väderrapport

Idag har det minsann regnat pärlsocker i Skåne. En kort men intensiv skur var det och nu strålar solen igen.

avtryck

Olikfärgade streck och punkter har sprayats ute på gatan. Kan det vara så att de redan nu ska gräva schakt för fjärrvärmen?

Fjärrvärmen som enligt kontraktet skulle vara kopplat och klart för att köras igång senast den 31 December. År tjugohundraåtta alltså.

Fast lite streck och punkter betyder igentligen inte att de ska börja gräva nu. Det betyder ju bara att han som chefar över sprayburken hade en ledig stund över. Frågan är ju när grävmaskinisten har tid att komma.

Lite garagestädning bara så är jag redo...

show and tell

Mars månads fredagsämnen är utvalda av Erica. Denna vecka har hon valt att vi ska visa min bloggplats.

Numera sitter jag nog alltid i soffan med min laptop. Fötterna har jag uppe på bordet (fy på mig), och jag liksom nästan sitter på ryggen. Datorn vilar till hälften på min mage och hälften mot låren. Väldigt ergonomiskt riktig ställning!

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

Vab

Elvaåringen har varit sjuk idag. Han har legat i soffan och myst i sin förskräckliga älsklingsdress av grön plysch. Tur att jag köpte en ny bok åt honom på bokrean så att han hade något intressant att läsa.

ordning och reda

Den oäkta maken har ett alldeles eget garage. Längst där inne förvaras en kryddhylla i plast. Idag tänkte jag att jag skulle titta lite på den och lånade hans nyckel.

Medan jag stod där och vred om nyckeln ropade han till mig:

-Försök nu att inte stöka till det där inne!

Jag fällde upp vipp-porten och tappade hakan...

show and tell

Då var det åter Fredag och dags för fredagstema, nästan de enda inläggen på den här bloggen. Dagens tema är det sista som Simone valt och det lyder: oumbärligt.

Något som är oumbärligt för mig är en kryddhylla. Kanske borde jag kanske kalla det specerihylla... Nej, kryddhylla känns bättre.

Där jag bor har det inte renoverats på länge. Köket blir fyrtio år gammalt i höst, men jag gillar det. Här har jag en kryddhylla i gammal, smått gulnat plast. den är tillverkad av Perstorps Ab i slagtålig styrenplast. Den hänger under ett överskåp precis till höger om spisen. Här finns salt, socker, skorpmjöl, vetemjöl, tårtljushållare och hela muskotnötter nära till hands när man lagar mat. Aldrig vill jag vara utan en kryddhylla.

Eftersom jag har en liten tendens till att lätt börja samla på saker så har jag ytterligare tre kryddhyllor. En ful i brun plast och två härliga Redahyllor med behållarna av glas. Och fortfarande håller jag utkik efter fler.

Jag vet ju inte hur mitt framtida kök kommer att se ut och då är det ju bra att ha lite olika modeller att välja bland. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv och använder som försvar för mitt samlande.

Alla människor borde ha en kryddhylla.

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

garnityr

Mot alla odds blev det faktiskt ett bullbak igår. Jag gjorde kanelbullar och vaniljbullar. Allt gick bra fram tills dess att jag skulle pensla dem med ägg och strössla på lite pärlsocker som pynt.

Efter mycket rotande i mitt speceriskåp stod jag där ändå utan pärlsocker. Däremot hittade jag en faslig massa florsocker. Varför har jag som nästan aldrig bakar så mycket florsocker?

Kanske är det just bristen på bak som gör att jag har så många paket, för hade jag bakat frekvent så hade det väl varit slut.

show and tell

Veckans show and tell har Simone valt ut och det är kaffe.

Här hemma hos mig dricks det inte så förskräckligt mycket kaffe. Oftast brukar vi klara oss med 1/2 kg om året. Det paketet öppnas på sommaren när vi har kalas för ungarna. Nästa sommar hälles det ut i soporna och ett nytt paket öppnas.

Men om man skulle dricka kaffe här så kan det ju tänkas att det serveras ur den rostfria kaffekannan från Olofströms Bruk, som var en elegant nyhet 1967. Kaffet drickes ur Kryss från Uppsala Ekeby, min pappas första koppar när han skaffat eget bo. På bordet ligger en söt liten duk som i färgerna så vackert matchar kopparnas dekor. Bordet skyddas från den varma kannan av ett underlägg från Perstorp.

Kanske skulle jag ta och baka en omgång bullar, som jag inte gjort på mååånga år, och sätta på en kopp java.

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

sportlov

Första dagen på sportlovet och jag är ledig i en hel vecka. Snö har vi för en gång skull och vädret är underbart krispigt. Himlen är blå och snön gnistrar.

Kanske skulle man kanske ta sig ett åk med de gamla miniskidorna, tillverkade på sjuttiotalet hos Åslunds Plastindustri i Kil.

Hals- und beinbruch.

show and tell

Fredagens tema, valt av Simone är "närmast hjärtat". Mitt bidrag kommer en dag för sent. Det beror på att jag fösökte komma på något annat att skriva om än min familj. Jag tänkte som så att de flesta nog skulle välja just det och ville göra något annorlunda. Men här kommer ändå en bild på min familj, som för övrigt är första bilden som jag lägger ut på oss.

Några år har den på nacken, det är inte ofta vi hamnar på samma bild. Den togs i Paris 2005 då vi var på ett besök på Disneyland.

Nu ska jag kolla hur många som faktiskt lagt in sin familj!

