lördag, augusti 25, 2007

3 till 4


Svägerskan hade bestämt att nu fick det vara nog med att dela bostad med spöken. Det var inte längre så trevligt med gardiner som hängde med avigsidan inåt när hon kom hem, väckarklockor som flyttade på sig och mattor som vreds runt.

Vi tillkallades som flytthjälp. Jag kan tala om att bära ner möbler från tredje våningen för att bäras upp till fjärde våningen några minuter senare inte är så roligt. Vi bar, asade, drog, och puttade så vi blev alldeles utmattade. Till slut var det en pärs att bära upp en bara blomkruka till fjärde våningen. Allt gick på ren vilja, för orken var för länge sedan slut.

En hylla var groteskt tung. Ner för de tre våningarna kom den men ingen orkade bära den upp för åtta trappor. Alltså fick den följa med hem till vårat hus istället;-)

Den nya lägenheten har större spökpotential än den förra tycker jag. Huset är nog byggt i början på förra århundradet. Ett härligt gammalt kök med serveringsgång, stuckatur i taket och fiskbensparkett med en ram runt. En gammal öppen spis fanns det också med eldfast tegel från Skromberga.



Vackra fönster med vacker utsikt är det också. Allt blir säkert bra och hoppas att spökena inte följde med i släpet.

8 kommentarer:

Annika sa...

Wow! Spännande det låter med spökhus. ja, inte för att jag skulle vilja bo i ett sådant, ALDRIG!!! Fy sjutton! jag förstår så väl att hon ville därifrån. Huamig!!!

Elisabet. sa...

Och vilka fönster ....!

Pappa Nicke i USA sa...

hmm, spännande, men hemskt samtidigt...jag som är lite mörkrädd skulle inte kunna bo där

Anonym sa...

Oj, jag ryser! Skulle vilja höra mer om spökerierna ... Har du skrivit om dem förut? Jag har precis hittat till denna blogg! *Tassar försiktigt omkring*

Moster Mjölgumpa sa...

Nej jag har inte skrivit om dem förut. Tycker själv att det är jättespännande med spöken, men har aldrig upplevt något själv.
Min syster hade ofta hembesök när hon bodde i en vindsvåning i Oslo. Huuuu!

Annika sa...

Åh, berätta lite mer om det övernaturliga, please...Jag är själv livrädd, men nyfiken. Mörkrädd likaså...
Men har faktiskt upplevt underliga saker själv vid sommarhuset...

Moster Mjölgumpa sa...

Nu blev jag nyfiken så nu måste ju du berätta Annika.....

Lena sa...

Har spökena tagit dig, Mjölgumpan? Det var längesen du skrev. Väntar på fler spökhistorier tagna ur verkligheten. KRAMEN, vännen!