sluttampen

Nu har jag áter, via dotterns Nintendo, fátt kontakt med omvärlden. Vi är tillbaka i Los Angeles och pá fredag är det dags att áka hem igen.

Monterey var báde regnigt och trevligt. Pá kvällen var vi nere vid hamnen och vandrade längs Cannery Row, som alla Steinbeckfantaster givetvis känner till. Det var mysigt och pittoreskt bland de gamla konservfabrikerna, mycket trevligare än vad det láter.
Vi gick in och át en ljuvligt god middag pá Bubba Gump. Du känner väl Forrest...

Nästa morgon brast axelremmen till min väska. Displayen pá min alldeles splitternya 7000kronorsvideokamera sprack.

Resan ner längs västkusten var spännande. Vägen slingrade sig längs stupen ner mot Stilla havet. Hárnálskurvorna var otaliga. Där skulle man inte köra av vägen.

Idag gjorde vi ett bottennapp. I 30 graders värme begav vi oss till Disneyland. Det var sá varmt och köerna sá lánga till alla attraktionerna, en timme, att vi ganska snabbt gav upp.

Vi körde vidare till den oäkta makens paradis, HiTech Archery. Här hade han spenderbyxorna vill jag lova. Även sonen trivdes pá grund av att det fanns flera gamla arkadspel där.

Nu ikväll har vi sorterat och packat om vára väskor sá nu är vi snart redo...

missnöje

Den oäkta maken är inte riktigt nöjd med det förra inlägget. Han vill mena att han doppar den i vattnet även hemma, där vattenniván háller sig ända nere i kröken.

Igár träffade vi ″buskmannen″nere vid Fishermans Warf• Dottern skrek rakt ut. Du fár googla om du inte vet vem han är.

Idag ger vi oss söderut och ska sova i Monterey inatt. Ute är vädret ruggigt och blásigt. Hoppas att det blir lite bättre.

vatten

Vad är det med kranarna i Amerika? Inte pá ett enda hotell har de fungerat pá samma sätt. Ibland ska man vrida, ibland trycka och ibland máste man dra i den för att vattnet ska börja strila.

Pá första hotellet duschade dottern och den oäkta maken i kallvatten innan jag lyckades fá fram det varma.

För att inte tala om toastolarna...
Det är ju nästan vatten ända upp till ringen. Speciellt den oäkta maken tycker att detta vállar problem, han vill ju inte doppa den i kallvattnet...

Men pá detta hotellet i Nob Hill känner man sig nästan hemma, en toastol frán Gustavsberg minsann...

virus

Vár dator har drabbats av nágot otrevligt. ″Blue screen of death″ kallar sonen det. Jag bloggar nu frán dotterns Nintendo DSi och det är inte det lättaste. Nágra längre reseskildringar blir det nog inte mer. Bilder är helt uteslutet.

Idag har det regnat hela dagen medan vi har flanerat runt i stan. Det blev Chinatown först där át en lunch som inte alls var god. Vi ″klättrade″ vidare till Fishermans Warf och gick in och át lite till pá Ihop.

Nu är vi tillbaka pá hotellet för att torka upp lite....

otur

Alla biljetter till Alcatraz är slutsålda fram till Söndag då vi lämnar stan på morgonen. Så kan det gå...

vilken pärs

Jag ligger nu på hotellsängen på Nob Hill Motor Inn i San Fransisco. Det var riktigt svårt att ta sig hit. Mitt i smeten hamnade vi. Tyvärr kan man inte riktigt förlita sig på en gps mitt inne bland skyskrapor. Kontakten med satelliterna försvinner ju.

Som tur var hade jag en liten usel karta över SF med mig. Men i stressig trafik, nytt område och enkelriktade gator överallt så var det ganska jobbigt att hänga med på den lilla, lilla kartan.

Uppförsbackarna var så branta att det var riktigt läskigt. När vi stod vid ett stopp för att korsa en gata så såg vi ju inte ens vägen för motorhuven, utan bara himmel. Bevare mig väl...

Men helt plötsligt låg hotellet där framför oss och vi svängde in på parkeringen. Vi ställde bilen och konstaterade att det var 2 timmar till incheckning. Men inte tänkte vi köra en extra sväng för att fördriva tiden. Är bilen parkerad så är den.

Vi bestämde oss för att kolla om det var okej att checka in lite tidigare, hade det inte varit det hade vi minsann suttit i bilen och väntat tills tiden var inne.

Men allt gick bra och mannen bak disken var väldigt trevlig och tog fram en karta och förklarade alla sevärdheter vi kan titta på. Han markerade även ut områdena där vi absolut inte ska befinna oss.

Synd bara att vi inte hade dottern till att filma oss från baksätet, medan vi hade vår stimmiga konversation hur vi skulle köra.

Hmmmm

På varje toalett, på varje motell, vi bott på än så länge finns det en sak jag undrar över. Där, på handfatet, står det en fyrkantig plastburk som är ca 13 cm hög. Över den hänger det alltid en plastpåse, modell fryspåse.

Vad ska man ha detta till?

Yosemite

Nu är vi hemkomna från äventyret i Yosemite. Vi gav oss iväg tidigt imorse och vyerna dit var betagande.

Framme vid parkens ingång möttes vi av skylten där det stod: Chains required. Tur att vi hade dem i kofferten. Vi var bekväma och lät en kille med rätta kläder ligga i snöslabbet för att sätta på kedjorna åt oss. Det kostade $30 och det tyckte vi det var värt. Han fixade det på ett par minuter medan vi kanske fortfarande hade legat kvar i snön och dividerat om hur de ska sättas dit.

Själv tyckte vi inte att det hade behövts kedjor, väglaget var betydligt bättre än vad det varit hemma i vinter. Vägarna var ju bara så gott som överallt.

Utsikten var vacker precis som jag trodde att det skulle vara. Vi körde runt ett tag för att sedan stanna till vid Visitor Center. Där åt vi varsin sandwich och sedan tyckte nog ungarna att det var dags att ge sig hemåt. Men lite till ville jag nog stanna.

Vi körde söderut mot Mariposa Grove där de stora Sequoiaträden finns. Vägen upp dit är avstängd för biltrafik under vintern så det var bara att börja traska. Sonen satt kvar i bilen, det var för kallt för att gå ut.

När vi gått ungefär två kilometer gav den oäkta maken upp. Värken i benet, sedan flyget, har gått över, men nu var det ryggen och höften som gjorde ont. Han säger själv att jag inte skulle tagit honom med mig till Amerika utan letat upp en fräsching istället.