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat.

-43%

När jag lyfte på brevlådelocket så låg det där, det oranga kuvertet.

Var det en munter läsning? -Nej

Blev jag förvånad? -Nej

smet

På tisdag ska dotterns klass ha loppis i skolan. För ett par veckor sedan kom det hem en lapp där man skulle kryssa i vad man kunde hjälpa till med. Jag kryssade i rutan som betyder att jag ska baka sockerkakor.

Undrar vad jag tänkte på med tanke på vad som hände sist!

Show and Tell

Väskor är temat för denna fredag. Just väskor är något som jag inte brukar använda. Plånbok och nycklar, som oftast är det enda jag har med mig, brukar få plats i mina fickor.







Jag klättrade upp på vinden för där visste jag att det skulle finnas en väska. I en låda tillsammans med andra saker från barndomen låg den. Mina föräldrar köpte den till mig på en Spanienresa i början på sjuttiotalet. Jag blev så lycklig och minns att jag till och med hade den i sängen på natten. Men använde den gjorde jag nog aldrig, så den är välbevarad. Min son blev väldigt förtjust och har länge stått och beundrat den.




Jag har ju en väska som plockas fram ibland om det är lite extra grejer som ska med. Den inhandlades på Disneyland i Paris för några år sedan. Det var ett panikköp när jag av någon bortglömd anledning inte klarade mig utan väska inne i nöjesparken.
Den används inte speciellt ofta. Senast var för sju månader sedan när vi var i Stockholm, det vittnar Saltsjöbanans tidtabell om.

Oftast är det nog när det är dags för en liten resa som den plockas fram för här fanns även ett hotellkvitto från Köpenhamn.

Utöver dessa saker låg här också ett par gamla solglasögon, suddgummi, bläckpenna, kaffekarameller, två euro, två plåster, några svenska mynt, ett vitrinskåpslås och tre små trädomherrar.

Man kan ju undra vad jag ska med ett suddgummi till när jag bara har en bläckpenna med mig.

Å andra sidan finns det nog ett par saker till där som man kan fundera över.


Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat.

mapp4bild4

Jag har blivit utmanad av Libby på Femtiotalsjakten. Hon uppmanade mig att lte upp den fjärde bilden i den fjärde mappen bland Mina Bilder. Min första tanke var att jag inte hade så många mappar. Till min glädje upptäckte jag att det hade jag visst.

Den här fjärde bilden i fjärde mappen är tagen i maj 2008. Där kan man beskåda när vi skulle köra iväg med vår gamla cancan-gunga. Skruva isär den orkade vi inte.....

Så med ena meden på flakkanten och den andra på motorhuven löste sig allt. Barnen ville gärna sitta på gungorna vid transporten, men då sa vi faktiskt: -Nej!

Alla sätt är bra utom de dåliga...

Jag skickar utmaningen vidare till Mors Deka, Mellisplace, Truckdrivergirl och Ekelundskan.

show and tell

Januari månads fredagstema har valts av Strandmamman. Idag ska vi visa och berätta om månadens fynd.

Jag behövde inte fundera så länge på om jag hade något att visa. För ett fynd har jag verkligen gjort.

Det började en lördag när jag var i en gigantisk antikaffär i grannkommunen. Där stod ett dockhus på ett bord. Jag lyfte av taket och granskade det. Men fler dockskåp hade jag bestämt att jag inte skulle ha. Alltså körde jag därifrån tomhänt.

Men väl hemma så började jag fundera. I mina tankar blev det bara vackrare och vackrare. Så på måndagen satte jag mig i bilen och for norrut. Väl framme upptäckte jag att det var stängt på måndagar och tisdagar. På onsdagen gjorde jag ett nytt försök som föll väl ut. Jag kom hem med mitt nya bo.



Det är ett rött litet torp med ett rum och kök. En farstu finns det också. Från farstun leder det en trappa upp till vinden. Ledstång finns det också. Tapeterna är alldeles underbara och golvlister har också monterats.


I köket finns en alldeles underbar köksspis med bakugn. Två fönster som vetter mot olika vädersträck finns det också i köket. Spisen har till och med sotluckor. I skorstenen finns det två pipor som är svärtade invändigt.





I salen lyser solen in genom inte mindre än tre spröjsade fönster. Hela huset har så fina detaljer. Ytterdörren har ett lås med en söt liten nyckel så att man kan låsa kringstrykarna ute. Alla dörrarna har fått tunna lister så att de ser ut som spegeldörrar. En alldeles särdeles noggrann snickare måste det varit som tillverkat som koncenrerat sig så på alla detaljer.


Nu återstår bara ett problem och det är möblerna. Jag har inget alls i rätt skala att möblera med. Jag tror att huset är i skala 1:10. Så nu har jag något att bita i och jag ska skynda långsamt.





Men det allra bästa fyndet denna månaden måste ändå vara mina kökstapeter. Äntligen har jag fått ner allt av åttiotalets vinyltapeter. Många timmar har jag lagt på att skrapa med degskrapan. Jag är så förundrad att originaltapeten inte blev förstörd av allt skrapande.


Jag bor i mitt föräldrahem och minns tapeten från min barndom. Tapeten sattes upp av Målare Månsson i samband med att huset byggdes 1969.


Efter några år var min mamma förbaskat trött på tapeten och det sattes nog upp en ny i mitten på sjuttiotalet.


