onsdag, januari 21, 2009

proppen ur

vår proppskörd
Dottern började i höstas på innebandy. Det är träning på tisdagar och torsdagar. Matcher spelas om helgerna. Själv har jag aldrig varken varit sportintresserad eller intresserad av föreningslivet. Detta innebär att jag inte direkt glädjs så där jättemycket av att behöva cykla ner till sporthallen direkt efter att jag kommit hem från jobbet. Ingen middag.



Idag kom hon och sa att hon även ville börja på handboll! Jag sa att det var ok på vissa villkor. Läxorna ska göras i tid och hon ska själv hålla reda på alla attiraljer.



Handbollen utövas på onsdagar och har matcher om helgerna. Återigen var det bara att sätta sig på cykeln direkt efter jobbet. På väg hem gnälldes det ganska mycket. Hon var ju så törstig. Vattenflaskan hade glömts kvar hemma.



Vi kom hem klockan 19 och hon for in i duschen. Väl utkommen därifrån kom hon på att hon glömt kvar sin en dag gamla innebandytröja i sporthallen. Upp på cykeln igen alltså. Nu är jag väldigt irriterad.



Scouterna utövar hon på lördagar, och bågskytte som tränas på måndagar och torsdagar vet jag att hon också vill börja på.



Klockan 20 fick jag min middag och strax efter det gick det som vanligt en av huvudsäkringarna. På med jackan och plocka fram en ficklampa ur mörkret. Ut i kylan, öppna elcentralen och byt propp. Morrrr



Tack och lov att hon inte vill trixa med trasan, för vid fotboll, där går gränsen.


3 kommentarer:

Elisabet. sa...

Haha .., gapskratt här vid datorn i sena kvällen!

Tur att man har vuxna barn.

Barnbarnen har ett fullproppat (obs. proppat ...) schema och jag hade nog förtvivlat om jag varit deras mamma.

Det är inte bara att skjutsa och hämta .., man ska "stå i kiosken" och ordna fester och annat också.

Lena sa...

Haha... från att ha noll aktiviteter, har hon blivit hur aktiv som helst... och du med ;)
Men du, det finns plats i min Dotters fotbollslag. Just nu träning tisdagar och söndagar. Det kan du säkert klämma in ;)
KRAMEN!

Anonym sa...

Men käre tid vilket program. Jag blir matt bara jag läser. Det måste finnas plats för utrymmet också.
Kram