Så var det Fredagkväll igen och jag sitter och väntar på att den arbetslöse oäkta maken ska komma hem från jobbet...
Jag hade liksom lite planer för den oäkta maken nu när han ska vara hemma lite mer. Jag hade tänkt att han ska få bättre kondition och kanske bli av med lite chaufförsmage.
Igår drog jag ut honom på en promenad, ungefär 5km var min planering. Men efter drygt en kilometer tog orken slut, hans alltså, och jag fick lägga om rundan lite.
Varje dag ska vi gå...
Idag ringde han mig på jobbet och föreslog att han kunde ju gå en rask promenad så där mitt på dagen. På så vis skulle ju kvällen vara ledig för annat roligt.
Haha, trodde han att jag skulle gå den lätta...
Nu är det inte så att han är den enda som behöver motion och mindre omfång, utan även jag.
Varför har jag då ätit upp ett kilo Gorgonzola på tre dagar?
I morgon börjar den oäkta makens nya liv. Han är numera arbetslös, för ett tag i alla fall.
En liten förändring kommer nog att kännas av. Från att inte ha sett honom från Måndag morgon till Fredag kväll kommer han nu att vara hemma varje kväll.
Han har valt att säga upp sig själv för han är så trött på att ligga ute hela veckorna. Det passar tydligen att börja vara hemma på kvällarna nu när ungarna har blivit stora och självgående. Under småbarnsåren var det nog riktigt skönt att åka iväg. (nu är jag nog allt lite ironisk)
Undrar om middagen är klar när jag kommer hem från jobbet...
För dig, som kommenterade anonymt i mitt förra inlägg, kan jag avslöja hur det gick för den oäkta maken. Det fanns några som hade en bättre dag än honom, men han slutade på en hedrande tredjeplats.
Jag sitter här och funderar på hur det går för den oäkta maken idag. Han befinner sig någonstans i trakten av Borgholm. Där pågår i helgen SM i 3D-bågskytte.
Om han har sin allra bästa dag någonsin och alla konkurrenter sin absolut sämsta, då kan det ju gå hur bra som helst...
Typ, bah, visst och liksom är ju ord som ofta förekommer i ungdomars talspråk. Min trettonåring har också vissa ord som dyker upp så pass ofta att jag reagerat.
Nåväl, dock och dessutom är frekventa ord i hans vokabulär...
Det där gänget stängselstolpar av ek har nu under ett par veckors tid grinat åt oss på skånska. De behöver komma ner i marken för att hålla upp taggtråden lite. Vissa av de äldre stolparna har blivit väldigt dåliga och vi fick dessa bättre begagnade av min pappa.
Problemet är bara var släggan gömmer sig. Vi söker också efter det speciella verktyg som man slår i "maunarna" med.
Kan de gömma sig bakom den stora lo-porten?
Vid de flesta häckklippningar förlorar förlängningskabeln cirka en meter av sin längd. Fast i år klarade den sig. Jag ska kanske inte ropa -Hej, för vi har några häckstumpar kvar. Men de sparar vi till en annan dag...
Första dagen på semestern får bilen bärgas hem, då blir man lycklig. Verkstaden har semesterstängt i tre veckor från och med imorgon, då blir man ännu lyckligare...
Sommaren 2002 köpte jag mig en begravningsklänning på Polarn o Pyret. Den var på rea, 50kr istället för 800. Riktigt dyster är den. Slutar strax nedanför knäna och ärmar ner till armbågarna. En perfekt klänning för sorg.
Sju år senare, i höstas närmare bestämt, skulle den användas igen. Då insåg jag att fler kilon skulle den inte klara av.
Idag är det dags igen och ytterligare kilon har tyvärr hamnat på min kropp. Hade det bara varit på magen de satt sig kunde jag ju dragit in den under dagen. Men nu är det inte så, och rumpan är inte lika lätt att dra in...
En förfärlig motvind hade jag när jag cyklade hem från jobbet idag. Som om inte det var nog så har mina jeans blivit lite små. Så små att benmusklerna ganska snart började lida av syrebrist.
Förvisso är det stretchjeans, men även sådana byxor har ju en töjningsgräns...
.jpg)
