onsdag, januari 06, 2010

vetskap


En enda kvällskurs har jag gått på i mitt liv. Det var 1980-81 och jag var 13 år gammal. Yngst av alla deltagare.


Vi träffades i en ateljé hemma hos en konstnärinna boende bara en nerförsbacke från mitt hem. Jag minns inte hur många vi var men vi satt nog alla samlade runt ett bord av lite större modell. Själv målade jag med oljepastell och de andra höll på med andra tekniker.


En gång blev jag inbjuden till det röda boningshuset med vita knutar. Jag minns det bara vagt, men känslan av att det var lågt i tak och ganska mörkt därinne infinner sig. Konstnärinnan visade mig sina alster och berättade med finsk brytning att hon arbetat som formgivare på Upsala Ekeby. Om det företaget visste jag absolut inget då men la det ändå på minnet.


Innan vi gick ut fick jag två tavlor av henne som hon målat i en teknik jag inte alls minns vad det var. Bilderna är snarlika och går i färgerna brunt och orange, mycket sjuttiotal.


Nu är det längesedan jag såg henne och har många gånger tänkt på var hon håller hus.


Sedan ett par veckor vet jag var den lilla, lilla damen med basker på huvudet finns...

3 kommentarer:

Elisabet. sa...

Här har det inte heller blivit många kvällskurser, eller kurser öht för den delen. - man kan fråga sig varför -?

Kanske för att jag avskyr att binda upp min tid?

Eller för att jag under så många år av livet har arbetat kvällar?

Moster Mjölgumpa sa...

Jag gillar inte heller att ha massa i kalendern och jobbar man oregelbundet så är det ju inte heller lätt.

zilla sa...

Ester är ju min bästa väns farmor så det har blivit en del besök där under åren,så himla go & så duktig på att måla hon är väldigt saknad!