Men nu är det nya tider och jag tycker att väggbeklädnaden är fantastisk. Men jag hade aldrig vågat köpa en sådan mönstrad tapet, det är jag för feg för. Nu har det ju bara kostat lite arbete, som samtidigt var väldigt roligt.


Jag sa till den oäkta maken att om vi tröttnar på den kan vi ju bara tapetsera om. Han tyckte att isåfall målar vi först över den så att den inte lyser igenom.


Näää, svarade jag, då kan vi ju inte skrapa fram den fler gånger!

rise and shine

Den oäkta maken hade för avsikt att inhandla några saker från en liten butik i Gamla Stan. Eftersom vi har 56 mil dit så bestämde han sig för att ringa och be dem skicka varorna till honom.

Klockan 11.00 igår förmiddag lyfte han på luren och slog numret. Efter en stund svarade en kvinna i andra änden. Hon lät lite halvsnurrig och sa:

-Oj, jag somnade visst på jobbet. Kan du ringa om en halvtimme så jag hinner starta upp datorn och morna till mig?

Klockan 17.00 ringde han upp butiken igen och sa: -Godmorgon!

Han gjorde sin beställning och 20 timmar senare låg sakerna i vår brevlåda 56 mil söderut. Bra jobbat av en ärlig affärsinnehavare.

mänsklighetens fördärv

Sonen har idag mot sin vilja deltagit i en handbollsturnering. Hur matcherna slutade har han ingen som helst aning om.

För ett tag sedan hade han en stilla undran:

-Vem är det som har hittat på att man ska ha gympa i skolan? Det gör ju bara folk idrottsintresserade!

show and tell

Jag följer Annikas exempel och ställer upp bland fredagsbloggarna i Show and Tell. Fredagens tema är "Min farfar".

Min farfar föddes i Mars 1907. Han växte upp som lantbrukarson på Stora Slätteke i Sörby, Skåne. Exercisen avklarades på I6 i Kristianstad.

Han utbildade sig på Lantmannaskolan i Osby 1926-27. Han flyttade till granngården som numera ligger i ruiner. På femtiotalet övertog han föräldrarnas lantbruk som avvecklades i slutet på sextiotalet.

Min farfar hade enligt mig världens vackraste namnteckning. en pojkkusin, en flickkusin och en lillebror

Min farfar byggde en lekstuga till oss barnbarn när vi var små. Varje gång vi kom dit fanns det något nytt att beskåda. Stugan hette Dunderhytten, vilket man kunde läsa på en skylt han tillverkat. Ovanför skylten kan man skymta nederdelen av en koskalle. Han byggde ett kostall till oss. Där fanns både vällingklocka på taket och en skylt som meddelade att besättningen var leukosfri.

En spång över diket fick vi. Utedass i miniformat byggdes också. Ett vackert staket omgärdade den lilla täppan.

En vridströmbrytare fanns på utsidan, sladden var instucken i ett knaggahål.

Stugan var inredd med två väggfasta bänkar, ett runt bord och två stolar. Här fanns spis och hyllor längs ena väggen. Rödprickiga gardiner och påskplanscher hade vi också.

Till och med en pinuppa hade vi uppspikad på insidan av dörren.

Tyvärr dog min farfar strax efter att jag fyllt åtta år.

proppen ur

vår proppskörd

Dottern började i höstas på innebandy. Det är träning på tisdagar och torsdagar. Matcher spelas om helgerna. Själv har jag aldrig varken varit sportintresserad eller intresserad av föreningslivet. Detta innebär att jag inte direkt glädjs så där jättemycket av att behöva cykla ner till sporthallen direkt efter att jag kommit hem från jobbet. Ingen middag.

Idag kom hon och sa att hon även ville börja på handboll! Jag sa att det var ok på vissa villkor. Läxorna ska göras i tid och hon ska själv hålla reda på alla attiraljer.



Handbollen utövas på onsdagar och har matcher om helgerna. Återigen var det bara att sätta sig på cykeln direkt efter jobbet. På väg hem gnälldes det ganska mycket. Hon var ju så törstig. Vattenflaskan hade glömts kvar hemma.



Vi kom hem klockan 19 och hon for in i duschen. Väl utkommen därifrån kom hon på att hon glömt kvar sin en dag gamla innebandytröja i sporthallen. Upp på cykeln igen alltså. Nu är jag väldigt irriterad.



Scouterna utövar hon på lördagar, och bågskytte som tränas på måndagar och torsdagar vet jag att hon också vill börja på.



Klockan 20 fick jag min middag och strax efter det gick det som vanligt en av huvudsäkringarna. På med jackan och plocka fram en ficklampa ur mörkret. Ut i kylan, öppna elcentralen och byt propp. Morrrr



Tack och lov att hon inte vill trixa med trasan, för vid fotboll, där går gränsen.

änglaspel

När jag var liten visste jag att min mamma spelade harpa. Jag ifrågasatte aldrig varför jag inte fått höra strängarnas vibrationer. Jag tyckte inte heller det var konstigt att hon aldrig någonsin nämnde harpan. Inte visade hon heller något som helst musiköra eller intresse.

Ändå visste jag, den stod ju inne i min garderob. Den längtade förmodligen på att bli framplockad för att få sprida ljuva toner.

Flera år senare fick jag reda på att det var en flamskväv.

Knapp

Aldrig förr har jag berörts av en film som jag gjort nu ikväll.

