugnt och skönt tempo råder i huset. Barnen leker i extrarummet, de rotar bland sina gamla grejer som ligger undanlagda i kartonger. Det är något jag inte riktigt glädjs över. Jag vet ju att de kommer att ta tillbaka vissa grejer till sina rum. Dottern har tagit in ett dockskåp i sitt redan överbelamrade rum.

Jag hör att de just nu håller på att planera planlösningen i hamsterns bur. Kraken heter Roll.

Snart kommer friden att störas av motorsågen och det blir dags att ge sig ut i regnet. Vi har ett träd som pga. ålderdom och tyngdlag förlorade halva sin krona förra helgen. Just idag ska det forslas bort. Och jag som har så ont i ett muskelfäste................

Ko-OS

Jag har precis tittat på "Olssons Studio" på Svt1. Vad jag inte förstår är varför alla korna utanför studiofönstret envisas med att backa.

renovering

Nu har det dragits igång ytterligare ett projekt. Trots att det finns en stor mängd ofullbordade som bara väntar på att bli klara. Denna gång är det ett bak- och pannrum som ska få sig en omgång. Det är alltså inte ett stengärde som är med på det dåliga fotot.

Man kan verkligen säga att det renoveras från "grunden".

gungeligung

Här sitter jag, min storasyster och mamma och vinkar till er ända från sextiotalet. Min farfar tog tillvara och återanvände gärna saker. Den urtjusiga hammocken vi sitter i har han gjort av ett gammalt bilsäte och några rostiga kedjor. Han kallade den HongKong-gungan.

Vad jag är glad för de totalt 16 minuter film vi har från min barndom. Mycket ljusinsläpp och dålig skärpa men ändå så lycklig.........

Ordlös Onsdag

Fler bidrag finns hos Nejma.

uppdaterat: Jag har fått upplysningar om att Krokofanten är vikarie för Ordlös Onsdag, och det är där man hittar fler bidrag.

Kryss i taket

Igår köpte jag 2,5 kg köttfärs och bestämde mig för att äntligen testa Lottens köttfärslimpa. Det har jag skullat göra i säkert ett år och nu skulle det bli av.

Sonen har ganska snäv matsedel och äter helst bara fisk, broccoli och bönor. Nya saker brukar inte tas emot med glädje. Men han lovade att provsmaka. Han tog en bit i munnen, tuggade och sa: -Det var okej!

Det är ett väldigt gott betyg på en maträtt när han säger det.

Hurra för Lotten!

Hmmm

I förmiddags fick jag för mig att jag skulle putsa lite fönster i vardagsrummet. Det blev bara ett. Och det lyckas jag nu inte stänga riktigt. När sambon kommer hem får vi nog hjälpas åt att bända in det i karmen igen.

Jag visste att fönsterputsning är något som man ska passa sig för......

sommaren är över

Ute ryter stormen och regnat piskar. Klass 2-varning har utfärdats och folk uppmanas att hålla sig inne.

Jag tror att jag ska gå ut i mörkret och be sonen att sova inomhus inatt...........

Ljuvlig morgon

Så här i de sista skälvande minuterna av högtrycket gäller det ju att ta vara på vädret. Därför avnjöts frukosten under plommonträdets skuggande lövverk.

På frukostbrickan fanns inte så mycket, kylskåpet är tomt. Men frallor, grovt bröd, mjukost och marmelad kunde vi frambringa.

Just idag hade vi också en viktig attiralj på brickan, ett par solförmörkelseglasögon från 1954. Vi i vår familj (läs: jag) är ganska fascinerade av solförmörkelser. För några somrar sedan körde jag upp familjen vid halv fem på morgonen och tvingade upp dem för stegen. Eftersom förmörkelsen var just vid soluppgången och att vi bor i ett villakvarter var vi ju tvungna att stå på taket för att se solen i horisonten.

Den 16 Oktober 2126 är det dags för en total solförmörkelse i Sverige. Då skulle jag vilja vara med. Visst känner jag mig vigör men.......

Godnatt

Jag ligger på min säng med fönstret på vid gavel. Den svala, ljuva nattbrisen sveper in över min nakna kropp.........

Märkte ni att jag nästan blev lite poetisk nu?

Ordlös Onsdag

Fler bidrag hittar du hos Nejma.

Förvånad? Nej!

Idag har vi varit på lilla minsta kusinens ettårskalas. 12 mil har vi enkel resa och sonen kom hem skolös. Det verkar ju lite konstigt att glömma sina skor.

