Bevare mig väl....

Nyss hemkommen från dotterns föräldramöte. Det var ett trevligt sådant men jag tror att från och med ikväll tycker alla andra föräldrar att jag är hemsk.

Det var så här att fröknarna i de båda tvåorna på skolan delat upp alla föräldrar i grupper om fyra. Sedan skrivit in våra namn på ett schema som sträcker sig nu från andra till sjätte klass. En grupp på höstterminen och en på vårterminen.

Jag blev placerad nu denna höstterminen och blev alltså ansvarig för att ordna julfesten, visserligen tillsammans med tre andra, men lite kort om tid är det väl ändå.

Problemet är att jag inte är ett dugg förtjust i dessa julfester. Jag riktigt ryser vid tanken på att behöva anordna en.

Och det sa jag.........

Det var ingen alls som stöttade mig, utan de ansåg att barnen tycker att det är så skojigt, och då får man ju ställa upp för dem.

Jag kan ställa upp genom att motvilligt masa mig dit om någon annan ordnar det. Men jag kommer inte att vara lycklig.

Räcker det inte att barnen har julmys med fröknarna på skoltid en av de sista dagarna, för det ska de också ha. Nej samla ihop två klasser med föräldrar och syskon i en liten matsal. Då blir det stimmigt vill jag lova, så kan jag sitta där med mitt falska leende.

En vänlig själ ställde upp för mig och erbjöd sig att byta med mig. Jag blev lättad och antog erbjudandet. Nu ska jag vara med och ordna julfest i femman om tre år. Måtte ungarna ha växt ifrån detta elände då.