söndag, januari 18, 2009

änglaspel


När jag var liten visste jag att min mamma spelade harpa. Jag ifrågasatte aldrig varför jag inte fått höra strängarnas vibrationer. Jag tyckte inte heller det var konstigt att hon aldrig någonsin nämnde harpan. Inte visade hon heller något som helst musiköra eller intresse.


Ändå visste jag, den stod ju inne i min garderob. Den längtade förmodligen på att bli framplockad för att få sprida ljuva toner.


Flera år senare fick jag reda på att det var en flamskväv.

6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Hahahhaa!!!!! Underbart!

Moster Mjölgumpa sa...

Ja, det minnet har gett mig många leende genom åren.

Lena sa...

Härlig anekdot. Vilken mysig fantasi. KRAMEN!

Anonym sa...

Härligt. Och inte bara spelade hon harpa utan hade uppenbarligen traktens coolaste glasögon också!

PGW sa...

:-)) Underbart!!

Anonym sa...

Haha...cool hon ser ut på bilden! Fräcka brillor!!! Kram