Skoaffären nästa.....................

Degeberga

Trots att vi var ganska urlakade efter Stockholmsturen var vi tvungna att stiga upp efter bara några timmars sömn. Det gäller ju att vara tidigt ute när man ska till Antik- och samlarmarknaden i Degeberga.

Det är som ett gift att åka dit. När vi svänger in på parkeringen spritter det i hela kroppen och jag kan knnappt bärga mig innan vi är inne på området.

Rad efter rad av marknadsstånd avverkas. Här finns precis allt. det är så roligt att gå där och känna igen gamla saker som fanns i hemmen när man var liten. Alldeles extra roligt blir det när även min syster kommer dit och vi kan gå och minnas tillsammans.

Lika besviken blir jag varje år när jag upptäcker att jag redan gått igenom kilometern med krämare, och varje år har jag lika ont i nacken. Jag går ju rad efter rad och vrider huvudet åt samma håll i tre till fyra timmar. Kanske skulle jag lägga om varvet i halvtid.

Både jag och min syster fick med oss lite hem. Hon handlade en gammal kopparlampa och en ny Peter, hennes docka från barndomen. Själv kom jag hem med ett uppläggningsfat från kockums, ett brödställ, pippibokmärken, en vacker blomkruka, mynt från 1700talet, och till sist ett negerhuvud som är alldeles underbart.

Det allra sämsta är att det är ett år till nästa gång.

55 mil norröver

Efter 55 mil och ett par stopp, Gemla och Brahehus så anlände vi till hotellet kl. 15. Välplanerat av sambon som lät mig köra andra delen av resan så att han slapp Stockholmstrafiken.

Trots att vi hade incheckning klockan tre så var inte rummet klart när vi kom. De frågade om de fick bjuda på något att dricka så länge.
Sambon väljer en kopp kaffe värt 25 kronor medan jag väljer vin för 90 kronor. Dottern väljer en flaska Cola medan sonen säger: -Nej tack, jag har precis druckit.

Just då börjar jag undra hur den manliga delen av familjen fungerar. Själv är jag ute efter att få ut så mycket som möjligt av hotellkostnaden.


Rummen var till belåtenhet tyckte vi alla. Fast medan sambon tyckte att sängarna var sköna så kändes de för mig som träbritsar. Och vad fint sängöverkasten matchade våra nya resväskor. Dottern var snabbast och valde den lilla alkoven som sin.

Utsikten från vår balkong kunde vi inte heller klaga på, det ända man skulle kunna önska sig mer vore en grönare gräsmatta.

Vinet var dyrare än de dyra sandalerna som sambon med stor vånda köpte dagen innan vår avresa. Och det första vi sa till ungarna var: -Rör inget i minibaren! Förskräckligt dyr var läsken.

Under våra dagar i huvudstaden hann vi med ganska mycket. Vi var i gamla stan där mitt favoritställe genast blev "brända tomten". Vilken oas........

Vi besökte också Sergels torg, Postmuseet, Museet Tre kronor, Katarinahissen, Myntkabinettet, Naturhistoriska museet, Vasamuseet, Vattenmuseet, Historiska museet, promenad på söder, Tekniska museet, Gröna Lund och Skansenakvariet.

En sådan här lemur fick dottern i huvudet på skansenakvariet. Ett snabbt skutt så var den bara där, hon blev ganska förskräckt till en början men sedan var det ganska skoj. Fast hon gillade inte riktigt att den satte tassen i hennes öga.

På den vita båten utanför hotellet skulle sonen vilja varit för där måste det ju finnas en väldigt stor kruka med guld.

Trevligt har det varit men ändå så skönt att komma hem.

Vår huvudstad

Precis på detta hotell kommer familjen att befinna sig de närmaste fyra dagarna. Kanske alldeles för fint för oss. Vi får väl smyga längs väggarna och gå ner och äta frukost innan de andra orkat stiga upp.

Vi ska alltså göra huvudstaden i år. Många museeum blir det, tror jag. Vi orkar kanske inte med hälften av det vi har på ToDo-listan, så vi tar det som det kommer.

Rapport kommer en annan gång, tror jag.

Wimbledon

Så här mitt under Wimbeldonfinalen mellan Federer och Nadal kom jag att tänka på mitt allra starkaste Wimbledon-minne. Minnet har inget alls med själva sporten att göra utan tystnaden som krävdes.

