fredag, juli 13, 2007

Österlen


Fredagen den trettonde betämde vi oss för att köra en runda på Österlen. Vädret var ju faktiskt lovande. Sol och blå himmel....
Vi började med att köra till Bredarör i Kivik. En stor hög stenar med en ringlande gång som leder in i en gravkammare. Inne i kammaren står ett antal stenar resta. De har hällristningsliknande målningar. Vackert belysta är de också.

Sen gick färden längs kusten ner till Simrishamn. Här parkerade vi bilen och gick en runda i stan. Vi gick in i en affär som sålde allsköns bråte. Ungarna köpte varsin humörsring som sägs ändra färg efter vilket humör man är på. Men det är ju temeraturen som styr det. När vi kom ut från butiken regnade det, faktiskt överraskande.


Efter det styrde vi kosan mot Kåseberga och Ales stenar. En mycket brant backe ledde upp till skeppssättningen. Vi vankade runt och letade upp stjärnbilderna som var inristade som skålgropar. Delfinen och Svanen var det.
Vi åt lite mat på Ahls fisk innan vi for iväg.

Nästa anhalt var Ystad. Där var tanken att vi bara skulle strosa runt, och så blev det. Först stannade vi till vid Möllers bageri. Jag måste ju bara provsmaka Milanostänger. Efter det gick jag bort och knackade på Elisabets fönster. Fast hjärtklappning hade jag, eftersom jag är så feg. Hon öppnade fönstret och vi skakade hand. Ögon som glittrade ikapp med solen hade hon.

Ystads turistbyrå har en broshyr som heter "I Wallanders spår". Jag tycker att det för alla bloggare hade varit intressant om de gett ut en liknande i Elisabets spår också.
Efter att ha följt hennes blogg i över ett år nu kändes det nästan overkligt att få se Möllers café, Maggans secondhand, den lilla närbutiken där hon jobbat, och inte minst Elisabet själv. En konstig känsla över att allt fanns på riktigt, som om jag trott att det var hämtat från en fiktiv roman.


Efter underbart vackra Ystad var vi lite trötta och gav oss hemåt. En halvmil hemifrån sträckte sig skorstenarna på min arbetsplats mot den blå himlen. De riktigt hånskrattade åt mig för att min semester nu är slut. På Måndag är det dags att ge sig dit igen. Tolv månader kvar till nästa semester!

3 kommentarer:

Elisabet. sa...

TACK för att du verkligen tog dig tid och mod och knackade på mitt fönster!
I mitt vardagsrum satt danska vännerna och blev så förvånade när jag berättade hur det hela hängde ihop ..-))

Anonym sa...

Vilken trevlig dag ni haft! Österlen är vackert. Och modig var du som vågade knacka på. Där hade jag nog fegat ur. Och häng inte läpp för att det snart är vardag för dig - ordning och reda är också en lyx att njuta av.

Jill Wegerup sa...

Österlen är magiskt. Sommaren 04 och 05 jobbade jag på Kvällsposten, passade då på att göra ordentliga rundturer på österlen med pappa respektive sambon. Är så mycket vackert att se. Du verkar ha sett samma pärlor.

Hittade hit från annika.