Jag och dottern kämpade vidare. Det gick stadigt uppför men det värsta var nog att vägen svängde hela tiden och doseringen var väldigt kraftig. Det kändes som om benen inte var lika långa. Efter en kraftansträngning var vi äntligen framme. Vi gick en slinga i skogen och beskådade lite stora träd. Bla annat Grizzly Giant med en omkrets på 29 meter. Andhämtningen var ansträngd. Snön låg ganska djup på vissa ställen.

Efter ett tag började vi bege oss nedför igen och allt kändes mycket lättare. Väl nere vid bilen hade vi gått knappt en mil och det kändes i fötterna, som för övrigt var alldeles blöta.

Nu är snökedjorna tillbakalämnade och våra magar fyllda av goda saftiga hamburgare från den lokala dinern...

väder

Vi har nog valt den sämsta dagen för ett besök i Yosemite. Jag har kollat väderleksrapporten på nationalparkens hemsida...

Winterstormwarning
Hazardous Weatheroutlook
1-3 inch snow

Ärligt talat har vi nog inte rätt klädespersedlar för detta, men med några åkarbrasor ska det väl gå vägen.

Jag tror att jag inte berättar något för den oäkta maken för då kanske han drar öronen åt sig och vill ligga kvar här på hotellet. Men som tur är har det bara ösregnat här i Mariposa inatt. Hade det kommit snö här tror jag knappt att vi kommit iväg från motellets parkering. Uppförsbacken därifrån är som en störtloppsbacke med en snäv 90graderssväng.

Jag har ju lurat ut den oäkta maken i oväder förr. Inte bangar vi, läs jag, för detta...

Hwy 99

Vi lämnade vackra Bakersfield i morse. Jag beundrade de underbara Kallorna och doftade på Gardenian, som växte i motellrabatten, en sista gång innan vi gav oss iväg.

Vi körde norrut på highway 99 och efter en och en halv timme stannade vi till i svenskstaden Kingsburg. Vi vandrade längs huvudgatan i det lilla samhället. Utanför en presentaffär satt ägarinnan i en svensk folkdräkt och väntade på kunder. Vi tittade in i affären men valde att inte köpa någon elljusstake, Zoegaskaffe eller Ekströms blåbärssoppa.

Lite sugna på fika blev vi så vi gick in på Café Stockholm. Min brownie var jättegod, men den oäkta makens wienerbröd var inte alls till belåtenhet. Jag såg hur han tuggade och tuggade. Efter det cafébesöket körde vi vidare mot Mariposa.

Landskapet blev underbart vackert med gröna väldigt höga kullar och djupa dalar. Väl framkomna upptäckte vi att det var en trevlig lite håla med ca 1200 invånare. Vi hittade ett Visitorcenter och gick in och frågade om snökedjor. Tjejen tipsade om en biltillbehörsfirma som heter Napa, det låg ett kvarter ner i backen.

Jag gick in på Napa och frågade om de hade några till vår Chevrolet Tahoe. Lyckligtvis fanns de inne, det var de största de hade. Vi har betalt $130 för dem men får tillbaka $90 när vi lämnar tillbaka dem.

Nu ska vi gå ut en runda och kolla in buslivet i byn.

Jaha... precis nu började det hagla och det väntas snö inatt.

keykeeper

Den oäkta maken har två ansvarsområden på denna resan, det är att hålla i ratten och att hålla reda på hotellrumsnyckeln. Allt har gått bra tills nu ikväll.

Vi skulle köra iväg för att äta en sen middag. När vi satt oss i bilen så frågade jag:

- Tog du nyckeln?

-NEEEJ

Det blev så att jag fick gå in på receptionen och förklara situationen. Receptionisten aktiverade en ny nyckel och jag gick lyckligt tillbaka till bilen och gav honom den nya. Vi körde någon kilometer och jag sa:

-Brukar du inte ha nyckeln i plånboken?

-Jo men denna gången hade jag inte lagt tillbaka den.

-La du den nya i plånkan nu då?

-Ja.....men jag vet inte var jag har plånboken nu!

Som tur var så låg den på konsollen mellan förarsätena. Vi åt, körde hem, och ungarna skulle bada. Vi följde med dem ut en stund. Sonen frös ganska omgående och ville in. Han fick nyckeln, men lyckades inte öppna dörren. Den oäkta maken hade tagit den gamla oaktiverade nyckeln med sig ut denna gången.

Det slutade givetvis med att jag fick gå till receptionen igen...

gjort är gjort

vår trip så här långt

Nu får det bära eller brista...

Jag har bokat rum fem dagar framåt, och det känns konstigt att ha det planerat så långt i förväg. Vi har först två nätter i Mariposa och sedan tre i San Fransisco, där vi hamnar över påsken. Dumt nog har vi hamnat i storstäderna precis när det blir helg och mycket dyrare hotell. I Las Vegas kostade hotellen tre gånger så mycket på helgen jämfört med vardagar. Men nu är det så det råkat bli.

Ungarna har precis badat i poolen och jag sitter vid datorn och försöker lösa Yosemiteproblemet, snökedjorna. Gubben ligger på sängen och drar sig.

Kanske kan man åka buss från Mariposa in i Yosemite, det får kollas vidare...

och nu då...

Nu har vi kanske ett litet problem. Vi velar hit och dit om hur vi ska göra. Men vi bestämde oss för att stanna i värmen i Bakersfield ytterligare en dag för att barnen ska få bada lite. Men hur ska vi göra sedan...

Nästa mål är ju Yosemite. Där är det kallt och ska snöa nu in veckan. Det just där problemet ligger. Med all säkerhet måste vi då ha snökedjor på bilen och det vet vi inte riktigt om vi får tag på. Vad heter biltillbehörsaffärerna i Usa? Får vi sätta kedjor på hyrbilen?

elevation

Dagen har till största delen tillbringats i bilen. Vi lämnade Las Vegas vid tio i morse. Stannade till och köpte varsin baugette fylld med diverse pålägg.

Vi hade som mål att komma till Bakersfield, vilket skulle ta ca 4 timmar. Vi passade på att stanna i en gammal spökstad som heter Calico. Det var en riktig trevlig upplevelse att få gå in i de gamla övergivna husen där vissa var museum över de gamla invånarna. Några gamla hus inrymde små souvenirbutiker och matställen. Det var riktig västernstämning. Man kan inte alls jämföra det med High Chapparal utan det kändes mer äkta, vilket det ju också var. Där var ungefär 20 grader varmt, det ligger i Mojaveöknen.

Vi körde vidare västerut och hamnade i en ganska stillastående kö. Vi kröp sakta fram och tre mil tillryggalade vi på 1,5 timme. När vi till slut kom fram i Baker fick vi reda på vad det var som skapade kön. Aldrig förr har jag stått i en så lång kö till ett RÖDLJUS...