Det var under sjuttiotalet. Familjen var på väg hem söderut efter en en veckas stugsemester. Tre syskon satt vi i baksätet på den varma Austin Maxin. Och alldeles tysta var vi tvungna att vara. Pappa skulle lyssna på radion där Wimbledonfinalen sändes. Resan och finalen uppfattades som olidligt lång. Men till slut vann Borg och vi barn vågade återigen släppa en fis.

25 timmar

Det är nu 25 timmar sedan jag kom hem från jobbet igår eftermiddag. Alla dessa 25 timmar har jag tillbringat i sängen. Inga trevliga timmar. Visserligen har jag varit uppe ett antal gånger men bara för att besöka toaletten.

Jag har maginfluensa.

Just idag, enda dagen sambon är hemma i sin intensiva arbetsperiod ska jag vara så här tråkig. Just idag när jag är ledig och solen skiner. Just idag när vi skulle åka in till grannstaden och flanera runt i festivalstämmningen. Och inte minst just igår när dottern fyllde år och hon fick sitta alldeles ensam medan mamma låg i sängen och jämrade sig. Men ett parti Yatzy försökte vi oss på.

Här ligger jag med fluesmällan i högsta hugg och önskar mig bara bort till en annan dag lite längre fram. Kanske en vecka framåt, för då har jag semester.

Tisdagstema

Veckans tisdagstema är förvaring. Jag visar upp lite av min plåtburkssamling. Jag har visat den tidigare när jag hade ett tema som jag kallade Dagens Samling. Jag tror minsann att jag ska återuppta det snart igen.

Gräsänkans blues

Alldeles ensam hemma är jag ikväll. Barnen lämnades hos mormor igår för att få lite sommarlovsledighet. Sambon är iväg på jobb tills på onsdag kväll.

Har jag då slagit klackarna i taket när möjligheten funnits?

Nej, inte alls.

Jag har ätit ett par mackor och strukit gardiner. Hängt upp dem har jag också gjort.

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät, kollar kartor och ska försöka lotsa sambon till en adress i Göteborg som inte verkar existera. Västra Älvsbergsgatan................

Arg är han, på sitt stressiga jobb och på säljare som inte kan se till att ordna riktiga leveransadresser på fraktsedlarna. Ett nytt jobb skulle nog stå högt i kurs just nu.

Midsommarafton......

.....och dotter är på väg till ett barnkalas. Midsommarafton mellan kl. 13-16. Jag har då aldrig sett på maken.....

Smärtsam dag

Kvart i sex i morse ringde sonens väckarklocka. Han sov i godan ro i min säng så jag fick väldigt bråttom ut på hans rum. Ville inte att grannarna skulle vakna av den höga volymen. Två trappsteg finns det ner till hans rum. Trots att jag inte försökte ta dem i ett kliv lyckades jag vrida till mig och fick, likt en fotbollsspelare, en ljumskskada.

Klockan nio var det dags för ett besök hos min japanska tandläkare. Efter 28 hålfria år har jag lyckats få ett hål i min visdomstand. Hon började borra och efter ett tag luktade det bränd benmassa i hela tandläkarsalen. Så här kunde jag inte minnas att det var att laga ett hål. Borren byttes ut, fabrikationsfel sa japanskan, och sedan gick det bättre. Men lite ont gjorde det allt.

Vid tretiden lastade jag en tjugofotscontainer till Grekland. Skulle bara lite försiktigt kliva upp på godset när min avsaknad av smidighet gjorde att jag slog upp den gamla ljumsskadan från i morse. Så nu sitter jag här i soffan och tänker inte göra något annat heller.

Ordlös Onsdag

Fler bidrag finns hos Nejma i Marocko.

uppdaterad bilpark

Förra helgen utförde min bil sitt sista transportuppdrag. Den har verkligen varit oss behjälplig vid olika förflyttningar. Bland det sista som utfördes var att flytta vår cancangunga mellan fastigheterna. Det var en transport som fick grannarna att titta lite extra. (klicka gärna på bilden)

En annan bil har införskaffats och den trivs vi med. Eftersom den är hela 16 år nyare än den gamla har det skett en viss utveckling. Det känns som om Marty McFly har importerat den från framtiden.

Här finns saker vars existens jag inte ens kunde ana. Regnsensor, inbyggd telefon, gps, en inner backspegel som bländar av automatiskt, förarstol som ställer in sig till mig när jag låser upp med min nyckel, ventilation i baksätet och ecc. Sist men inte minst har vi en stereo i denna bilen, vilket vi varit utan i elva år.