Benjamin Buttons otroliga liv

Gråtande lämnade jag salongen efter två timmar och fyrtiosex minuter.

morr

Tydligen ropade jag Hej innan jag kommit över bäcken. Min internetuppkoppling är inte alls som den ska vara. Den fungerar bara när den själv vill. Fast det är nog nätverket jag har problem med.

Om jag klickar på den lilla nätverksikonen så ska det helst bara stå Netgear. Står det Netgear2 har jag bara lokal åtkomst. Nu står det helt plötsligt Netgear3, och då funkar det också.

Synd att det nästan alltid står en tvåa efter när jag startar datorn. Nu vågar jag inte ens stänga av den.

Jag undrar om det är datorn som själv skapar egna nätverksanslutningar. Jag tycker iallafall inte om det, eftersom jag inte klarar av att lösa problemet.

back on track

Efter flera dagar utan fungerande internet är svävar jag återigen runt ute i cyberrymden.

Va?

Fick en fråga av en arbetskamrat idag:

-Har dina föräldrar några barn?

Jag undrar hur han tänkte egentligen, eller om han tänkte.

snart klar

Här i kökshörnet ligger skörden av mitt arbete. Fast kanske ska man kalla det agnarna istället eftersom det är det som jag inte vill ha kvar.

I åtskilliga timmar har jag dragit, sprayat, fuktat, blötat, torkat och skrapat med degskrapan. Äntligen är den nere, den tjugo år gamla tapeten.

Den oäkta maken sa idag att han tyckte att det var lite onödigt arbete. Jag ställde mig lite frågande och undrade om han verkligen tyckte att det var onödigt att fräscha upp köket lite.

-Ja, tycker du det är att fräscha upp, så ok då. Men jag tycker mer det är att göra annorlunda, kontrade han med.

Vid närmare eftertanke är jag nog böjd att hålla med honom. Det blir nog mer annorlunda än fräscht att skrapa fram den fyrtio år gamla tapeten.

Min barndomstapet gör mig lycklig...

69 is back

Tolv timmar av idogt arbete. Allt annat blev försummat. Det kom nästan ingen mat på bordet idag, så svårt hade jag för att slita mig från arbetet.

Jag har grävt fram en skatt...

Nytt år, samma gamla visa...

...fast det är nog upp till fyra år gamla synder som bakom min rygg hånskrattar åt mig.

Hemkommen från årets första arbetsdag hittar jag två brev från försäkringskassan i postlådan. Båda breven handlar om samma ärende men skrivet av två olika handläggare. Den ene vet nog inte vad den andra gör.

Jag har ansökt om tillfällig föräldrapenning för dottern den tionde och elfte November. Glömde tydligen att skicka med intyget från läroanstalten där de intygar hennes frånvaro. Vilket läraren konstigt nog kunde skriva under på.

Mayvor Handläggare vill ha intyget senast den 7 Januari och Karl-Fredrik Statsanställd vill ha det senast den 15. Jag väljer att rätta mig efter Kalle eftersom han är den av de två som kallar min dotter vid hennes rätta namn.

Det är ett litet konstigt förhållande mellan mig och blanketter. Jag tycker egentligen inte att de är så jobbiga att fylla i. Det är när de av någon konstig anledning samlas på hög som det blir jobbigt. Då åker mina skygglappar på.

Många gånger har högen plockats fram för att skickas till inläsningscentralen i Östersund. Ändå finns den fortfarande kvar här i huset. Den äldsta lappen lider stor risk att snart angripas av skadeinsekter, den härrör från November 2004!

Mamma, du sitter väl och skakar på huvudet när du läser detta. Men jag kan tala om att din andra, mer ordentliga dotter inte är ett dugg bättre.

0101

Dagen har varit så lugn och skön. Jag har kunnat andas ut efter gårdagen.

Barnspärren på spisen gav med sig efter att jag använt diverse tillhyggen och våld. Maten blev klar i god tid och den räckte.

Kladdkakan blev lite hård i kanten. Den förargliga gästen tyckte att vi skulle ringa Näsums Betonghåltagning för assistans.

Fyrverkerier fanns det som vanligt i alldeles för stora mängder. Alla blev inte ens avfyrade, orken tog slut. Gatan såg ut som ett slagfält och jag såg inte fram mot att städa den.

Jag hade sådan tur att den oäkta maken hade lite problem med sömnen hela natten. Klockan 7 i morse var han ute i mörkret och städade. Ett helt 200liters oljefat fyllde han med raketavfall.

Idag har jag och ungarna ätit fjorårets rester. Middagen avlutades med glass och hemkokt kolasås. Sonen har under detta jullov upptäckt att han gillar sviskon. De är så pass goda att han även hade sådana på glassen.

MAYDAY MAYDAY

Lugn, lugn.....

Jag försöker just nu lugna ner mig lite. Men paniken kryper i kroppen.

Om sex timmar kommer gästerna. Jag ska baka kladdkakor, helsteka fläskfile´, grilla kycklinginnerfileér, och ungsteka potatis till 14 personer.

Just DÅ råkar jag slå på barnspärren på spisen, och den har hamnat i baklås.......

70

Unge Herr Meijer klev upp på sin cykel för att träffa sin brevkamrat frk. Rosqvist. Cykelturen startades vid Smaltjärnshöjden i Strömsdalsbruk, Dalarna, och avlutades i Rinkaby, Skåne.

Idag hade de varit gifta i sjuttio år, mina morföräldrar, om de fått leva så länge. Ett ljus på graven ska jag tända för dem ikväll.

mätt o trätt

Nu är kalkonmiddagen avklarad. Det var jag, sambon, dottern, sonen, den äldre sonen, den äldre sonens flickvän, farmor och gammelmorfar. Vi åt och åt. Kalkonen var inte alls dum och såsen var nästan ännu bättre.