Vi körde upp och ner för bergen. Lastbilarna varnades för 8% lutning. Ja, det lutade förstås lika mycket för oss, men våra bromsar blir ju inte varma och mister bromsförmågan lika lätt. Det var så stora höjdförändringar så jag fick så mycket lock för öronen att jag nu flera timmar senare precis lyckats bli av med det.

Väl framme i Bakersfield hittade vi motellet och blev positivt överraskade. Här är jättemysigt och varmt. Det var 27 grader nu ikväll och ungarna har badat i poolen. 400kr kostar det för oss fyra och då ingår frukost. Det kan man inte klaga på, Annelie.

Bakersfield verkar riktigt mysigt. Fina villakvarter där frukträden är överfyllda av gula citroner. Vi funderar faktiskt på att stanna en natt extra...

Go mad, möed mad o mad i rättan ti´

Så där jättetidigt är det väl inte men jag är den enda som är vaken, på detta hotellrum i alla fall.

Snart är det dags att väcka de andra och packa ihop våra saker. Det är dags att lämna Las Vegas till förmån för Yosemite. Vi kommer att mellanlanda i en stad som heter Bakersfield. Varför det blev just den staden vet jag ej, men den ligger på bra avstånd och jag hittade ett billigt motell där. Det är just det vi tittar efter, billiga motell.

Igår blev vårt shoppingbehov mättat, tror jag. Två outlets besöktes för att handla lite. Man har ju blivit lite skickebud hemifrån. Men trots många timmar hittade vi inte allt och det är minsann inte så lätt att handla till andra. Många frågor uppstår och man vet inte om det blir rätt.

Kvällen fördrevs på the Strip och längst tid la vi nere i en källare full med arkadspel, Gameworks. Det var ett sånmt fruktansvärt oväsen där att den oäkta maken led av tinnitus efter besöket.

På hotellet köpte vi ett "åkband" till en av restaurangerna. Då fick man äta så mycket frukost, lunch och middag man ville. Det serverades ungefär samma mat vid alla måltider. Det fanns allt att välja på, kinesiskt, mexikanskt och amerikanskt. Efterrätt och fläskkotletter även till frukost.
När jag valde att ta tre olika sorters efterrätt så undrade oäkta maken om jag inte tänkte på figuren.

-Nej men på ekonomin...

Cl

För första gången på resan finns det vatten i kranarna som inte smakar och luktar klor. Även på en restaurang i LA där jag beställde in vatten så spred sig klordoften kring bordet.

Det är kanske bra att tvätta sin vittvätt i men annars vet jag inte precis om jag uppskattar det...

neon

För er som gottade er åt att det snöade på mig i morse kan jag nu berätta att klockan är nio på kvällen och jag har precis kommit från en promenad i t-shirt.

Vi befinner oss just nu i neonlyset och syndens stad. Här blinkar det och rasslar överallt och aldrig verkar staden somna. Vi vandrade en bit på the Strip och beskådade den vackra fontänen vid Bellagio. Det är nog ett väldigt tjusigt hotell, som jag inte ville betala för. Vi bor på det aningen billigare Excalibur som duger utmärkt åt oss. Det ska föreställa en engelsk riddarborg.

Kasinona på hotellen är fruktansvärt jobbiga att bevista. Jag fattar inte att det finns människor som orkar jobba i detta oväsen. Och själv känner jag mig inte det minsta lilla sugen på att dra i någon spak.

Imorgon ska vi besöka LV Premium Outlet. Det kan väl glädja dottern i alla fall....

ombyte

Ena dagen är man ute i öknen och svettas och andra dagen får man dra upp luvan över öronen för nu snöar det...

Grand Canyon

Dagen började med en enkel frukost på hotellet. Vi kom lite sent så de hade redan börjat plocka undan.

Den oäkta maken trivdes så bra här med ljudet från Santa Fe-banan så att vi bokade en extranatt här. Han låg och räknade tåg i stället för får igårkväll. Han kom till 14 innan han somnade.

När vi gjort oss färdiga körde vi till Subway och köpte fyra baugetter som vi tog med som lunch på dagens utflykt.

Vi körde nog i en och en halv timme innan vi kom in i Grand Canyons nationalpark. Väl framme betalade vi inträdet på $25 och körde in i parken. Det blåste väldigt mycket. Vi gick först en sväng runt Visitor Centerområdet för att sedan köra längs med kanjonen mot Desert Veiw. Vi stannade till på flera ställen och beundrade den vackra utsikten innan vi några timmar senare lämnade området. Vi kom in i Navajoindianernas reservat där de stod längs vägen och sålde sina handarbeten.

Vi har precis varit på Sizzler och ätit och nu ligger de andra på sängarna och slappar. Den oäkta maken har ikväll räknat tågvagnar. Ett tåg hade fyra lok och etthundrafyra vagnar, lastade med fyrtiofotscontainers i dubbel höjd. Oj vad han är imponerad!

Tolvåringen, som jag felaktigt kallade elvaåringen i ett tidigare inlägg, men som snart blir trettonåringen, vill helst bara vara på hotellet och tioåringen längtar hem till sina kompisar. Vi som inte ens varit här en vecka av de tre...

berg och dal

Igår hade vi vår jobbigaste dag än så länge. Vi hade övernattat på ett Super8-motell i Yucca Valley där jag blev väckt, av ett fordon utanför, redan halv fyra på morgonen. Efter dusch och frukost som ingick i priset så gav vi oss iväg.

Vi körde in i en nationalpark som heter Joshua Tree. Här finns fantastiska klippformationer och joshuaträd. Vi var ute och klättrade lite och vissa av oss lyckades få kaktustaggar i fötterna. Så ett tips är att aldrig gå, vare sig barfota eller med flipflop i öknen.

Efter det begav vi oss mot Flagstaff där vi bokat ett nytt Super8rum. Och det var här det fruktansvärt tråkiga och jobbiga började. Jag tror att vi körde i 60 mil genom Mojaveöknen som bjöd på ett ogästvänligt landskap. Smala krokiga vägar, som gick som en berg och dalbana. Inte någonstans kunde man köra om alla gigantiska husbilar som tillochmed hade en vanlig bil på släp.

Men till slut lämnade vi öknen och det gick stadigt uppför. Vi är nu på 7000 fots höjd och man känner sig nästan hemma bland tallar och snö.

Motellet vi bor på ligger utmed en dubbelspårig järnväg där godstågen dundrar förbi.

Tut tut sa tåget....*

*tillägnat min mamma

uppkopplad

Flyget blev ombokat och vi är framme. Men trasigt flygplan och LÅNG väntan i flygplansstolarna gjorde resan ganska jobbig.

Efter trettio timmar i farten så är motståndskraften mot övertalningar inte så hög, vilket medförde att vår hyrbil byttes mot en ännu större och dyrare än vad vi bokat hemifrån.

