måndag, juni 03, 2013

Salt o peppar

En riktigt härlig färg som passar till försommarens grönska. Men jag är lite fundersam över vad man ska ha i burken med lock och flaskan som förmodligen saknar en kork.

torsdag, augusti 23, 2012

Kissemiss


Dottern min leker katt bland hörullarna...

söndag, mars 11, 2012

Hygge


Under min promenad går jag en sträcka längs en fägata, och fägator tycker jag om. På vänster hand har jag underbara betesmarker. På våren växer här backsippor, gullvivor, blåsippor och orkidéer. Fåglarna drillar så högt och på sina ställen reser sig berggrunden upp som branta hallar, vackert slipade av inlandsisen. Branthalla heter området.

På höger hand har det, fram tills för någon vecka sedan, stått en tät granskog. Nu återfinns här istället ett kalhygge, och kalhyggen tycker jag inte om. Men ändå är jag lite glad när jag ser hygget, för jag vet, att fram tills på femtiotalet var det vackra betesmarker även där. Vilket alla stengärden skvallrar om. Jag kan inte annat än att hoppas att det får bli betesmark igen.


När jag går förbi träden, där några barn för flera år sedan byggde en koja av en massa slanor, ler jag inombords. Tänk vad omtänksamma skogsarbetarna som avverkat denna skog måste vara. De har kapat koj-träden ett par meter upp, allt för barnens byggnadsverk.

fredag, februari 24, 2012

grönbete


Rävastackaren är gammal och stel i alla leder. Ända sedan andra världskriget har han stått vakt på sin brädlapp.

Eftersom det idag är nära storm i nordöstra Skåne tyckte jag att han kunde få komma ut och damma ur pälsen.

Vråken vågar jag inte släppa ut, han flyger nog till Blekinge om han får luft under vingarna.

lördag, januari 21, 2012

Snöglopp

Tänk att jag idag, den 21 Januari, kunde gå ut i trädgårdslandet, i snögloppet, för att plocka persilja. Grön, spänstig, slätbladig persilja.

Den avnjöts sedan till spagetti och köttfärssåsen. När jag gick i grundskolan på sjuttio- och åttiotalet fick vi alltid hackad persilja till pastan. Jag kunde för mitt liv inte förstå vem som hittat på den konstiga blandningen.

Numera tackar jag skolmatsalen för tipset....

tisdag, november 29, 2011

Andersdagen


Imorgon infaller en, för mig, väldigt spännande dag. Nu är det inte så att själva dagen är spännande utan huruvida den oäkta maken kommer ihåg den eller inte.

Helt säkert är han bra på något, men att komma ihåg min födelsedag tillhör inte hans starkaste sida. Oftast kommer han på det med andan i halsen på morgonen och kanske ibland även kvällen innan. Men de gånger han uppvaktat mig på sängen med en present är lätträknade.

Just min 35-årsdag var en av de gångerna han kommit ihåg och faktiskt ordnat en present i god tid. Det året överraskade han mig med ett hus till hans modelljärnväg.

Något år efter inträffade nog en av de allra sämsta uppvaktningarna. Han kom ihåg dagen, en lördag det året, men hade inte hunnit köpa något. Det hade ju bara gått ett år sen senast.

Han skulle på jullunch med arbetet som föregicks av ett litet möte. Han beräknade vara hemma vid tvåtiden så att vi, som han sa, skulle fira min dag. Jag väntade och väntade...

Klockan 02.00 fick jag köra och hämta honom utanför krogen i grannstaden. Lille stackaren hade blivit ditlurad av de hemska arbetskamraterna, alldeles säkert hade de öst spriten i honom också. Jag skällde som en bandhund hela vägen hem och han satt bara och skrattade i passagerarsätet. Jag får försvara honom lite här och förklara att det inte var av skadeglädje utan bara att han var lite väl glad i hatten.

På söndagen var det dags att sätta upp lite adventsbelysning i träden. Han ville gärna vila lite, men är det advent så är det. Gissa vem som njöt när han spydde i rabatten.

För två år sedan hade jag tagit ledigt från jobbet på min dag. Han var också ledig och vi skulle köra till Malmö för att handla lite julklappar.