Efter kalkonen serverades kaffe med mandelmusslor. De var fyllda med grädde och hemgjord hallonsylt.

När jag mätt och däst intagit soffläge ringde väninnan och frågade om vi ska gå på juldagsdans i Folkets Hus.

Hur gör jag nu då?

julada´

Det ska serveras kalkon till middag här idag. En sådan har jag aldrig tillagat förut.

Tror ni att jag kan köra den i micron?

God Jul

Det hördes en duns utifrån...

Tomten hade ett par slitna trätofflor på sig. I kombination med regnblöta trätrallor kan det då lätt hända en olycka. Vilket det också gjorde. Raklång låg han där plötsligt i ryggläge.

Med den magen borde han ju inte varit baktung precis. Knäna vred sig lite och bakhuvudet fick sig en smäll. Oj, vad han klagade.

Hoppas att han kunde fortsätta sin julklappsrunda så att ni andra också fick varsin julklapp...

dan före...

Knäcken är kokt och min Jansson har precis tagits ur ugnen, så nu är jag redo för morgondagen. Fast skinkan är inte griljerad och revbenen ligger råa i kylskåpet, men det ordnar sig i morgon.

Julen 1962 firade min mamma och pappa jul hemma hos mina morföräldrar. De hade nyligen träffats. Mamma var 18 år , pappa var 22.

Jag tycker att det är så kul att titta på gamla foton. Länge kan jag sitta och titta på interiörerna. Många av sakerna minns man. Numera är porslinet, stolarna, bambin och ungdomarna på bilden mina.

julstök

Nu har det kokats knäck i flera omgångar i huset. Barnen har gnagt skedar och slevar rena. Knäcken står ute i garaget på kylning och jag sitter alldeles utschasad i soffan.

Mannen i huset jobbar och väntas hem om någon dag. Hade han varit hemma hade jag nog fått en kopp te...

tindrande

Det gick ganska snabbt att välja gran i år. Vårt problem brukar vara att den ena granen är fulare än den andra. I år var det nästan tvärtom. Alla var riktigt fina så man nästan inte visste vilken man skulle välja men vi valde den andra vi tittade på.

Vi satte fast den i foten och sedan drog sambon iväg. Han hjälper aldrig till med att klä den, kanske bäst så. Jag vill nog ha kulorna på mitt sätt. Fast ungarna hjälper till, med lite vägledning från mig förstås...

Här råder ingen enhetlighet. Här samsas kulor i diverse färg och form med Betty Boop, klockor, stjärnor, änglar och tomtar. Varje år utökas kulförrådet och jag har numera två stora flyttlådor med kulor. Tyvärr får inte allt plats i granen.

Jag har en traditionell slinga med sexton ljus, en slinga med massa smålampor och sju levande julgrans ljus utplacerade. Allt för att kunna välja belysning efter sinnesstämning.

Det känns bra nu...

kulor i grenen

Granen är nu klädd hos den ordentliga familjen och julstämningen börjar faktiskt infinna sig. Nu är det bara julklapparna som ska slås in.

ilska

Det var något som sonen ville göra igårkväll. Jag minns inte längre vad det var, men han fick i alla fall inte. Han hotade med att då skulle han minsann äta rå vitlök, vilket han också gjorde. Två råa klyftor blev det. Men det bet inte på mig.

Jag tror att han blev arg för när jag kom ut i köket i morse hittade jag fyra pastabokstäver vackert placerade på diskbänken.

julhälsningar 3

En lite gosse kikar fram bakom trädets stam. Lyktan sprider ett mysigt sken.

Kortet kom julen 1958 från min morfars syster Hulda som bodde uppe i Mörsil. Hon hade själv inga barn och jag minns att vi brevväxlade med henne på sjuttiotalet när jag var barn.

Hennes brev var långa och skriven med en mycket liten snirklig stil. Jag kan tro att det tog mig en bra stund att läsa dem.

julhälsningar 2

Dagens julhälsning är poststämplat den 23/12 1950 i Strömsdalsbruk. Det var därifrån min morfar kom, närmare bestämt Smaltjärnshöjden.

Kortet är adresserat till min morfar med familj och avsändaren är hans mor och lillebror Inge som snart fyller 90.

julhälsningar

Att skicka julkort tillhör inte en av mina starkaste sidor. Vissa år blir det av och vissa inte. 2008 tillhör ett sådant år då jag inte fått iväg ett enda. Därför skäms jag lite i dess tider när jag öppnar locket på brevlåda och där ligger julkort adresserade till mig.

Trots att de jag nog borde skickat till troligtvis inte är här och tittar så kommer jag nu att lägga in en kavalkad av gamla julkort ur min mormors och morfars gamla gömmor.

Först ut är ett sött litet kort frankerat med ett grönt tioöresmärke föreställande Gustav V. På stämpeln kan jag inte tyda något årtal men kan mig tyckas se att det är stämplat i Landskrona.

Hälsningen kommer från fam. Tage Engdahl

En liten text är också tryckt på baksidan:

För mångtusende gången

hörs välkända sången

->>ja, nu är det jul igen>>.

När julstjärnan blänker

den sången oss skänker

tillbaka vårt barnasinn´än.