Vi har avklarat LA och det är vi glada för. Staden var ganska jobbig att köra omkring i så gps´n jag köpte innan vi åkte är värd varenda öre.

Den oäkta maken satt nog lite illa på planet så han har så ont i benet. Han drar det nästan efter sig, men det släpper snart, säger han.

I natt ska vi sova i Yucca Valley, en gudsförgäten ort i öknen, som jag inte skulle vilja bo i. Men här funkar iallafall intenet till skillnad från hotellet i LA. Vi blev så lyckliga att vi kan hålla kontakt med omvärlden och allt känns mycket lättare med hotellbokningar.

I morgon beger vi oss på väg mot Grand Canyon, som inte imponerar på elvaåringen. Det finns ju hur många kanjoner som helst...

Stånk

Inte sedan 1998 har jag varit på flygsemester. Då gick resan till Miami. Just då bestämde sig de danska piloterna för att strejka.

Nu tolv år senare är det dags för en trip till västra Amerika. Just då behagar kabinpersonalen gå ut i strejk...

sonens funderingar

-Curling är märkligt (paus) en riktigt duktig fönsterputsare skulle nog kunna spela...

grannar

Mina grannar har varit bortresa ett antal gånger denna vintern. Givetvis har det snöat varje gång de rest bort. Fast att missa ett snöfall denna vintern hade varit svårt.

Så denna vintern har jag fått lite mer motion än vanligt eftersom jag haft två garageuppfarter att sköta. Häromdagen kom frun i grannhuset in till mig med en underbart vacker tulpanbukett som tack för hjälpen.

Den står nu i min mammas avlagda tyska vas och förgyller min vardag...

vad jobbigt

Ska jag verkligen slösa tre veckors semester på att åka hemifrån. Tänk så skönt jag kunde ha det här hemma. Bara ta dagen som den kommer, inga tider att passa, ingen stress utan bara lugnt och skönt.

Det är sådant jag tänker på, fyra veckor innan avresan...

kol

Enbart för att bespara er besväret, så har det i vårt provkök gjorts en test denna veckan. Jag förstår att ni länge varit nyfikna på hur nudlar ser ut efter en timme på spisplattan.

Nu kan vi efter att tolvåringen tog initiativet till provkörningen, medan jag var på innebandyträning med dottern, visa resultatet.

Instruktioner:

Koka upp vatten

Lägg i nudlarna, lägg på locket och låt stå kvar på spisen

Gå och sätt dig vid datorn

När du efter lite mer än en timme känner att det luktar konstigt går du ut i köket.

Lyft på locket och låt röken välla ut i huset

Försök dammsug ut all rök

Jag kan tala om att grytan blir nog aldrig mer som den varit, och 3 dygn efter koket så luktar det fortfarande brännt i hela huset...

lättnad

Medan tolvåringen tittar i morgontidningen säger han:

-Det är tur att sporten är en bilaga, för då kan man bläddra förbi den snabbt...

Väggord har ju varit populärt ett tag nu. Diverse deviser i svart snirklig stil sätts upp på väggar lite här och var.

Carpe diem

Välkommen

Kärleken övervinner allt

Ett auktionsköp, och jag kan skriva BRÖD och MJÖLK i stora, röda, halvt söndervittrade blockbokstäver av trä....

Hårfagre

Det är ungefär sex år sedan jag tyckte att tolvårige sonens frisyr var acceptabel. För varje år har håret blivit längre och jag har skämts mer och mer när vi varit ute bland folk.

Nu hängde det halvvägs ner på ryggen och såg fruktansvärt slitet och ovårdat ut. Då äntligen sa han att han börjat fundera på att klippa sig lite.

-Det finns en i min parallellklass som har en fin frisyr, sa han en dag.

Jag blev lycklig att han äntligen vill se ut som någon annan och inte alltid skilja sig från mängden. Detta till trots att jag nog aldrig själv följt strömmen. Jag hoppades på att det skulle vara en kort, fräck frisyr som skulle göra sig bra på en kille på väg in i tonåren och frågade ivrigt:

-Vem är det då?

-Carolina, svarade han bestämt.

Nu är han klippt och det blev som han ville, en haklång page med lika lång lugg. Vad kunde jag förvänta mig av en kille som vägrade vara med i Luciatåget om han inte fick vara tärna...

vetskap

En enda kvällskurs har jag gått på i mitt liv. Det var 1980-81 och jag var 13 år gammal. Yngst av alla deltagare.

Vi träffades i en ateljé hemma hos en konstnärinna boende bara en nerförsbacke från mitt hem. Jag minns inte hur många vi var men vi satt nog alla samlade runt ett bord av lite större modell. Själv målade jag med oljepastell och de andra höll på med andra tekniker.

En gång blev jag inbjuden till det röda boningshuset med vita knutar. Jag minns det bara vagt, men känslan av att det var lågt i tak och ganska mörkt därinne infinner sig. Konstnärinnan visade mig sina alster och berättade med finsk brytning att hon arbetat som formgivare på Upsala Ekeby. Om det företaget visste jag absolut inget då men la det ändå på minnet.

Innan vi gick ut fick jag två tavlor av henne som hon målat i en teknik jag inte alls minns vad det var. Bilderna är snarlika och går i färgerna brunt och orange, mycket sjuttiotal.

Nu är det längesedan jag såg henne och har många gånger tänkt på var hon håller hus.

Sedan ett par veckor vet jag var den lilla, lilla damen med basker på huvudet finns...

Gott Nytt År

Igår hade jag det jättetrevligt på nyårsfesten. Det är väl det kroppen får betala för idag...

ria

En ny torktumlare har inhandlats. I den gamla var nog ett lager eller två helt slut. Det väsnades så hemskt att man inte kunde vara i huset medan tvätten torkade.

Sonen tror att han vet vad det finns för processor i tumlaren. Förmodligen är det samma som i Sinclair ZX Spectrum, nämligen Zilog Z80. Detta tror han eftersom detta är den vanligste processorn i enklare grejer. Microugnar, tvättmaskiner och torktumlare behöver inte en så stark processor eftersom de inte ska behandla så mycket information, menar han.

Världens starkaste dator är IBM Roadrunner, roadrunner betyder tuppgök och jag skulle behöva kunna stenografi för att hinna med tolvåringens svada.

Mina öron ramlar snart av...

njutningsfullt

Kalkonen står i ugnen och jag ligger på soffan, viftar på tårna och äter knäck. Alldeles ensam hemma är jag, kan det bli bättre...

God Jul

Moster Mjölgumpa och storasyster Inna-Pinna önskar dig en God Jul ända från sextiotalet. Redan på den tiden hade jag det namnet.