Vi steg upp, han sa inget. Ungarna gick till skolan, han sa inget. Vi åt frukost, då frågade han:
-Vilket datum är det idag?
Jag tänkte att nu kom han på det och sa att det var den 30:e.
-Fan, jag har glömt betala räkningarna, blev hans svar.

Hela dagen gav jag honom lite småpikar om att han var väldigt glömsk, men det bet inte på honom. Han köpte en motorcykel till sig själv och vi for hem. Han stack ner för att träna bågskytte och där diskuterade de om de skulle boka ett julbord. Det var väl där och då, när almanackan plockades fram som blodet frös till is i hans ådror. Jag blev nästan besviken när han kom hem med bakelser och sa grattis.

Han lovade då att aldrig mer glömma.

Undrar hur stora oddsen är...

söndag, september 25, 2011

övergivet

torsdag, september 08, 2011

potatisgris

Framåt kvällningen begav vi oss till den lokala stormarknaden. Bilen rattades in på en parkeringsruta, och mitt emot stod det en polisbil. De skall väl handla lite fika, tänkte jag.

Men så fel jag hade. Två uniformerade män sprang runt på den stora parkeringen med alkomätare. Ett väldigt effektivt sätt. De stoppade bilar i parti och minut.

En ny upplevelse var det för mig i alla fall...

lördag, augusti 27, 2011

döbak

En av mina absoluta favoritbloggare har bakat. Jag är säker på att jag uppskattat kakan i alla fall.

lördag, augusti 20, 2011

Lepisma saccharina

Min son ringde mig idag när jag var i svampskogen. Han undrade om vi hade potatisstärkelse, eller någon annan stärkelse. Jag förklarade var det fanns och han blev glad.

På grund av hans experimentlusta blev jag lite nyfiken och frågade vad han skulle ha det till.

-Jag ska locka fram Silverfiskar, de är nog goda. Man kan ju i alla fall prova....

Han har nu virat in potatismjöl i lite fuktat papper och lagt på golvet i badrummet.

Silverfiskarna som eventuellt dyker upp kommer att friteras i olivolja. Kanske ska de först doppas i frityrsmet...

söndag, juli 31, 2011

rapport


Jag har fått ett livstecken från dottern och jag förstår att hon har roligt. Regnet har äntligen givit vika för solsken och värme. Hon befinner sig på ett CampInCamp-läger som är en del av World Scout Jamboree. Scoutkårer i närområdet runt Rinkaby anordnar läger dit WSJ-deltagarna kommer för att se hur skandinavisk scouting fungerar.

Dotterns kår anordnar lägret i samarbete med norska Ålesunds Spejdergrupp. De har redan haft besök av både franska och brittiska scouter. De är inte deltagare i WSJ utan har egna läger på diverse ställen i kommunen.

Från och med idag ska Camp Allarp ta emot 150 WSJ-deltagare i tre omgångar. Femtio varje gång som stannar i ett dygn per grupp. En salig blandning av nationaliteter blir det. Inget förutbestämt vilka som kommer utan det blir en överraskning när bussdörren öppnas.

På Torsdag åker sedan hela dotterns kår in till Rinkaby och deltager i alla aktiviteter på det stora lägret.

Jag känner på mig att vi får börja spara pengar till en Japanresa om fyra år...

lördag, juli 30, 2011

skojting

Eftersom Lotten, i en kommentar, önskade sig en berättelse om World Scout Jamboree så kände jag mig tvungen att införskaffa en inträdesbiljett.

Den 6 Augusti ska jag alltså åka till Rinkaby och ingående inspektera lägret. Tyvärr är jag alldeles för blyg för att göra en djupgående analys. Att komma med en rapport om infrastukturen ligger nog helt utanför mitt kompetensområde.

Men med tanke på hur fuktigt vi har haft det i nordöstra Skåne den senaste tiden är det kanske inte helt omöjligt att jag kan komma med en mögelrapport.

torsdag, juli 21, 2011

stygn


Många timmar har jag nu lagt på dotterns scoutskjorta. Alla märkena ska ju på innan lägernas läger börjar nästa vecka.

