Grand Canyon

Dagen började med en enkel frukost på hotellet. Vi kom lite sent så de hade redan börjat plocka undan.

Den oäkta maken trivdes så bra här med ljudet från Santa Fe-banan så att vi bokade en extranatt här. Han låg och räknade tåg i stället för får igårkväll. Han kom till 14 innan han somnade.

När vi gjort oss färdiga körde vi till Subway och köpte fyra baugetter som vi tog med som lunch på dagens utflykt.

Vi körde nog i en och en halv timme innan vi kom in i Grand Canyons nationalpark. Väl framme betalade vi inträdet på $25 och körde in i parken. Det blåste väldigt mycket. Vi gick först en sväng runt Visitor Centerområdet för att sedan köra längs med kanjonen mot Desert Veiw. Vi stannade till på flera ställen och beundrade den vackra utsikten innan vi några timmar senare lämnade området. Vi kom in i Navajoindianernas reservat där de stod längs vägen och sålde sina handarbeten.

Vi har precis varit på Sizzler och ätit och nu ligger de andra på sängarna och slappar. Den oäkta maken har ikväll räknat tågvagnar. Ett tåg hade fyra lok och etthundrafyra vagnar, lastade med fyrtiofotscontainers i dubbel höjd. Oj vad han är imponerad!

Tolvåringen, som jag felaktigt kallade elvaåringen i ett tidigare inlägg, men som snart blir trettonåringen, vill helst bara vara på hotellet och tioåringen längtar hem till sina kompisar. Vi som inte ens varit här en vecka av de tre...

berg och dal

Igår hade vi vår jobbigaste dag än så länge. Vi hade övernattat på ett Super8-motell i Yucca Valley där jag blev väckt, av ett fordon utanför, redan halv fyra på morgonen. Efter dusch och frukost som ingick i priset så gav vi oss iväg.

Vi körde in i en nationalpark som heter Joshua Tree. Här finns fantastiska klippformationer och joshuaträd. Vi var ute och klättrade lite och vissa av oss lyckades få kaktustaggar i fötterna. Så ett tips är att aldrig gå, vare sig barfota eller med flipflop i öknen.

Efter det begav vi oss mot Flagstaff där vi bokat ett nytt Super8rum. Och det var här det fruktansvärt tråkiga och jobbiga började. Jag tror att vi körde i 60 mil genom Mojaveöknen som bjöd på ett ogästvänligt landskap. Smala krokiga vägar, som gick som en berg och dalbana. Inte någonstans kunde man köra om alla gigantiska husbilar som tillochmed hade en vanlig bil på släp.

Men till slut lämnade vi öknen och det gick stadigt uppför. Vi är nu på 7000 fots höjd och man känner sig nästan hemma bland tallar och snö.

Motellet vi bor på ligger utmed en dubbelspårig järnväg där godstågen dundrar förbi.

Tut tut sa tåget....*

*tillägnat min mamma

uppkopplad

Flyget blev ombokat och vi är framme. Men trasigt flygplan och LÅNG väntan i flygplansstolarna gjorde resan ganska jobbig.

Efter trettio timmar i farten så är motståndskraften mot övertalningar inte så hög, vilket medförde att vår hyrbil byttes mot en ännu större och dyrare än vad vi bokat hemifrån.

Vi har avklarat LA och det är vi glada för. Staden var ganska jobbig att köra omkring i så gps´n jag köpte innan vi åkte är värd varenda öre.

Den oäkta maken satt nog lite illa på planet så han har så ont i benet. Han drar det nästan efter sig, men det släpper snart, säger han.

I natt ska vi sova i Yucca Valley, en gudsförgäten ort i öknen, som jag inte skulle vilja bo i. Men här funkar iallafall intenet till skillnad från hotellet i LA. Vi blev så lyckliga att vi kan hålla kontakt med omvärlden och allt känns mycket lättare med hotellbokningar.

I morgon beger vi oss på väg mot Grand Canyon, som inte imponerar på elvaåringen. Det finns ju hur många kanjoner som helst...