Så en helt ny upplevelse var det att köra bilen första gången inte minst för att det är en automatare. Jag satte mig tillrätta och ställde in stolen. Sambon sa åt mig att jag inte kunde sitta sådär som en fällkniv. Men annars såg jag ju inte motorhuven.

Nu sitter jag lite mer tillbakalutad men vet fortfarande inte hur långt fram grillen sitter. Fy för sluttande motorhuvar. Backsensor har vi inte och jag saknar det inte heller. Men en framsensor hade suttit fint.........

Skepp ohoj

Nu har han lämnat hemmahamn, min forna arbetskamrat. Efter ett långt arbetsliv har han sagt upp sig från allt arbete och gjort sig av bostad och andra ägodelar. En tid i frihet ligger framför honom.

Klockan tio i förmiddags skulle han lossa på trossarna. Han kommer att segla tillsammans med en kamrat, men på varsin båt. Några andra båtar kommer att följa med en bit ut på havet för att vinka adjö.

Första anhalt blir Bornholm, den vackra danska ön utanför Skånes sydöstra kust. Blir det bra vindar kommer de nog ända till Tyskland ikväll. Där skulle de proviantera för att ha gott om mat ombord. Det kan ju bli längre tider ute till havs utan att gå in i någon hamn.

Planen är att ta en lugn tur på tre månader ner till Medelhavet. Grekland och Lefkas är nog målet. Där kan man ligga gratis i hamn hela vintern. Men några exakta planer finns inte. Det blir ändå inte som man bestämt, sa skeppare Rillver.

Efter en vinter i Medelhavet hägrar Trinidad i horisonten.........

Ajjjjj

Idag fick sambon en stöt av elstängslet. Riktigt ont gjorde det tydligen för han gick nästan i däck. På ett väldigt känsligt ställe fick han stöten.

Jag bara undrar varför han la den på ett elstängsel..............

Nu är det klippt....

Idag var det dags för det årliga besöket hos frisören. Ibland händer det att jag går dit så ofta som två gånger på ett år.

Tidigare om åren så spatserade jag dit ungefär vart femte år. Det var på den tiden då håret var så långt att jag satt på det, fastnade i dörrhandtag jag gick förbi, hade det i skurspannen och knöt fast det i skosnörena.

Sällan har jag känt sådan bubblande lycka och glädje som den dagen i september för fyra och ett halvt när jag klippte av hela manen. Jag fullkomligt svävade............

Jag går hos samma frisör som jag alltid gjort. Alldeles fantastisk på barn är hon. Efter 45 år i yrket har saxen fullständigt växt fast i handen. Jag tänker genast på Elisabets samling. Fast det är ju vänsterhänder hon samlar på.

Se där ja

I slutet på Januari 2007 införde Lotten en Bloggläsarvärvsvecka. En vecka senare hade jag en reflektion över just detta. Trots att jag då inte hade några stora förhoppningar kan jag nu ett och ett halvt år senare tycka att utdelningen är ganska bra.

Överst på listan hade jag väninnan, född i Kalmar. Hon har skaffat både en ny dator, bredband och inte mindre än tre egna bloggar.

På andra plats hade jag väninnan ett par kvarter bort. Nu har hon make, två jobb minst, och nio barn. Så hon har ännu inte tid att läsa bloggar.

Mina föräldrar hade jag inga förhoppningar om. Men mot alla odds har de fått bredband ute i skogen och även till viss del nedgrävda elledningar. Numera är min mamma bloggberoende och har en egen blogg.

Min syster har renoverat klart sitt hus. Men ett kaptenshus på Österlen har kommit i deras ägo och det kräver också sin tid. Stryktvätten väntar fortfarande. Men hon kollar nog min och mammas bloggar ibland.

Till sist så kommer väninnan i Göteborg. Henne hade jag inga förväntningar alls om. Men igår ringde hon upp mig. Det första hon sa var:

-Ja, jag ska inte börja blogga. Men jag kanske behöver en blogg att lägga in lite bilder på.

Hur hänger detta resonemang ihop. Om man lägger in bilder på en blogg, bloggar man inte då? Jag lotsade henne igenom proceduren att skapa en blogg. Och vips kan även hon titulera sig bloggare.

Titta gärna in hos henne och hälsa henne välkommen till bloggosfären.

3/5 möjliga är ju inte så tokigt!

Ordlös Onsdag

Fler fotobidrag finns att beskåda hos Nejma i Marocko.