Jag nålar, tråcklar, och sprätter. För trots att jag både nålat och tråcklat så hamnar det snett. Jag gör om allt och avslutar med att sy fast märkena riktigt med små osynliga kaststygn.

Imorgon måste jag skaffa orange tråd till det trekantiga "scoutenmärket".

När jag tampats med det märket har jag nog bara två kvar...

onsdag, juli 20, 2011

Kivik

video

Gårdagen ägnades åt ett besök på Kiviks marknad. Det var riktigt, riktigt varmt på Österlen. Solen gjorde att man vandrade runt som en flämtande hund. Det fanns en på hela marknaden som hade ytterkläder på sig och det var min son. Sol på naken hud gör ju att man kan förlora några nörd-poäng. Det vill han ju inte riskera.

Vi letade genast upp William Arnes Motorcirkus. Det var ju mest därför vi suttit i långa bilköer. Vi blev alla imponerade och det var absolut värt de hundra kronor som familjebiljetten kostade.

Sedan handlades det tröjor och lakritsremmar. Sonen har en fäbless för diverse huvudbonader och kom hem med kinahatt, dao-li säger han att det heter, en militärhjälm och även en gasmask...

torsdag, juni 23, 2011

lunch


Nu på sommarlovet fixar sonen lunch till sig själv när jag är på jobbet. Ibland gör han omelett och ibland slår han på stort och sätter en jäsdeg för att svänga ihop en pizza. Han funderar på att lära sig snurra med degen som de riktiga pizzabagarna gör. Själv föredrar jag att han fortsätter kavla.

Vill man ha en snabbtillagad lunch kan man välja att göra som han gjorde idag. Då kokar man upp ett kilo gröna ärtor och sätter i sig.

Ett kilo....

onsdag, juni 22, 2011

tystnad

Här var det tyst och öde. Men när jag ändå är här kan jag ju passa på att berätta att jag varit och storhandlat inför midsommar.

Jag kom hem utan matjessill...

lördag, april 09, 2011

lärdom

Varje dag lär mig min trettonårige son mig något nytt. Igår fick jag veta att WINE är en rekursiv akronym som referar till sig själv. Blev jag så mycket klokare? Nej....

torsdag, april 07, 2011

inventering

Klockan halvåtta i morse ringde tolvåriga dottern till mig på jobbet. Hon hade inga strumpor att ta på sig. Jag svarade kallt: -Nähä... . -Men jag har absolut inga, sa hon. -Nähä, sa jag igen. -Då får jag gå barfota, sa hon och hoppades förmodligen på att jag skulle säga att hon kunde låna av mig. Men det sa jag inte för jag vet att hon lånat slut på mina så att jag går barfota, utan jag sa kallt: -Jaha... När jag kom hem från jobbet var hon inte hemma. Jag passade då på att inventera hennes gömmor. I skåp, lådor, garderober, hyllor, kassar och byråer hittade jag etthundraåtta strumpor i varierande storlek och renhetsgrad. (oj, vad trött jag blir på Blogger som envisas med att inte styckeindela det jag skriver)

måndag, februari 21, 2011

förskräcklig skönhet


Jag besökte en lumpaffär i byn. Där stod en pall. En pall som någon gjort alldeles förskräcklig genom att måla den lila. Jag provsatt den och den var fantastiskt skön att sitta på. Men jag hade ingenstans att ha den och eftersom den var förstörd med färg körde jag hem igen.


Väl hemma började jag vackla, hade jag fattat rätt beslut. Jag bestämde mig för att köra tillbaka och om den fanns kvar var det väl tänkt att jag skulle ha den.


Den blev min för en femtiolapp och nu ska den renoveras...

onsdag, februari 02, 2011

strålar

Stundtals tittar solen fram mellan molnen. Kallt konstaterar jag att solens strålar är obarmhärtiga när de söker sig in under soffan.

Som grädde på moset har jag bara en okomplett dammsugare hemma...

söndag, januari 30, 2011

vingslag

Wilhem och Klara

Tänk så mycket man undrar över när man ser ett gammalt foto. Här på trappan sitter herr och fru Meijer, min gammelfarfar och -farmor. De bodde i Säfsnäs, Dalarna, och fostrade många barn.



