En förfärlig motvind hade jag när jag cyklade hem från jobbet idag. Som om inte det var nog så har mina jeans blivit lite små. Så små att benmusklerna ganska snart började lida av syrebrist.
Förvisso är det stretchjeans, men även sådana byxor har ju en töjningsgräns...
Min tolvårige son har plötsligt blivit alldeles begeistrad i en tidning som heter MAD. Den finns ju inte längre här i landet, men som tur är så hade jag mina gamla nummer kvar. Han läser och läser...
Även jag satte mig ner och skummade genom blaskorna. De var inte alls lika roliga som jag minns dem, men visst finns där vissa ljusglimtar.
Plötsligt kom jag fram till sidan som heter Blaskbörsen. Det var en köp- och säljsida där läsare kunde införskaffa sig gamla tidningar eller sälja de man tröttnat på.
En av annonserna fick mig att börja fundera...
Snart är mina händer helt obrukbara. Tidigare i veckan fick jag något otyg i högra pekfingret. På Torsdagen stack jag hål på varbölden och det har blivit bättre.
På Torsdagskvällen skulle jag plantera om en blomma. Jag tog in blomjordspåsen och stack ner handen. Jag drog upp den ganska snabbt för det stack till i höger ringfinger. Jag trodde jag blivit biten av en myra. Efter en stund hittade jag den lilla elakingen, det var en sömnig geting. I morse var mitt finger alldeles svullet och det kliar hemskt.
Idag har vi röjt tjörne. Det bar sig inte bättre än att jag fick in en tagg långt under nageln på höger långfinger. Där sitter nu kvar en bit och fingret dunkar och är alldeles varmt.
Jag kan nog inte utföra några sysslor med mina onda händer på flera dagar. Tror bara att de duger till att plocka chokladpraliner med...
Hemma igen kan vi bara konstatera att vi har en väska mindre än när vi checkade in i Los Angeles. Den oäkta makens dyra bågskytteutrustning han köpte i paradiset kom på villovägar någonstans i London...
Nu har jag áter, via dotterns Nintendo, fátt kontakt med omvärlden. Vi är tillbaka i Los Angeles och pá fredag är det dags att áka hem igen.
Monterey var báde regnigt och trevligt. Pá kvällen var vi nere vid hamnen och vandrade längs Cannery Row, som alla Steinbeckfantaster givetvis känner till. Det var mysigt och pittoreskt bland de gamla konservfabrikerna, mycket trevligare än vad det láter.
Vi gick in och át en ljuvligt god middag pá Bubba Gump. Du känner väl Forrest...
Nästa morgon brast axelremmen till min väska. Displayen pá min alldeles splitternya 7000kronorsvideokamera sprack.
Resan ner längs västkusten var spännande. Vägen slingrade sig längs stupen ner mot Stilla havet. Hárnálskurvorna var otaliga. Där skulle man inte köra av vägen.
Idag gjorde vi ett bottennapp. I 30 graders värme begav vi oss till Disneyland. Det var sá varmt och köerna sá lánga till alla attraktionerna, en timme, att vi ganska snabbt gav upp.
Vi körde vidare till den oäkta makens paradis, HiTech Archery. Här hade han spenderbyxorna vill jag lova. Även sonen trivdes pá grund av att det fanns flera gamla arkadspel där.
Nu ikväll har vi sorterat och packat om vára väskor sá nu är vi snart redo...
Den oäkta maken är inte riktigt nöjd med det förra inlägget. Han vill mena att han doppar den i vattnet även hemma, där vattenniván háller sig ända nere i kröken.
Igár träffade vi ″buskmannen″nere vid Fishermans Warf• Dottern skrek rakt ut. Du fár googla om du inte vet vem han är.
Idag ger vi oss söderut och ska sova i Monterey inatt. Ute är vädret ruggigt och blásigt. Hoppas att det blir lite bättre.
Vad är det med kranarna i Amerika? Inte pá ett enda hotell har de fungerat pá samma sätt. Ibland ska man vrida, ibland trycka och ibland máste man dra i den för att vattnet ska börja strila.
Pá första hotellet duschade dottern och den oäkta maken i kallvatten innan jag lyckades fá fram det varma.
För att inte tala om toastolarna...
Det är ju nästan vatten ända upp till ringen. Speciellt den oäkta maken tycker att detta vállar problem, han vill ju inte doppa den i kallvattnet...
Men pá detta hotellet i Nob Hill känner man sig nästan hemma, en toastol frán Gustavsberg minsann...
Vár dator har drabbats av nágot otrevligt. ″Blue screen of death″ kallar sonen det. Jag bloggar nu frán dotterns Nintendo DSi och det är inte det lättaste. Nágra längre reseskildringar blir det nog inte mer. Bilder är helt uteslutet.
Idag har det regnat hela dagen medan vi har flanerat runt i stan. Det blev Chinatown först där át en lunch som inte alls var god. Vi ″klättrade″ vidare till Fishermans Warf och gick in och át lite till pá Ihop.
Nu är vi tillbaka pá hotellet för att torka upp lite....
