Nytt år, samma gamla visa...
...fast det är nog upp till fyra år gamla synder som bakom min rygg hånskrattar åt mig.
Hemkommen från årets första arbetsdag hittar jag två brev från försäkringskassan i postlådan. Båda breven handlar om samma ärende men skrivet av två olika handläggare. Den ene vet nog inte vad den andra gör.
Jag har ansökt om tillfällig föräldrapenning för dottern den tionde och elfte November. Glömde tydligen att skicka med intyget från läroanstalten där de intygar hennes frånvaro. Vilket läraren konstigt nog kunde skriva under på.
Mayvor Handläggare vill ha intyget senast den 7 Januari och Karl-Fredrik Statsanställd vill ha det senast den 15. Jag väljer att rätta mig efter Kalle eftersom han är den av de två som kallar min dotter vid hennes rätta namn.
Det är ett litet konstigt förhållande mellan mig och blanketter. Jag tycker egentligen inte att de är så jobbiga att fylla i. Det är när de av någon konstig anledning samlas på hög som det blir jobbigt. Då åker mina skygglappar på.
Många gånger har högen plockats fram för att skickas till inläsningscentralen i Östersund. Ändå finns den fortfarande kvar här i huset. Den äldsta lappen lider stor risk att snart angripas av skadeinsekter, den härrör från November 2004!
Mamma, du sitter väl och skakar på huvudet när du läser detta. Men jag kan tala om att din andra, mer ordentliga dotter inte är ett dugg bättre.
7 kommentarer:
Skrev nyss en låååång kommentar, men den ville bloggen inte ha. Får försöka igen...
Antingen är du super-blankett-slarvig eller så behöver du helt enkelt inte pengarna. Sätt in dem på mitt konto ist... ;)
Stooooora KRAMEN och god fortsättning på det nya blankett-året, min vän. Snart kommer självdeklarationerna. Tiden går fort ;)
Haha, tack! (Kepsinlägget)
Jag tycker räkningar är jobbiga! Vill inte öppna dem och definitivt inte betala dem. Men man gör det ju, såklart, men med gråten i halsen. Jag vill ju ha kvaaaar mina pengar ju! Och hyran, vad tradigt att betala samma summa varje månad! Skittrist.
/Sill-Britt
Ska jag berätta en hemlighet för dig?
Jag har ännu aldrig öppnat ett orangefärgat pensionskuvert.
Jepp.
Det kallas för strutsmentalitet, säger pv som tror sig veta det mesta.
Alltså... goa moster... vet inte om du anar ens hur fantastiskt rolig du är! Jag viker mej dubbel!
Varför satsar du inte på att knäcka extra som krönikör i nån tidning???!!! Typ i "Vi föräldrar" eller liknande... Du skulle tjäna betydligt mer på det än på föräldradagarna - och samtidigt få glädja många med dina otroliga texter!
Kram, Lola´s Carina :)
Åa lilla, varför tar du inte hand om dina blanketter meddetsamma när de kommer. Då är det ju ur världen, eller kom med dem så ska mamma hjälpa dig. Du kan ju också göra som Carina säger, det ger säkert mer inkomst. Din mormor gjorde ju så.
Kram
Kära Moster - all heder åt dig!
Jag tycker att vi alla borde bojkotta denna pappersfrenesi med vilken F-kassan terroriserar oss stackars små-(nåja)barnsföräldrar. Och nu ska vi dessutom komma ihåg att skicka lapparna till skolan också!!! Nej, jag förstår din struts-teknik! Och gläds när jag läser...
Kram till dig!
(Nu ser jag att när jag nu ska ordverifiera min lilla kommentar här hos dig vill dom att jag ska skriva "less" - DET kallar jag ett sammanträffande!!!)
Tack för er uppmuntran. Kan ju tala om att kuvertet med intyget de ville ha in står igenklistrat och klart, väntar bara på att postas.
De andra gamla lapparna tar jag tag i en annan gång;-)
Skicka en kommentar