Jag kokar gröt i strumporna, som min mamma sa när kalasbyxorna hade glidit ner så att det såg ut som om jag hade storlek 42 i skor.

I fönsterkarmen står det minsann en gipsnegress och jag undrar i mitt stilla sinne var hon tog vägen.

Ha nu en skön och avslappnad dag...

tunga fjät

Tidigare ikväll begav jag mig till kyrkan för att beskåda ett vackert luciatåg och lyssna på skönsång. Stämningen var behaglig och stearinljusen spred ett vackert sken.

Nu var det nog inte bara ljusen som brann, för under andra sången spred sig en oangenäm doft av brännt hår i den vitkalkade lokalen...

671130

Vid frukosten nu i morse frågade den oäkta maken vilket datum det var idag.

-Den 30 November , svarade jag och tänkte att nu måste han ju komma på att det är min bemärkelsedag idag.

-Fan, jag har glömt att betala räkningarna, var hans enda reaktion.

Varför skulle han komma ihåg att betala dem när han inte minns viktigare saker...

671130

Imorgon fyller jag år, och den oäkta maken har nog ingen aning om att så är fallet.

Själv sitter jag här i soffan och kan inte låta bli att småfnissa när jag tänker på det. Oj vilka kval han kommer att lida den stund han kommer på det, kanske veckor försent. Lite skadeglatt sitter jag här och njuter.

Det är nästan så att jag blir lite besviken om han väcker mig med ett Grattis imorgonbitti...

Det var en gång...

Tidigt en morgon, ungefär vid halv fem, var det dags för en oäkta make att bege sig till sitt arbete. Eftersom det var alldeles svart, snön föll och det därtill saknades torkarmotor i bilen han skulle framföra, erbjöd sig sambon att skjutsa honom med den lite bättre bilen.

.

Mannen tyckte att det var onödigt och trots tjat från kvinnan så gav han sig iväg i den gamla hirken. Efter ett par kilometer skulle han köra in på en mack för att tanka, tyvärr fanns det där en osynlig refug, som bilen blev hängande på.

.

Med en intryckt styrväxel undrar jag om detta inte var nådastöten för min älskade trotjänare...

(t)rådlös

Den oäkta maken ropar ut en fråga till mig:

-Kan du trä symaskinen åt mig?

-Jag kan göra det, inflikar den tolvårige sonen.

-Det kan väl inte du, svarar sonens pappa.

-Jo, jag trär symaskiner varje Måndag, får han till svar.

Svart 50-tal

På bloggen 50-tals keramik finns ett inlägg om svart 50-tal. Jag har själv en liknande stringgubbe som Yvonne visar upp men väljer jag väljer att visa en annan favorit.

Denna lilla gosse blev min förra sommaren. Jag stod länge och tvekade på grund av priset och ställde tillbaka honom på hyllan. Jag gick funderandes vidare i de långa raderna av säljare på Degeberga samlarmarknad. Innan jag skulle åka hem återvände jag till gossen. Vände och vred...

Jag intalade mig själv att det bara är köpen man inte gör som man ångrar och plockade fram börsen.

Tänk att inte en sekund sedan dess har jag ångrat att han fick följa med mig hem...

omedelbar kärlek

När halva varvet på loppisen var avklarat stannade jag plötsligt till. En tvärnit av ren glädje och omedelbar kärlek. Sällan har jag blivit så bländad av skönhet. Mitt framför mig stod ett gammalt städredskap, det kom nog från tiden innan de pressades i plåt och kallades Amanda. Nu handlade det inte alls om några pengar för den skulle bli min till vilket pris som helst.

Jag körde genast bort med den längs golvet för att visa min svärmor, som var med mig,vad hennes son blivit brädad av. Enligt hennes utsago så hade hon aldrig sett mig lyckligare.

Men det räcker ju att du tittar på den och läser den tryckta texten på den lackröda masoniten. Då, genast förstår du varför jag föll handlöst. Tänk dig denna skönhet på ett schackrutigt köksgolv. Kan det bli bättre?

Husmoderns Quick Hjälp...

min tur

Nu är det min tur att snörvla och hosta. Jag hade sådan tur att precis när förkylningen dök upp med kalla fötter som följd kom min mamma hit. Hon hade med sig ett par raggsockar som hon stickat.

De har jag nu på mig dag som natt...

Det sket sig...

När den oäkta maken lämnade Göteborg med destination Skåne i eftermiddags tänkte han:

-Åhh vad skönt att komma hem i vettig tid en fredagskväll. Jag är nog hemma vid sjutiden!

I Kungsbacka grusades alla planer när turbon rasade. Bärgare fick ringas och några stackare på en lastbilsvekstad i Göteborg fick inte heller komma hem till en mysig fredagskväll.

Den lediga fredagskvällen beräknas nu börja klockan 1.00

prosit

Den oäkta maken är riktigt, riktigt förkyld. Det tillfället utnyttjar jag på allra bästa sätt...

Jag köper hem dansk ost!

Åke Tråks bord

I förmiddags var det en flyttloppis nere i Skogen. Det var kommunens gamle yrkesvalslärare som ville bli av med lite saker. När vi skulle köra och handla middagsmat passade vi på att svänga förbi.

Bland alla krukor, trädgårdsmöbeldynor och dukar så låg det ett campingbord. Jag har ju varit lite sugen på ett sådant ett tag. För femtio kronor så slog jag till.

När man har ett sådant bord och solen skiner så måste man ju bara köra ut en sväng med fikakorgen.

Vi åkte över till Ivö med färjan Karna och begav oss upp till Klacken. Här fälldes bordet och stolarna upp. Duken lades fram och porslinet dukades upp. Goda wienerbröd och kaffe avnjöts.

Tänk om någon, i slutet av sjuttiotalet, talat om för mig, att om trettio år sitter du och fikar vid Åke Tråks campingbord...

i nöd och lust

I morgon eftermiddag ska jag på bröllop,

min nästkusins bröllop,

ett muslimskt bröllop,

mitt under ramadan,

Betyder det att jag ska ta med mig egen matsäck?

vingklippt

Sonen utbrast:

-Jag slog ihjäl en fluga, fast den lever fortfarande!

vilsna

Vem ska visa var gränserna mellan de olika skiftena i skogen finns?

Vem ska hjälpa till att slipa motorsågskedjorna?

Vem ska berätta om alla gamla foton?

Vem ska hjälpa till när traktorn inte fungerar som den ska?

Vem ska tala om vad alla gamla märkliga redskap och verktyg har för syfte?

Vem ska visa oss vad alla gamla reservdelar hör till?

Vem ska lära oss att elda i bakugnen?