Stånk

Inte sedan 1998 har jag varit på flygsemester. Då gick resan till Miami. Just då bestämde sig de danska piloterna för att strejka.

Nu tolv år senare är det dags för en trip till västra Amerika. Just då behagar kabinpersonalen gå ut i strejk...

sonens funderingar

-Curling är märkligt (paus) en riktigt duktig fönsterputsare skulle nog kunna spela...

grannar

Mina grannar har varit bortresa ett antal gånger denna vintern. Givetvis har det snöat varje gång de rest bort. Fast att missa ett snöfall denna vintern hade varit svårt.

Så denna vintern har jag fått lite mer motion än vanligt eftersom jag haft två garageuppfarter att sköta. Häromdagen kom frun i grannhuset in till mig med en underbart vacker tulpanbukett som tack för hjälpen.

Den står nu i min mammas avlagda tyska vas och förgyller min vardag...

vad jobbigt

Ska jag verkligen slösa tre veckors semester på att åka hemifrån. Tänk så skönt jag kunde ha det här hemma. Bara ta dagen som den kommer, inga tider att passa, ingen stress utan bara lugnt och skönt.

Det är sådant jag tänker på, fyra veckor innan avresan...

kol

Enbart för att bespara er besväret, så har det i vårt provkök gjorts en test denna veckan. Jag förstår att ni länge varit nyfikna på hur nudlar ser ut efter en timme på spisplattan.

Nu kan vi efter att tolvåringen tog initiativet till provkörningen, medan jag var på innebandyträning med dottern, visa resultatet.

Instruktioner:

Koka upp vatten

Lägg i nudlarna, lägg på locket och låt stå kvar på spisen

Gå och sätt dig vid datorn

När du efter lite mer än en timme känner att det luktar konstigt går du ut i köket.

Lyft på locket och låt röken välla ut i huset

Försök dammsug ut all rök

Jag kan tala om att grytan blir nog aldrig mer som den varit, och 3 dygn efter koket så luktar det fortfarande brännt i hela huset...

lättnad

Medan tolvåringen tittar i morgontidningen säger han:

-Det är tur att sporten är en bilaga, för då kan man bläddra förbi den snabbt...

Väggord har ju varit populärt ett tag nu. Diverse deviser i svart snirklig stil sätts upp på väggar lite här och var.

Carpe diem

Välkommen

Kärleken övervinner allt

Ett auktionsköp, och jag kan skriva BRÖD och MJÖLK i stora, röda, halvt söndervittrade blockbokstäver av trä....

Hårfagre

Det är ungefär sex år sedan jag tyckte att tolvårige sonens frisyr var acceptabel. För varje år har håret blivit längre och jag har skämts mer och mer när vi varit ute bland folk.

Nu hängde det halvvägs ner på ryggen och såg fruktansvärt slitet och ovårdat ut. Då äntligen sa han att han börjat fundera på att klippa sig lite.

-Det finns en i min parallellklass som har en fin frisyr, sa han en dag.

Jag blev lycklig att han äntligen vill se ut som någon annan och inte alltid skilja sig från mängden. Detta till trots att jag nog aldrig själv följt strömmen. Jag hoppades på att det skulle vara en kort, fräck frisyr som skulle göra sig bra på en kille på väg in i tonåren och frågade ivrigt:

-Vem är det då?

-Carolina, svarade han bestämt.

Nu är han klippt och det blev som han ville, en haklång page med lika lång lugg. Vad kunde jag förvänta mig av en kille som vägrade vara med i Luciatåget om han inte fick vara tärna...

vetskap

En enda kvällskurs har jag gått på i mitt liv. Det var 1980-81 och jag var 13 år gammal. Yngst av alla deltagare.

Vi träffades i en ateljé hemma hos en konstnärinna boende bara en nerförsbacke från mitt hem. Jag minns inte hur många vi var men vi satt nog alla samlade runt ett bord av lite större modell. Själv målade jag med oljepastell och de andra höll på med andra tekniker.

