show and tell

Januari månads fredagstema har valts av Strandmamman. Idag ska vi visa och berätta om månadens fynd.

Jag behövde inte fundera så länge på om jag hade något att visa. För ett fynd har jag verkligen gjort.

Det började en lördag när jag var i en gigantisk antikaffär i grannkommunen. Där stod ett dockhus på ett bord. Jag lyfte av taket och granskade det. Men fler dockskåp hade jag bestämt att jag inte skulle ha. Alltså körde jag därifrån tomhänt.

Men väl hemma så började jag fundera. I mina tankar blev det bara vackrare och vackrare. Så på måndagen satte jag mig i bilen och for norrut. Väl framme upptäckte jag att det var stängt på måndagar och tisdagar. På onsdagen gjorde jag ett nytt försök som föll väl ut. Jag kom hem med mitt nya bo.



Det är ett rött litet torp med ett rum och kök. En farstu finns det också. Från farstun leder det en trappa upp till vinden. Ledstång finns det också. Tapeterna är alldeles underbara och golvlister har också monterats.


I köket finns en alldeles underbar köksspis med bakugn. Två fönster som vetter mot olika vädersträck finns det också i köket. Spisen har till och med sotluckor. I skorstenen finns det två pipor som är svärtade invändigt.





I salen lyser solen in genom inte mindre än tre spröjsade fönster. Hela huset har så fina detaljer. Ytterdörren har ett lås med en söt liten nyckel så att man kan låsa kringstrykarna ute. Alla dörrarna har fått tunna lister så att de ser ut som spegeldörrar. En alldeles särdeles noggrann snickare måste det varit som tillverkat som koncenrerat sig så på alla detaljer.


Nu återstår bara ett problem och det är möblerna. Jag har inget alls i rätt skala att möblera med. Jag tror att huset är i skala 1:10. Så nu har jag något att bita i och jag ska skynda långsamt.





Men det allra bästa fyndet denna månaden måste ändå vara mina kökstapeter. Äntligen har jag fått ner allt av åttiotalets vinyltapeter. Många timmar har jag lagt på att skrapa med degskrapan. Jag är så förundrad att originaltapeten inte blev förstörd av allt skrapande.


Jag bor i mitt föräldrahem och minns tapeten från min barndom. Tapeten sattes upp av Målare Månsson i samband med att huset byggdes 1969.


Efter några år var min mamma förbaskat trött på tapeten och det sattes nog upp en ny i mitten på sjuttiotalet.


Men nu är det nya tider och jag tycker att väggbeklädnaden är fantastisk. Men jag hade aldrig vågat köpa en sådan mönstrad tapet, det är jag för feg för. Nu har det ju bara kostat lite arbete, som samtidigt var väldigt roligt.


Jag sa till den oäkta maken att om vi tröttnar på den kan vi ju bara tapetsera om. Han tyckte att isåfall målar vi först över den så att den inte lyser igenom.


Näää, svarade jag, då kan vi ju inte skrapa fram den fler gånger!