Jag undrar vad de tänkte där de sitter på trappan...

torsdag, januari 13, 2011

tjugondaknut


Nu är det över för denna gången och granen har åkt ut. Efter ett par slag med kvasten på stammen så blev den alldeles naken.


Det känns tomt nu...

torsdag, december 23, 2010

23 december

Klockan är bara tidig morgon, trots det har jag redan slängt ihop lite julgodis. Jag har tagit en semesterdag idag och tänker fixa lite julmat, plantera någon blomma och inhandla en handfull julöl. Förmodligen kommer det nog att bli lite snöskottning också.

Men mest av allt kommer jag att tindra med ögonen...

söndag, oktober 31, 2010

Halloween

Ding-dong ljöd dörrklockan hemma hos min arbetskamrat. Han gick och öppnade och där, på trappan, stod ett gäng ungar utklädda till läskiga figurer.

-Bus eller godis? sa de.

Arbetskamraten tittade på dem och funderade: Hmmm....bus...vad skulle jag kunna hitta på för bus?...hmmmm

-Ahhh, jag tror att jag tar lite godis, säger han till barnen, stoppar ner handen i deras korg och tar lite sötsaker.

Snopna lommar barnen därifrån och varnar nog alla andra ungar i byn för att gå till huset med den elaka mannen.

Så kan det gå när man har lite dålig koll på nya seder...

fredag, oktober 01, 2010

Lycka

Trettonåringen ringde mig på jobbet.

-Jag drar hem till Rutger.... (Rutger heter givetvis något helt annat)

Tänk att dessa fem ord kunde få mammahjärtat att slå en volt innanför bröstkorgen. Aldrig har jag väl vågat tro att han skulle säga något sådant.

Sex år har passerat sedan han var med en kompis senast...

måndag, september 27, 2010

odjur


Det var ovanligt tyst i hönshuset idag när den oäkta maken skulle mata hönorna. När han öppnade dörren förstod han varför. Därinne låg 12 hönor och 2 tuppar ihjälbitna.


Förmodligen är det en mink som varit inne hos dem, stackarna. Bitit ihjäl allihopa helt utan anledning. Kunde väl nöjt sig med en.


Minkar är söta, säger trettonåringen...

fredag, september 10, 2010

motsägelse

Så var det Fredagkväll igen och jag sitter och väntar på att den arbetslöse oäkta maken ska komma hem från jobbet...

onsdag, september 08, 2010

say cheese

Jag hade liksom lite planer för den oäkta maken nu när han ska vara hemma lite mer. Jag hade tänkt att han ska få bättre kondition och kanske bli av med lite chaufförsmage.

Igår drog jag ut honom på en promenad, ungefär 5km var min planering. Men efter drygt en kilometer tog orken slut, hans alltså, och jag fick lägga om rundan lite.

Varje dag ska vi gå...

Idag ringde han mig på jobbet och föreslog att han kunde ju gå en rask promenad så där mitt på dagen. På så vis skulle ju kvällen vara ledig för annat roligt.

Haha, trodde han att jag skulle gå den lätta...

Nu är det inte så att han är den enda som behöver motion och mindre omfång, utan även jag.

Varför har jag då ätit upp ett kilo Gorgonzola på tre dagar?

söndag, september 05, 2010

omvälvning

I morgon börjar den oäkta makens nya liv. Han är numera arbetslös, för ett tag i alla fall.

En liten förändring kommer nog att kännas av. Från att inte ha sett honom från Måndag morgon till Fredag kväll kommer han nu att vara hemma varje kväll.

Han har valt att säga upp sig själv för han är så trött på att ligga ute hela veckorna. Det passar tydligen att börja vara hemma på kvällarna nu när ungarna har blivit stora och självgående. Under småbarnsåren var det nog riktigt skönt att åka iväg. (nu är jag nog allt lite ironisk)

Undrar om middagen är klar när jag kommer hem från jobbet...

lördag, september 04, 2010

svar

För dig, som kommenterade anonymt i mitt förra inlägg, kan jag avslöja hur det gick för den oäkta maken. Det fanns några som hade en bättre dag än honom, men han slutade på en hedrande tredjeplats.