6.20

Jag låg kvar i sängen eftersom jag idag hade lite sovmorgon, men det var dags att stiga upp. Lite småtrött var jag när det började mullra. Trots det var jag snabbt uppe ur sängen, och hjärnan började arbeta.

Det första jag tänkte på när hela huset skakade var den gamla pannan. Givetvis måste det vara den som kokar.

Sambon trodde att det var något som kört förbi ute på vägen. Men det har väl kört förbi mycket här förr utan att hela huset skakar.

Jag tyckte ljudet kom från rummet där datorn står. Hade jag glömt stänga den kvällen innan. Hade den blivit så varm så att den höll på att explodera. Men det var bara ljudet från det skramlande porslinet i vitrinskåpet som jag härledde in i det rummet.

Nu återstod bara en vettig förklaring enligt mig. Jag trodde mig ha upplevt mitt första möte med ett spöke. Det fanns inga andra alternativ än att det måste varit ett spöke som skakat på mitt vitrinskåp. -Ja mitt favoritprogram på tv är Det Okända.

För en jordbävning kunde det ju inte varit.....

färg

Fredagen tillbringades i Malmö. Besök på Ikea var ett måste för mina värmeljus var nästan slut. När vi kom till ett litet gulligt kök log jag lite igenkännande.

Kan det vara så att Persilja arbetar som dekoratör på landets sydligaste Ikea när hon förmodligen har närmare till det nordligaste.

Decemberkväll

Det är Luciakväll. Vinden viner ute i det svarta mörkret och termometern visar på +4 grader. Lite gnistrande snö hade varit önskvärt.

Tredje advent står för dörren.......

två ljus

Den andra advent fick vi en plötslig ingivelse att det skulle bakas lussekatter. Ungarna gjorde kusar och andra egna skapelser. Själv gjorde jag snäckor med mandelmassefyllning av saffransdegen.

Dagens bakning fick mig att tänka på en händelse för några år sedan när sonen var ungefär fyra år. Han frågade mig om vi inte kunde göra chokladbollar. Jag tyckte att jag hade lite dåligt med tid den dagen så jag föreslog att vi skulle göra det till helgen.

Mycket besviket svarade sonen:

-Jag vill inte göra det till helgen, jag vill göra det till mig.

Nattåg genom ett vintermörkt Sverige

Jag förstår att den trötta mamman är saknad. Hon ska bara hjälpa till att hänga upp de skitiga julgardinerna i köket. Frun i huset ligger på sängen och tar igen sig en stund. Hon ska åka till Mörrum på julbord ikväll.

Tåget lämnar järnvägsstationen här i byn klockan 15.00. Hon vill gärna bli hämtad på den lokala busstationen kl 11.40 imorgon då hon anländer med länsbuss 20.

Hon förutsätter att palten står på bordet när hon kommer hem. Här har det blivit dåligt med mat. Soppan var så rälig att grytan har hamnat på golvet, men inte ens katterna vill ha den.

Inlägg nr 200

En kraftig duns hördes från andra änden av huset. Efter det kom det lite jämmer och klagan. Jag frågade sonen om han ramlade ner för trappan. Men ack, så fel jag hade.

-Jag ramlade upp för den! svarade han.

advent

Frun i huset sitter och tar igen sig en liten stund. Hon har precis satt upp adventsljusstaken i fönstret och nu väntar en välbehövlig dammsugning av golvet. (precis likadant är det i min verklighet)

Polis polis potatisgris

Tidigt på lördagsförmiddagen blev jag stoppad av polisen. Efter kontroll av körkortet, som jag för en gång skull hade med mig, var det dags för att blåsa i bläran.

Varför blir jag alltid lite nervös när jag ska göra ett alkotest? Det är väldigt sällan jag intar alkoholhaltiga drycker men ändå tycker jag det är lite läskigt att blåsa.

Min första tanke var: -Hjälp,vad hade jag till frukost?

Precis som om min frukost brukar bestå av ett stop öl och en näve likörpraliner.....

Anders

Anders slaskar, julen braskar. Alltså har jag en köldslagen jul att se fram mot i år.

Det är inte bara Andersdagen idag, utan också Första advent och även min dag. Åren rusar iväg och numera är jag inte ens 40 längre.

Mina föräldrar drog i österled för att provsmaka lite paella och saffranstårta. Vad kan väl passa bättre i adventstider.

Mamma tjuvade lite interiörbilder för att ha något att visa på Fototriss på sin blogg.

Just nu sitter jag i soffan och avnjuter lite glögg och tårta. Resterna av paellan blir en god middag på jobbet imorgon.

Snart glöggdags

Strax innan sex igårkväll steg jag in på det lokala systembolaget. Jag skulle köpa mig ett fempack av Blossas årgångsglögg. Jag hamnade i kassan där föreståndaren var expedit för tillfället. Jag talade om vad jag ville ha och han gick för att hämta det.

Ett par kassor bort stod en dam och tittade lite fundersamt på knappdosan till kortbetalningen. Det kan ju vara lite klurigt att hitta rätt knapp ibland.

När föreståndaren kommer jämsides med hennes kassa säger han:

-Visst är den vacker?

-Vilken? undrar damen.

-Knappsatsen, jag ser ju hur du beundrar den! svarar han.

Han kom tillbaka med mina varor och jag betalar. Jag köpte två fempack årgångsglögg och en flaska Dufvenkrooks X-mas delight.

Efter mig kom det en man och sa vad han ville ha. Han använde varunummer som jag inte minns längre, utan bara hittar på.

-Jag vill ha en flaska 16534 och en flaska 7342.