Vad ska vi göra nu när inte Mäster finns hos oss längre?

Skogshuggaren har lagt yxan åt sidan

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och något alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer

Alf Henriksson

9x1000 m

Med spänd förväntan satt jag i soffan och väntade på att få se herrarnas 4x100 m i friidrotts-vm. Just precis då ringde den oäkta maken -Kor på rymmen.

Jag som har lite kofobi fick snällt resa mig ur soffan och lämna Usain Bolt till sitt eget öde. Själv skulle jag nu få agera ko-mur.

Kvällen var vacker och ljum. Syrsornas spel blandades med ljudet av klapprande klövar i skymningen.

Kreaturen visste inte riktigt var de skulle vara utan for runt i mellan Götes gård, Edits gårdsplan, Ickes vall och Elins trädgård. Till slut lyckades hunden Akka valla in dem dit de hörde hemma och grinden kunde stängas bakom dem.

Nu hade en halvtimme förflutit och mörkret fallit.

Bolt och kompani fick jag se bärga guldet repris...

Jaha?

Sonen tycker inte alls om att cykla. Häromdagen tvingade jag ut honom på en nätt liten runda.

-Näst efter Eprom-chippet är cykeln den sämsta uppfinning som gjorts, sa han.

Med ett fågelholksliknande utseende svarade jag: -Jahaaa....

rullgardin ner

Jag såg en annons, som var två månader gammal, på nätet för en vecka sedan. Det var en bokhylla som skulle säljas. Eftersom den fanns 56 mil härifrån var jag lite velig. Men eftersom den oäkta maken kör lastbil och varannan vecka hamnar just i kungliga huvudstaden så kunde det ju gå.

För en stund sedan bestämde jag mig för att ringa och höra mig för lite om den fanns kvar och om han eventuellt kunde hålla den till mig.

-Vi har satt ut den i porten så att vem som helst får ta den gratis, svarade säljaren.

-Jag skulle vilja köpa den, sa jag.

-Sonen säger nu att det är någon som tagit den idag.

Nu är jag så arg på mig och kommer aldrig att förlåta mig för att jag inte ringde direkt. Jag tror att jag sätter mig i ett hörn och drar något gammalt över mig...

sjunde himlen

Hade det inte varit för att jag lånade ut min kamera till dottern när hon åkte på scoutläger så hade den förmodligen fortfarande kunnat kallas kamera.

Hade jag fortfarande haft en kamera värd namnet så kunde jag ju fotograferat. Då skulle jag visat er objektet som förra helgen fick mig att känna kärlek vid första ögonkastet.

Jag skulle också visat Agneta en negress, eller två...

Äntligen!

Då var man på banan igen...

vi lider

Mitt bredband kraschade för en vecka sedan. Nu sitter jag hemma hos min mamma i Sörby och smygbloggar lite.

Nytt adsl-modem har inhandlats i stan idag och ikväll ska det testas. Är det inte modemet det är fel på så bryter nog sonen ihop. Förmodligen jag också...

show no mercy

Dottern har åkt iväg på sitt första scoutläger. I en hel vecka ska hon vara borta. Lördag till Lördag.

Med tanke på att hennes rum ser ut ungefär som hennes pappas garage så gäller det att passa på när hon inte är hemma.

För tredje dagen i rad har jag röjt inne på rummet. Idag orkade jag i tre timmar innan jag ramlade ner i soffan. Soppåse efter soppåse fylls.

Snart börjar det likna något...

Debut

Föreningslivet har aldrig varit något för mig. Tvärtemot är det med dottern. Och som förälder blir man ofrivilligt inblandad i diverse åtagande. Åtaganden som inte alltid faller så väl ut.

Idag var det dags att ställa upp för idrottsföreningen. Med viss motvilja steg jag upp tidigt och begav mig till grannbyn där loppiset skulle äga rum. Motvilja hade jag eftersom jag alltid kännt att det inte finns det minsta av försäljare inom mig.

Men jag sålde och sålde och köpte och roligt var det.

Med mig hem hade jag en taburett, ljus, en negress, diverse fat, en ljusstake och ännu ett av Sixtens våffeljärn.

Undrar om jag börjat samla på våffeljärn nu också...

Efterlyses

Jag har förlorat en kär sak. Såg eller kände senast av den i söndags kväll. Snälla någon, om ni mot förmodan skulle hitta mina semesterveckor, hör av er.

bärsommar

När min dotter kom upp på min mammas vind för några år sedan så utbrast hon:

-Oj så mycket loppmarknad!

Idag var jag och min syster däruppe och snokade. Tänk så bra att min farmors gamla ugnsfat, Flamma från Gefle, stod där till ingen nytta.

Vad skulle jag annars burit hem bigarråerna på..

rök och kortslutning

För arton år sedan gjorde jag ett val, ett val som jag nästan börjat ifrågasätta lite. Troligtvis var det inte genomtänkt alls utan jag bara hade bestämt mig. Jag skulle ha en Harley Davidson.

På grund av detta ödesdigra val av motorcykelfabrikat fick det bli bilen till mc-träffen ikväll...

inget dåligt samvete

Precis när min semester började för två veckor sedan så kom högtrycket. Strålande solsken och trettio grader varmt i hela två veckor.

Man kan knappt tro att det är sant.


Samtidigt som Tour de France började lyckades ett lågtryck knuffa undan värmeböljan.

Man kan knappt tro att det är sant...

dill

Ute har kvicksilvret krupit upp mot 30-strecket och härinne står jag och kokar dillkött.

Det känns nästan som om det är fel middagsval...

grannar

De senaste dagarna har jag inte sett mina pensionerade grannar sitta i sitt uterum som vetter mot vår trädgård. Eftersom de brukar sitta just där stora delar av sommarhalvåret började jag fundera på om de inte var hemma.

Tolvåringen hade den självklara anledningen till deras frånvaro:

-De sitter förmodligen inne och spelar Primal Rage!

Skulle inte tro det...

Midsommarafton......

Sonen har länge önskat att han ska få äta lite spam. Dagen till ära har jag inhandlat en burk konserverad skinka. (lite småräligt tycker jag) Den ska nu serveras som alternativ till matjessillen.

Stundtals är himlen blå, stundtals grå. Tio droppar regn har det också kommit. Precis som det ska vara när den svenska sommaren är uppe på toppen av sin karriär.

Idag föll gräsklippningen på den oäkta makens lott. Han försökte ändå slingra sig med att det kanske inte passar sig att klippa gräset en midsommaraftonsförmiddag. Jag kontrade med att grannarna förmodligen skulle uppskatta det än mindre en midsommardagsförmiddag.

Själv grenslade jag motorcykeln och for iväg med lite extrakläder åt dotter som firar midsommar hos kompisen vid havet.

