lördag, oktober 17, 2009

Svart 50-tal


På bloggen 50-tals keramik finns ett inlägg om svart 50-tal. Jag har själv en liknande stringgubbe som Yvonne visar upp men väljer jag väljer att visa en annan favorit.


Denna lilla gosse blev min förra sommaren. Jag stod länge och tvekade på grund av priset och ställde tillbaka honom på hyllan. Jag gick funderandes vidare i de långa raderna av säljare på Degeberga samlarmarknad. Innan jag skulle åka hem återvände jag till gossen. Vände och vred...


Jag intalade mig själv att det bara är köpen man inte gör som man ångrar och plockade fram börsen.


Tänk att inte en sekund sedan dess har jag ångrat att han fick följa med mig hem...

8 kommentarer:

Anonym sa...

Vad kul att se att det finns fler än jag som uppskattar det där exotiska inslaget som fanns i var mans hem på 50/60-talet!!
Och din "vän" har jag åxå men med klädsel.
Nu har mitt vardagsrum just "Afrika + 50-tal" som tema och gissa att det är med ångest när jag ska damma av ett 70-tal byster å figuriner å lika många väggprydnader *suck* Nä, någon minimalist kommer jag aldrig att bli! Fortsätter nog med det vardagsnära,,,och att spana vidare på loppis :)

Hälsningar
Cen i Falun

Libby sa...

Moster Mjölgumpa: Ja, min smak håller ju på att fördärvas... så jag tycker pojken är... jättefin.
Cen i Falun: Ditt vardagsrum låter ju helt fantastiskt! Har du en blogg eller visar du bilder på detta Afrika + 50-tal någon annanstans?

Moster Mjölgumpa sa...

Cen: Jag skulle också väldigt gärna se ditt vardagsrum. Jag gillar, till vissas förskräckelse (läs Libby) verkligen den naiva exotismen som rådde på 50talet.

Libby: Vad underbart att du börjar ta ditt förnuft till fånga. Ska jag avslöja en sak för dig?

Jo, det är så att gossen inte är av gips utan porslin!

liten på jorden, men STOR i orden sa...

Åh,vad fin den var!
Jättegullig!

Appropå mitt inlägg. Ett stort TACK! Vad svårt det är att försöka hålla sig på en pedagogisk och övertydlig nivå,samtidigt som man vill peka på allvaret och dessutom hinna lyfta fram kärleken och hoppet. Till sonen alltså. Tycker jag.
Speciellt nu,när tonåren dessutom bubblar fram mitt i allt.
Jag kan tycka att det är oerhört svårt tillåmed.
Nåt tips, för diagnosbarnsmammor?

Kram!

Erica & Sussie sa...

Hej! Vad trevligt att du läser vår blogg! Alltid kul med läsare som ger sig till känna... Hoppas vi kan roa dig! Kram

Tankevågor sa...

Vad trevligt att få se den här pojken här hos dig!! Minns att min barndomsgranne hade en liknande...
(nu talar vi också om 50-60 talet när jag var liten)

Själva hade vi en vacker afrikansk kvinna med en hand upp på huvudet där hon bar en sorts korg.
Tyvärr vet jag inte vad den tog vägen.

BRA att han fick följa med dig hem...du skulle säkert ångrat dig annars. :-)

Gamla saker och fina ting sa...

Jag skulle ångrat mej om jag inte köpt den. Vilken tjusig kille. Mycket snajsigare än de kvinnliga bysterna. ;)Tack för kommentaren hos mej..

Annika sa...

Äkta 50-tal!
BRA köp!
Riktigt bra!
Precis, för det är just så det är; om man inte köper ångrar man sig gruvligt.