Föreståndaren ger sig bak på lagret för att hämta vad mannen ville ha. Han återkommer med flaskorna ställer dem på disken och frågar kunden:

-Du vill inte ha en 8451 också?

-Vad är det då? frågar kunden, förmodligen något förvånad.

-Plastpåse! svarar föreståndaren.

Jag gick ut från systemet med ett stort leende på läpparna.

10600 dagar

Det skulle hinna passera exakt 10600 dagar, eller 29 år och sju dagar. Så lång tid tog det alltså mellan mina besök på en konsert med Ulf Lundell.

Första gången jag såg honom var på den lokala biografen, Mosaiken. Det var torsdagen den 8 November 1979 och min tolvårsdag låg runt hörnet. Tre lärare från byn hade lyckats få hit honom och jag och min storasyster beslutade att använda 30 kronor av våra veckopengar till varsin biljett. Vi satt i biografens röda manchesterfåtöljer tillsammans med 398 andra bybor. Uffe uppträdde med en basker på huvudet och jag var nöjd med mitt livs första konsert.

Nu var det alltså dags igen. Även denna gång tillsammans med min storasyster. Vi tog tåget till Köpenhamn för att besöka Stora Vega. En promenad på lite mer än en och en halv kilometer från stationen så var vi framme. Lite hårdare stolar och utan basker men helt underbart. 3 timmar ren och skär njutning.

En stilla undran infinner sig, var det här sista gången jag såg honom? En sak är ganska säker, ska jag vänta 10600 dagar igen så är det nog kört.

Hmmmm

Förra veckan fick alla elever i kommunens skolor hem en lapp där det stod att det finns en tidigare dömd pedofil som rör sig i området. Han försöker locka in barn i sin bil. Vi föräldrar uppmanades att tala med barnen om att aldrig prata med okända.

Igår morse skickade jag ett mail till dotterns lärare där jag sjukanmälde tösen. Tydligen hade inte detta mail gått fram för fröken ringde mig idag vid middagstid.

Hon berättar för mig att när dotterns bänk var tom idag så hade hon sagt:

-Jaså C är inte här idag!

-Hon var hemma igår också, sa de andra eleverna.

En vecka efter denna oroväckande lapp saknas alltså inte min dotter av någon vuxen på hela dagen.

tv-krockar

Själv sitter jag i soffan och tittar på Desperate Housewives medan sambon sitter ute på gatan och tittar på Dr. House.

Ja, hans lastbil står parkerad därute så han sitter i sitt andra hem och kollar på den halte och lytte läkaren.

brrrrrr

I morse hade vi 16 grader i huset när vi steg upp. Nu tyckte till och med jag att det var dags att shunta upp pannan lite.

Så nu kan du nog ta av dig ytterkläderna när du hälsar på, mamma.

smash

Här hemma hos mig utspelar sig något som man kan likna vid ett tredje världskrig. Skottet i Sarajevo har bytts ut mot en halloweenpumpa.

Ungarna bråkar om vad det ska karvas in för mönster i pumpan. Dottern vill ha en gammal klassisk pumpa medan sonen vill ha Strongbad.

Själv har bara lust att ta den förbannade pumpan och kasta ut den på ölandsstenen så att den exploderar.

Minnen

Pappa och Pelle som små pojkar på 40-talet

Det händer inte så ofta att jag träffar mina kusiner. Numera sker det en gång om året. Nästkusinerna ska vi ju inte bara tala om. Det har bara hänt fyra gånger i mitt liv tidigare och det var under första hälften av sjuttiotalet.

Det hade alltså gått över trettio sedan sist när det igår var dags igen.

Jag körde hem till mina föräldrar i Sörby där min pappas kusin Pelle hälsade på med sin familj. Pelle träffade jag två gånger i början av sjuttiotalet, sedan lämnade han landet. Under alla dessa år har man bara hört ibland om var han nog befann sig. Det var Egypten, Iran, Jordanien, Bangladesh och Pakistan. Han gifte sig med en pakistansk kvinna och fick två döttrar.

Efter 36 år utomlands har han nu kommit hem till sitt fosterland med sin familj. Och jag fick äntligen träffa dem.

Vi gick ut och promenerade i omgivningarna där han tillbringat åtskilliga dagar hos hans och min pappas gemensamma farmor och farfar.

Det var så roligt att se hur han mindes mjölkabordet som fortfarande står kvar, hur han kände igen olika stenar och vägar, körsbärsträdet han ramlade ner ifrån för kanske sextio år sedan och det stora flyttblocket, Hultastenen, som han och min pappa brukade klättra upp på.

Och som han njöt av den hederliga Slottsteken med de inlagda gröna tomaterna som min mamma serverade. Efter att vi dukat av bordet stod han med en tesked och sörplade i sig såsen som fanns kvar i såsskålen.

Åhh så trevliga de var allihop.

En alldeles särskilt speciell dag var allt för mig igår...

bättre förr?

Sonen reflekterade häromdagen om olika livsmedel. Numera skyltas det ofta om mindre socker, mera fibrer och fullkorn.

Han gillar inte det riktigt, han vill ha mycket socker och inget fullkorn. Men han har inte sagt att de har försämrat maten. De har inte heller förbättrat den.