Nu ska jag snart gå och skrubba pärorna, klippa gräslöken, och öppna sillaburkarna.

Trevlig midsommar...

sommarlov

Nu ikväll avklarades två skolanslutningar. Precis innan vi skulle ge oss iväg till kyrkan fick den tolvårige sonen en mindre bra idé när han passerade idegranen. De nya ljusgröna skotten såg ju så nyttiga ut, tyckte han.

Fem timmar senare lever han fortfarande...

mayday mayday

Flygresan bokades idag och hemkommen slog jag på datorn för att läsa nyheterna. Det skulle jag inte gjort...

en orkide till alla mammor

I morse kom dottern in med en paket till mig medan jag låg kvar i sängen. Den bestod av diverse lappar hon skrivit och kylskåpsmagneter hon tillverkat.

Den oäkta maken utropade med dåligt samvete: -Nej! Nu har jag glömt det igen!

Då bad jag honom titta mig rakt i ögonen och ställde en rak fråga.

- Är jag din mamma?

Han kände att han kunde andas igen...

criticslänkad

Just idag har jag fått en liten länk på theCritics, vilket känns riktigt trevligt. Dagen till ära har de lagt in lite länkar till olika mammabloggar och där hamnade jag. Själv har jag aldrig tänkt på att min blogg skulle vara en mammablogg, men visst finns det ett och annat inlägg om barnen.

Själv ser jag mig nog som en Pyttipannabloggare.

livrädd

Nu ska jag göra en total systemåterställning på datorn. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag lyckas komma ut på nätet efter det...

loppisfynd

Igår for jag till ett loppis i grannbyn som den lokala idrottsföreningen anordnade. Det var mycket folk där och ganska trång framför borden. Alldeles speciellt trång var det vid de borden där de samlat allt porslin. Jag tror att det var en massa äggkoppssamlare där;-)

För cirka ett år sedan kom jag på att jag skulle försöka få tag på likadana kaffekoppar som min pappa köpte när han flyttade hemifrån. Av hans servis, med en dekor som heter Kryss, fanns det två kaffefat kvar som jag hade i min ägo. Jag fick sedan tag på fem koppar och fyra fat, och det blev dags att leta assietter.

Då stagnerade hittandet. Istället har det bara dykt upp fat ur samma servis men med annan dekor. Jag har köpt djupa fat med dekoren Spinett, och assietter som heter Sparta och Ruter.

Just igår blev det ett Ruterfat för en femma. Spartafaten inhandlades förra veckan, några nagg på undersidan, men fem för en tjuga är ju inte så farligt.

Vid de sista borden jag gick förbi fanns det hushållselektronik. Helt plötsligt stod där ett alldeles underbart våffeljärn som jag absolut inte behövde. Men en sådan vacker skapelse som bara kostar en femma kan man ju bara inte motstå.

Våffeljärnet är som allra vackrast när man ser det lite framifrån. En underdel i välvda former, handtag som strävar uppåt och svarta mjukt formade ben.

Det blir nog till att ligga på knä när jag gräddar våfflor...

Show and tell

Det är nu väldigt länge sedan jag tog mig för att vara med i Show and tell. Idag tar jag mig i kragen.

Dagens tema är förnamn och jag väljer att skriva om mitt eget namn. När jag föddes fanns det flera namnförslag. Min mamma ville att jag skulle heta Gun och min mormor tyckte att jag skulle heta My, men ingen tyckte att den andras förslag var bra. Min då tvååriga syster hade också ett eget förslag. Hon ville gärna döpa mig till Fesnål, som på hennes språk betydde säkerhetsnål. Vilket som varit bäst att ha skrivet i sitt pass är svårt att avgöra.

Till sist var det min pappas förslag som vann och jag blev döpt efter Röde Orms mor.

.

.

.

.

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

roadtrip

Vi, eller var det kanske jag, hade planerat att familjen skulle åka på en veckas bilsemester på Gotland. Nu blev det lite körigt med semesterschemat på jobbet och allt rann ut i sanden.

Nu har en vecka på Gotland bytts ut mot planer på en nätt liten tur genom Kalifornien, Nevada och Arizona nästa vår.

Tror jag...

På våran gata i.....

I vårat villakvarter med omnejd sköts alla gräsmattor av de manliga invånarna, alla gräsmattor utom en. Givetvis är det våran....

Motorgräsklipparen, med snart trettio år på nacken, gick sönder i veckan. Visserligen bara en sprint som for all världens kos, men oanvändbar blev den. Nu gäller det att se positivt på saken.

Jag fick plocka fram en ännu äldre trotjänare som både är vacker och ger motion. Och vad kan väl mäta sig med ljudet från en gammal cylinderklippare.

sommar

Dagen till ära så har årets första gräsklippning ägt rum på hemmanet. Under de första klippningarna gäller det att ha tungan rätt i mun eftersom det inte bara är att köra raka spåret fram och tillbaka. Utan då måste man köra slalom mellan gullvivor och mandelblom.

Tur att man inte måste undvika de vackra maskrosorna också för så skicklig är jag inte på slalomåkning!

Min plast

Libby på Femtiotalsjakten vill ju se våra bruksföremål av plast, så då är det bara att plocka fram dem ur skåpen.

Min vattenkanna figurerade här i bloggen alldeles nyligen. Den kommer från Hammarplast och är designad av Huberth Nilsson. Lite sprickor här och där men ändå älskad.

Den ljusblå marmorerade skålen har varit min mormors. Det står under den att det är en Lena-bunke. Det står också Mepalservis under den men tillverkaren känner jag inte till.

Den sneda rosa muggen är av det engelska fabrikatet Doidy. Den har nog 40 år på nacken. Jag minns att vi drack ur den när vi var små och låg sjuka. Eftersom den är snedställd så är den perfekt att dricka ur när man ligger ner. Jag googlade på Doidy och upptäckte att de fortfarande finns att köpa, det kunde jag aldrig tro.

De rödsvarta skålarna tillhör mina favoriter. Designprinsen är pappa till dem och de är tillverkade på Husqvarna. Härligt mattsvarta på utsidan och så blanka och fina på insidan. Glasögonen som ligger i den ena skålen tillverkades av Husqvarna borstfabrik inför den totala solförmörkelsen 1954.

Äggkopparna har Per Bjelving gjort för Jonas. Härlig form har de tycker jag.

Det rosa fatet med den rosa skeden är min barnservis. Den är tillverkad i Västtyskland av Emsa. Plastmaterialet är luran. En mugg hade jag också, men den är tyvärr sedan länge försvunnen. Fatet har tappat lite av sin ursprungliga form, förmodligen i en diskmaskin.

