Min Vän
För många år sedan byggde mina föräldrar ett hus i ett helt nytt villaområde. Vi flyttade in i slutet av Augusti 1969. I grannhuset flyttade det in en familj där det fanns en flicka jämnårig med mig. Hon hette Marie.
Hon kom att bli min allra första vän. Vi var som ler- och långhalm. Vi tillhörde nästan varandras familjer. Kom och gick som vi ville i varandras hus.
Hon lärde sig att cykla, men att stanna var det problem med. Hon fick köra varv efter varv runt kvarteret medan vi andra hämtade hennes pappa så att han kunde stoppa henne.
Vi hade tävlingar med vinbärssnäckorna hos hennes mormor som bodde i Paradiset.
Tillsammans med hennes mormor brukade vi spela Canasta. Och mormor kunde rapa med vilje, vad jag var imponerad!
Vi hade väldigt roligt med Maries kasettbandspelare, själv hade jag bara en gammal rullbandspelare. Vi lyssnade på Pat Boone, sjöng till Sofia Dansar Gogo och Dagny.
-ohhohhohhh
-Dagny kom hit och spill...
-ohhohhohhh
-Dagny vänd rumpan till...
...trodde vi att texten lydde. Det har vi skrattat gott åt många gånger.
Vi var ett fantastiskt team när vi hade parorientering i skolan. Hon var mindre bra på att läsa kartor och jag var en usel löpare. Jag skötte kartan och när vi närmade oss en kontroll pekade jag med hela handen varthän hon skulle springa. Sedan stod jag och väntade på att hon skulle komma tillbaka till mig med stämplad lapp.
Vid grupparbeten i skolan var det alltid hon och jag. Redovisade gjorde vi i sketch-form. Mycket trams blev det.
Och just idag fyller denna alldeles speciella vän 40 år. Grattis!
Hon kom att bli min allra första vän. Vi var som ler- och långhalm. Vi tillhörde nästan varandras familjer. Kom och gick som vi ville i varandras hus.
Hon lärde sig att cykla, men att stanna var det problem med. Hon fick köra varv efter varv runt kvarteret medan vi andra hämtade hennes pappa så att han kunde stoppa henne.
Vi hade tävlingar med vinbärssnäckorna hos hennes mormor som bodde i Paradiset.
Tillsammans med hennes mormor brukade vi spela Canasta. Och mormor kunde rapa med vilje, vad jag var imponerad!
Vi hade väldigt roligt med Maries kasettbandspelare, själv hade jag bara en gammal rullbandspelare. Vi lyssnade på Pat Boone, sjöng till Sofia Dansar Gogo och Dagny.
-ohhohhohhh
-Dagny kom hit och spill...
-ohhohhohhh
-Dagny vänd rumpan till...
...trodde vi att texten lydde. Det har vi skrattat gott åt många gånger.
Vi var ett fantastiskt team när vi hade parorientering i skolan. Hon var mindre bra på att läsa kartor och jag var en usel löpare. Jag skötte kartan och när vi närmade oss en kontroll pekade jag med hela handen varthän hon skulle springa. Sedan stod jag och väntade på att hon skulle komma tillbaka till mig med stämplad lapp.
Vid grupparbeten i skolan var det alltid hon och jag. Redovisade gjorde vi i sketch-form. Mycket trams blev det.
Och just idag fyller denna alldeles speciella vän 40 år. Grattis!
7 kommentarer:
GRATTIS i efterskott, MARIE! (Vi var ju klasskamrater ett par år på gymnasiet) Trevligt inlägg, Mjölgumpan! Läser Marie din blogg? Vi hörs snart igen, hoppas jag. KRAMEN!
Vilket fint inlägg, och vilket härligt foto! Som ett litet fönster in i dåtiden...
Hej
Det här är Marie som numera är 40 år gammal.
Jag vill bara säga att jag läst inlägget och tycker att det var trevligt. Jag känner igen mig och har inte åldrats en dag sen dess!?
Jättetrevligt att läsa och mycket igenkänning ..-)
Speciellt Dagny-låten.
Det är så underbart med såna vänner. Jag har också en sån vän som är närmast som en syster för mig, vi har verkligen delat allt. Va glad jag blir att du inte glömt mig, känns trist att jag mer eller mindre försvann från bloggen precis när jag hittade dig. Jag har inte tänkt lägga av med bloggandet, det har bara varit så himla mycket med allt annat ett tag. Ha det bäst!
Härligt, mysigt inlägg!! grattis till ´Marie!
jag rikigt känner mysiga 70-tals vibbar! Gillar fotot!
Hej!
Fick en nostalgikick av det gulnande fotot och den ikännbara barndomen. Själv är jag född -68...
Skicka en kommentar