En gång blev jag inbjuden till det röda boningshuset med vita knutar. Jag minns det bara vagt, men känslan av att det var lågt i tak och ganska mörkt därinne infinner sig. Konstnärinnan visade mig sina alster och berättade med finsk brytning att hon arbetat som formgivare på Upsala Ekeby. Om det företaget visste jag absolut inget då men la det ändå på minnet.

Innan vi gick ut fick jag två tavlor av henne som hon målat i en teknik jag inte alls minns vad det var. Bilderna är snarlika och går i färgerna brunt och orange, mycket sjuttiotal.

Nu är det längesedan jag såg henne och har många gånger tänkt på var hon håller hus.

Sedan ett par veckor vet jag var den lilla, lilla damen med basker på huvudet finns...

Gott Nytt År

Igår hade jag det jättetrevligt på nyårsfesten. Det är väl det kroppen får betala för idag...

ria

En ny torktumlare har inhandlats. I den gamla var nog ett lager eller två helt slut. Det väsnades så hemskt att man inte kunde vara i huset medan tvätten torkade.

Sonen tror att han vet vad det finns för processor i tumlaren. Förmodligen är det samma som i Sinclair ZX Spectrum, nämligen Zilog Z80. Detta tror han eftersom detta är den vanligste processorn i enklare grejer. Microugnar, tvättmaskiner och torktumlare behöver inte en så stark processor eftersom de inte ska behandla så mycket information, menar han.

Världens starkaste dator är IBM Roadrunner, roadrunner betyder tuppgök och jag skulle behöva kunna stenografi för att hinna med tolvåringens svada.

Mina öron ramlar snart av...

njutningsfullt

Kalkonen står i ugnen och jag ligger på soffan, viftar på tårna och äter knäck. Alldeles ensam hemma är jag, kan det bli bättre...

God Jul

Moster Mjölgumpa och storasyster Inna-Pinna önskar dig en God Jul ända från sextiotalet. Redan på den tiden hade jag det namnet.

Jag kokar gröt i strumporna, som min mamma sa när kalasbyxorna hade glidit ner så att det såg ut som om jag hade storlek 42 i skor.

I fönsterkarmen står det minsann en gipsnegress och jag undrar i mitt stilla sinne var hon tog vägen.

Ha nu en skön och avslappnad dag...

tunga fjät

Tidigare ikväll begav jag mig till kyrkan för att beskåda ett vackert luciatåg och lyssna på skönsång. Stämningen var behaglig och stearinljusen spred ett vackert sken.

Nu var det nog inte bara ljusen som brann, för under andra sången spred sig en oangenäm doft av brännt hår i den vitkalkade lokalen...

671130

Vid frukosten nu i morse frågade den oäkta maken vilket datum det var idag.

-Den 30 November , svarade jag och tänkte att nu måste han ju komma på att det är min bemärkelsedag idag.

-Fan, jag har glömt att betala räkningarna, var hans enda reaktion.

Varför skulle han komma ihåg att betala dem när han inte minns viktigare saker...

671130

Imorgon fyller jag år, och den oäkta maken har nog ingen aning om att så är fallet.

Själv sitter jag här i soffan och kan inte låta bli att småfnissa när jag tänker på det. Oj vilka kval han kommer att lida den stund han kommer på det, kanske veckor försent. Lite skadeglatt sitter jag här och njuter.

Det är nästan så att jag blir lite besviken om han väcker mig med ett Grattis imorgonbitti...

Det var en gång...

Tidigt en morgon, ungefär vid halv fem, var det dags för en oäkta make att bege sig till sitt arbete. Eftersom det var alldeles svart, snön föll och det därtill saknades torkarmotor i bilen han skulle framföra, erbjöd sig sambon att skjutsa honom med den lite bättre bilen.

.

Mannen tyckte att det var onödigt och trots tjat från kvinnan så gav han sig iväg i den gamla hirken. Efter ett par kilometer skulle han köra in på en mack för att tanka, tyvärr fanns det där en osynlig refug, som bilen blev hängande på.

.

Med en intryckt styrväxel undrar jag om detta inte var nådastöten för min älskade trotjänare...