Linnea och pensée
Så här i halloweentider tycker jag att det kan passa med att visa en bild där jag och min vän är utklädda. Men så där förskräckligt skrämmande är vi inte.
Året är 1972 och vi ska på maskerad på barntimmarna. Jag minns att det var andra gången som jag använde min dräkt.
Min mormor hade sytt dessa dräkter av crepépapp ovanpå en vanlig gammal klänning/tröja. Inför denna maskerad tyckte min mamma att jag växt ur min linneaklädsel och kunde låta vännen få den. Men jag ville absolut inte lämna bort min fina dress.
Det hela slutade med att min mormor sydde en penséedräkt till min vän. Jag var så avundsjuk för att jag tyckte att den var så mycket finare än min.
Men vår vänskap klarade av detta och jag vet inte om vännen uppfattade att jag var förtröden på henne. Idag tänker jag ärligt talat inte alls på det längre.
4 kommentarer:
Jag ser vem av de två som är du! ;)
Och jag minns när jag av min au-pair-syster-i-Amerika fick en sån jättefin docka och så tog jag med den till min bästa kompis som var enda barnet och van att alltid ha det som var finast.
Hon bar i smyg ut den fina dockan som var lika stor som en halvårsbaby och satte ut den i potatislandet.
Dockhåret blev tovigt och aldrig sig likt ....
Så otroligt näpna niär. Själv var vitklöver på examen i ettan med crepepappersdräkt och allt. Men den hade fröken fixat.
Oj, fanns det fler som varit iklädda crepepapp. Trodde att jag och vännen var ensamma om det. Undrar om det var vanligt förekommande.
Skicka en kommentar