AJS

Nu är det dags för denna AJS modell 18s 1954 års modell att likt Fågel Fenix återuppstå ur askan. Min pappa köpte den 1975 i Blekinge. Den hade inte gått så mycket för sin ålder. Kanske beroende på att en av de tidigare ägarna bodde på Hanö, och där är inte motorfordonstrafik tillåten. Kanske får man ha moped.

Det var just denna motorcykel som pappa fick mig till att övningsköra på i vår trädgård. Jag kan ju tala om att jag absolut inte var intresserad att öva dragläge på en veteranare med växel och broms på fel sida. Speciellt inte hemma på gräsmattan. Och absolut inte för att det även stod lite träd ivägen. Men min pappa säger alltid: -Ah, det är väl ingenting.
Och jag kände mig mer eller mindre tvungen. Jag satte mig på cykeln gasade lite och släppte kopplingen så försiktigt jag kunde. Men inte tillräckligt..... Jag for iväg som skjuten ur en kanon och snuddade nästan det japanska körsbärsträdet. Sedan sa pappa att jag inte behövde prova mer.

För minst sex år sedan gav sig min pappa ut på en runda i Blekinge med sina arbetskamrater. Efter god mat och nytankade maskiner körde de vidare upp i skogen. Strax utanför Åkeholm började det brinna i förgasaren. De försökte att släcka på alla sätt de kom på, men förgäves.

Elden stod till slut som en kvast ur bensintanken. Alla aluminiumdetaljer smälte och la sig på asfalten som glittrande skogstjärnar.Brandkåren kom och cykeln fick köras hem av bärgaren.

Sedan dess har den stått och vilat i garaget. Svart, sotig och oljig långt ifrån sina glansdagar. Då hade den vackert glänsande kromad tank med svartmålade fält.

Nu kom det sig så att uppe i Burträsk satt det en man helt sysslolös och längtade efter att ha något att göra. Vad kan då passa bättre än att ta sig an denna skönhet.

Det var bara att sätta igång att skruva isär den i smådelar, eftersom den skulle in Burträskarens bil. Var han placerade frun och packningen från en veckas Skånesemester det vet inte jag.