Husesyn

Igår var jag ute på en promenad. Längs den lilla härliga vägen som leder genom en lantlig del av byn ligger ett gammalt grevahus. Det har stått öde i många år men nu är det någon som tagit sig an det.

Jag kunde inte låta bli att gå in i trädgården för att kika in i huset. Jag är omåttligt förtjust i gamla hus. Tycker att man riktigt kan känna historiens vingslag.

Fönsterna har plockats bort, fasadbrädorna är borttagna, och en pump står källaren för att ta bort vattnet som finns där.

I ett rum stod det en gammal soffa, i ett annat fanns det en vacker kakelugn. Köket kunde jag inte riktigt komma in i för där fanns inget golv, bara en avgrund ner i källaren. Men jag kunde se kakel som följde väggen runt en hörna. Flera lager tapeter satt det på väggen i farstun.

En stor gammal länga finns det också som ligger vinkelrätt mot boningshuset. Ett härligt vårdträd står det också på tomten.

Här skulle jag visst kunna tänka mig att bo, men renoveringen hade nog inte varit så rolig att ta sig an. Det är alltid mer jobb än man kan tänka sig. Och med tanke på hur jobbigt jag tycker att det verkar så vill jag inte ens tänka på hur jobbigt det i verkligheten skulle vara.