Alla biljetter till Alcatraz är slutsålda fram till Söndag då vi lämnar stan på morgonen. Så kan det gå...
Jag ligger nu på hotellsängen på Nob Hill Motor Inn i San Fransisco. Det var riktigt svårt att ta sig hit. Mitt i smeten hamnade vi. Tyvärr kan man inte riktigt förlita sig på en gps mitt inne bland skyskrapor. Kontakten med satelliterna försvinner ju.
Som tur var hade jag en liten usel karta över SF med mig. Men i stressig trafik, nytt område och enkelriktade gator överallt så var det ganska jobbigt att hänga med på den lilla, lilla kartan.
Uppförsbackarna var så branta att det var riktigt läskigt. När vi stod vid ett stopp för att korsa en gata så såg vi ju inte ens vägen för motorhuven, utan bara himmel. Bevare mig väl...
Men helt plötsligt låg hotellet där framför oss och vi svängde in på parkeringen. Vi ställde bilen och konstaterade att det var 2 timmar till incheckning. Men inte tänkte vi köra en extra sväng för att fördriva tiden. Är bilen parkerad så är den.
Vi bestämde oss för att kolla om det var okej att checka in lite tidigare, hade det inte varit det hade vi minsann suttit i bilen och väntat tills tiden var inne.
Men allt gick bra och mannen bak disken var väldigt trevlig och tog fram en karta och förklarade alla sevärdheter vi kan titta på. Han markerade även ut områdena där vi absolut inte ska befinna oss.
Synd bara att vi inte hade dottern till att filma oss från baksätet, medan vi hade vår stimmiga konversation hur vi skulle köra.
Vi har nog valt den sämsta dagen för ett besök i Yosemite. Jag har kollat väderleksrapporten på nationalparkens hemsida...
Winterstormwarning
Hazardous Weatheroutlook
1-3 inch snow
Ärligt talat har vi nog inte rätt klädespersedlar för detta, men med några åkarbrasor ska det väl gå vägen.
Jag tror att jag inte berättar något för den oäkta maken för då kanske han drar öronen åt sig och vill ligga kvar här på hotellet. Men som tur är har det bara ösregnat här i Mariposa inatt. Hade det kommit snö här tror jag knappt att vi kommit iväg från motellets parkering. Uppförsbacken därifrån är som en störtloppsbacke med en snäv 90graderssväng.
Jag har ju lurat ut den oäkta maken i oväder förr. Inte bangar vi, läs jag, för detta...
Den oäkta maken har två ansvarsområden på denna resan, det är att hålla i ratten och att hålla reda på hotellrumsnyckeln. Allt har gått bra tills nu ikväll.
Vi skulle köra iväg för att äta en sen middag. När vi satt oss i bilen så frågade jag:
- Tog du nyckeln?
-NEEEJ
Det blev så att jag fick gå in på receptionen och förklara situationen. Receptionisten aktiverade en ny nyckel och jag gick lyckligt tillbaka till bilen och gav honom den nya. Vi körde någon kilometer och jag sa:
-Brukar du inte ha nyckeln i plånboken?
-Jo men denna gången hade jag inte lagt tillbaka den.
-La du den nya i plånkan nu då?
-Ja.....men jag vet inte var jag har plånboken nu!
Som tur var så låg den på konsollen mellan förarsätena. Vi åt, körde hem, och ungarna skulle bada. Vi följde med dem ut en stund. Sonen frös ganska omgående och ville in. Han fick nyckeln, men lyckades inte öppna dörren. Den oäkta maken hade tagit den gamla oaktiverade nyckeln med sig ut denna gången.
Det slutade givetvis med att jag fick gå till receptionen igen...
vår trip så här långt
Så där jättetidigt är det väl inte men jag är den enda som är vaken, på detta hotellrum i alla fall.
Snart är det dags att väcka de andra och packa ihop våra saker. Det är dags att lämna Las Vegas till förmån för Yosemite. Vi kommer att mellanlanda i en stad som heter Bakersfield. Varför det blev just den staden vet jag ej, men den ligger på bra avstånd och jag hittade ett billigt motell där. Det är just det vi tittar efter, billiga motell.
Igår blev vårt shoppingbehov mättat, tror jag. Två outlets besöktes för att handla lite. Man har ju blivit lite skickebud hemifrån. Men trots många timmar hittade vi inte allt och det är minsann inte så lätt att handla till andra. Många frågor uppstår och man vet inte om det blir rätt.
Kvällen fördrevs på the Strip och längst tid la vi nere i en källare full med arkadspel, Gameworks. Det var ett sånmt fruktansvärt oväsen där att den oäkta maken led av tinnitus efter besöket.
På hotellet köpte vi ett "åkband" till en av restaurangerna. Då fick man äta så mycket frukost, lunch och middag man ville. Det serverades ungefär samma mat vid alla måltider. Det fanns allt att välja på, kinesiskt, mexikanskt och amerikanskt. Efterrätt och fläskkotletter även till frukost.
När jag valde att ta tre olika sorters efterrätt så undrade oäkta maken om jag inte tänkte på figuren.
-Nej men på ekonomin...
.jpg)