De två bilarna kan man kanske inte kalla bruksföremål, men jag tycker att de kan få vara med ändå. Den gula Ford Vedetten är tillverkad i Stavanger av Tomte. Ägaren är min sambo.

Den solblekta röda Saab 99an är tillverkad av Galanite som hade sin tillverkning i Löddeköpinge. Min faster arbetade där vilket kanske är förklaringen till varför vi hade en mängd plastbilar när vi var små.

Har du själv gamla plastsaker kan du väl visa dem!

näääee

Jag fick precis reda på att min kusin fått en hjärtinfarkt och jag kan inte fatta att en människa som bara är två år äldre än jag kan råka ut för det.

Men det är kanske så att man bara känner sig yngre än vad man igentligen är. Fast jag tycker ändå att det är lite för tidigt att drabbas av detta vid 43 års ålder.

Han ligger nere i Lund och jag kan inte sluta tänka på, och undra hur det är med honom...

solsken

Idag har den svenska våren visat sig från sin allra bästa sida. Ska jag tvunget klaga lite så var det kanske lite mycket vind. Men där det läade var det underbart.

Även en råtta ville njuta av den gassande vårsolen. Men så där förfärligt länge fick han inte njuta innan katten kom...

Råttan var nog inte som han skulle, för innan katten kom så hann tolvåringen klappa honom.

Show and tell

Denna månads Show and tell är utvalt av Västmanländskan. Idag har hon valt GULT.

Just nu så här på våren och speciellt till påsk är det trevligt med lite gult som lyser upp här hemma. En vacker Forsythiakvist i en vas gör ju vem som helst glad.

Själv blir jag glad av mammas gamla vattenkanna som hon tydligen inte ville ha längre utan lämnade kvar till mig. Visst passar den alldeles förträffligt till min mormors gamla duk.

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

väderrapport

Idag har det minsann regnat pärlsocker i Skåne. En kort men intensiv skur var det och nu strålar solen igen.

avtryck

Olikfärgade streck och punkter har sprayats ute på gatan. Kan det vara så att de redan nu ska gräva schakt för fjärrvärmen?

Fjärrvärmen som enligt kontraktet skulle vara kopplat och klart för att köras igång senast den 31 December. År tjugohundraåtta alltså.

Fast lite streck och punkter betyder igentligen inte att de ska börja gräva nu. Det betyder ju bara att han som chefar över sprayburken hade en ledig stund över. Frågan är ju när grävmaskinisten har tid att komma.

Lite garagestädning bara så är jag redo...

show and tell

Mars månads fredagsämnen är utvalda av Erica. Denna vecka har hon valt att vi ska visa min bloggplats.

Numera sitter jag nog alltid i soffan med min laptop. Fötterna har jag uppe på bordet (fy på mig), och jag liksom nästan sitter på ryggen. Datorn vilar till hälften på min mage och hälften mot låren. Väldigt ergonomiskt riktig ställning!

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

Vab

Elvaåringen har varit sjuk idag. Han har legat i soffan och myst i sin förskräckliga älsklingsdress av grön plysch. Tur att jag köpte en ny bok åt honom på bokrean så att han hade något intressant att läsa.

ordning och reda

Den oäkta maken har ett alldeles eget garage. Längst där inne förvaras en kryddhylla i plast. Idag tänkte jag att jag skulle titta lite på den och lånade hans nyckel.

Medan jag stod där och vred om nyckeln ropade han till mig:

-Försök nu att inte stöka till det där inne!

Jag fällde upp vipp-porten och tappade hakan...

show and tell

Då var det åter Fredag och dags för fredagstema, nästan de enda inläggen på den här bloggen. Dagens tema är det sista som Simone valt och det lyder: oumbärligt.

Något som är oumbärligt för mig är en kryddhylla. Kanske borde jag kanske kalla det specerihylla... Nej, kryddhylla känns bättre.

Där jag bor har det inte renoverats på länge. Köket blir fyrtio år gammalt i höst, men jag gillar det. Här har jag en kryddhylla i gammal, smått gulnat plast. den är tillverkad av Perstorps Ab i slagtålig styrenplast. Den hänger under ett överskåp precis till höger om spisen. Här finns salt, socker, skorpmjöl, vetemjöl, tårtljushållare och hela muskotnötter nära till hands när man lagar mat. Aldrig vill jag vara utan en kryddhylla.

Eftersom jag har en liten tendens till att lätt börja samla på saker så har jag ytterligare tre kryddhyllor. En ful i brun plast och två härliga Redahyllor med behållarna av glas. Och fortfarande håller jag utkik efter fler.

Jag vet ju inte hur mitt framtida kök kommer att se ut och då är det ju bra att ha lite olika modeller att välja bland. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv och använder som försvar för mitt samlande.

Alla människor borde ha en kryddhylla.

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

garnityr

Mot alla odds blev det faktiskt ett bullbak igår. Jag gjorde kanelbullar och vaniljbullar. Allt gick bra fram tills dess att jag skulle pensla dem med ägg och strössla på lite pärlsocker som pynt.

Efter mycket rotande i mitt speceriskåp stod jag där ändå utan pärlsocker. Däremot hittade jag en faslig massa florsocker. Varför har jag som nästan aldrig bakar så mycket florsocker?

Kanske är det just bristen på bak som gör att jag har så många paket, för hade jag bakat frekvent så hade det väl varit slut.

show and tell

Veckans show and tell har Simone valt ut och det är kaffe.

Här hemma hos mig dricks det inte så förskräckligt mycket kaffe. Oftast brukar vi klara oss med 1/2 kg om året. Det paketet öppnas på sommaren när vi har kalas för ungarna. Nästa sommar hälles det ut i soporna och ett nytt paket öppnas.

Men om man skulle dricka kaffe här så kan det ju tänkas att det serveras ur den rostfria kaffekannan från Olofströms Bruk, som var en elegant nyhet 1967. Kaffet drickes ur Kryss från Uppsala Ekeby, min pappas första koppar när han skaffat eget bo. På bordet ligger en söt liten duk som i färgerna så vackert matchar kopparnas dekor. Bordet skyddas från den varma kannan av ett underlägg från Perstorp.

Kanske skulle jag ta och baka en omgång bullar, som jag inte gjort på mååånga år, och sätta på en kopp java.

Här är fler Fredagsbloggare: Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, Fritt ur hjärtat. Västmanländskan, Lena W, Under ytan

sportlov

Första dagen på sportlovet och jag är ledig i en hel vecka. Snö har vi för en gång skull och vädret är underbart krispigt. Himlen är blå och snön gnistrar.

Kanske skulle man kanske ta sig ett åk med de gamla miniskidorna, tillverkade på sjuttiotalet hos Åslunds Plastindustri i Kil.

Hals- und beinbruch.