Utan de har förnyttigat den.

middagmiddagmiddagmiddag

Sällan är jag så energisk med middagar som jag varit idag. Mellan klockan fyra och sju har jag lagat spagetti och köttfärssås som också åts upp.
Efter det lagade jag Lottens köttfärslimpa för två framtida middagar, de kommer nu att hamna i frysen.
Sedan fixade jag till de tjocka revbenen som vi ska äta i morgon, marinerade i Teriyakisås är de. Det är riktigt gott.

Samtidigt som jag ägnade mig åt dessa kulinariska utsvävningar så formaterade jag den virussmittade datorn. Efter fyra år av virusangrepp och utan vare sig diskdefragmenteringar eller andra åtgärder var den ganska seg. Mycket skit har vi blivit av med, förmodligen massor av saker vi ville ha kvar också.

Även omställningen till vintertid hann jag med att förbereda åt sambon. I detta hushållet är det jag som får sköta alla tekniska prylar. Tydligen även tekniken på sambons arbete. Det var dags för den halvårliga omställningen av den digitala färdskrivaren. Det är så avancerat att det krävs en kvinna för detta och då får jag som vanligt rycka in.

En ny och fin värmepump har installerats på gården sambon fått av sin morfar. Morfarn bor ännu kvar. Pannan är vit, blank och har en lysande display med digital text på framsidan. Det är nog just displayer med digital text som gör att sambon får stora skälvan.

Han var uppe hos sin morfar nu ikväll för att kolla hur det var med värmen.
-Jo det är bra, säger morfar, men du kanske kan skruva upp några grader!
Vad kommer då sambon med för svar, jo detta:
-Då kommer Moster Mjölgumpa och fixar det imorgon!

Men att rensa avloppen är faktiskt hans jobb...

Nu ska jag gå och sätta en deg till söndagsmorgonfrallorna.

Virtuell fest

Idag är det virtuell fest på Mellisplace. Det bjuds minsann både på musik och tårta. En tårta som likt Särimner aldrig tar slut.

På med utklädningskläderna och bege er dit. Själv hittade jag en linnea-dräkt min mormor sydde åt mig 1972. Jag tar även med mig min barndomskompis, lilla fröken Pensée.

Vi ses på Mellisplace!

sjuttonde oktober

photo:Oakman

Den sjuttonde Oktober är ett av de datum i almanackan som är ett av de allra speciellaste på hela året. Liksom den 24 december, 30 april och 31 december så är det en dag som jag inte glömmer.



Anledningen är att medan höststormarna röt utanför knutarna just detta datum år 1967 föddes min allra första vän. Numera bor hon långt ifrån mig, högt över Vätterns strand.



Just idag, den sjuttonde Oktober, fick jag åka jänkare för första gången. En Ford galaxy -59. Min arbetskamrat var i Stockholm i förgår och köpte den och idag på frukostrasten fick vi en liten provtur. .......glider fram på gatan, aha........



Efter jobbet tog vi en after work. Två öl blev det. Jag kom hem klockan sex. Fick lägga mig lite på soffan i ungefär två timmar ( tränade bob, ni vet). Oj vad jag tål mycket då.



Men nu har jag precis rört ihop en deg som ska stå och kalljäsa över natten så att vi får nybakta frallor imorgon bitti.

Tagged

För flera dagar sedan blev jag utmanad av Terése. Som vanligt tar det ganska lång tid för mig att anta utmaningen. Engelska är tydligen språket denna gång (lite franska också).

Eleven details about moi:

1. Clothes shop - almost noone

2. Furnitureshop - sopstation

3. Sweets - chocolate

4. City - Bridgemill

5. Drink - Tea

6. Music - Neverhood

7. Tv-series - Desperate Housewives

8. Film - Hmmmm....no idea

9. Workout - Bob

10. Pastries - all of them are for me

11. Coffee - with milk

Jag kommer från Skåne

Jag sitter och läser i ett reklamblad. Just takpannorna tittar jag extra på. Jag läser om ett erbjudande. Fraktfritt lossat på mark söder om Sundsvall.

Jag tänker: -Finns det något norr om Sundsvall?

Pappersinsamling

Det var verkligen dags att åka iväg med alla gamla dagstidningar idag. Jag hade två fulla papperskassar och de hade faktiskt stått i kofferten på bilen i ett tag nu.

Jag for till en av kommunens insamlingsplatser. Här finns containers för papper, glas, plast, metall och kläder. Har man andra sopor och avfall måste man åka 1 mil norr om centralorten. Nu är det så att det finns vissa busiga invånare här i samhället och därför hamnar det ofta andra saker runt de olikfärgade behållarna.

Så var det även idag. Eftersom jag är så ordentlig av mig så måste jag ju ta hand om skräpet!

Därför har jag nu ett tidningsbord som heter Numeroett och är tillverkat i Värnamo, troligtvis på femtiotalet.

Det ska inte målas vitt!

Rätttstavning

Dottern har fått hem rättstavningsläxa till fredag. Nu är det så att jag tycker ett fel har smugit sig in i texten. För inte kan jag väl minnas så fel vad jag lärde mig för trettio år sedan.

Kanske borde fröken anlita Lotten som korrekturläsare. Eller är det jag som ska gå och dra något gammalt över mig?

Texten ligger inte alls behagligt i munnen , en ryslig massa skiljetecken. Och det är just där jag tycker att problemet ligger.

Hittar ni något fel?

Uppdatering:

Det som jag anser vara helt fel finns i raden: Du är en riktig liten krabat!, sa hans mamma en dag.

Jag har alltid trott att man inte ska ha två skiljetecken efter varandra. Utropstecknet ersätter väl ändå kommatecknet?